1937 arrangerade den nazistiska regimen i Tyskland med propagandaminister Goebbels i spetsen en samlingsutställning i München. Utställningen gick under namnet "Entartete Kunst" och var avsedd att turnera i de större tyska städerna.

 Entartete Kunst betyder urartad eller vanställd konst och till utställningen hade nazisterna från tyska museer samlat ihop all västerländsk konst som var misshaglig för regimen och som ansågs vara dekadent och "oren" enligt den nazistiska ideologin. De som drabbades av "bannbullan" var framför allt tyska expressionister som t.ex. Otto Dix, Max Beckmann, Kirchner, Oskar Kokoschka och Emil Nolde, men även konstnärer som Kandinsky, Klee och Chagall. Den kulturideologiska utrensningen drabbade givetvis inte bara företrädare inom bildkonsten utan även företrädare inom litteratur och musik som t.ex. Thomas Mann, Bertolt Brecht, Paul Hindemith, Arnold Schönberg.

Vad har nu detta med min utställning att göra, frågar sig säkert många. Inte pågår det väl en utrensning av konst av det slaget i dagens Sverige! Nej, givetvis inte manifest statligt organiserat och med ideologiska förtecken som i Tyskland 1937.

 "Utrensningen" idag är mera sofistikerad, nästan osynliggjord och sker på ett indirekt, icke manifest sätt. De som står för utrensningarna kommer inte från något statligt propaganda-
ministerium och inga konstverk kastas på bål. De finns i stället väl förankrade och etablerade inom konstsfären själv och vill framstå som dess avantgarde. De tillhör det officiella konsteta-
blissemanget och återfinns hos den självutnämnda konstsfärselit som tilldelat sig uppgiften att definiera begreppet samtidskonst och att välja ut representativa företrädare för denna till olika prestigeutställningar. 

För denna "samtidselit" är en viss slags konst alltid misshaglig och i det närmaste tabu. Det är sådan konst som på ett konkret sätt tar upp sociala och samhälleliga frågeställningar. Konstnärer som i sin konst vill vara tydliga och precisera en frågeställning är "bannlysta" av samtidskuratorerna och osynliggörs effektivt genom att nekas tillträde till konsthallar och konstmuseer.

Min bild "Entartete Kunst" ska uppfattas som en illustration av detta förhållande, nämligen relationen mellan dagens konstsfärsetablissemang med maktpositionen att definiera urvalskriterier för samtidskonst och en från konstfältet utmanövrerad konst, dvs en konst som har den ambitionen att vara innehållsmässigt begriplig. Taggtråden inhägnar symboliskt platsen för denna "utrensade" konsts slutförvaring.