Förbundsordförandens vidareutvecklade idéer

Vid Helsinborgskonferensen 27-28 september på Örenäs slott deltog tre representanter från kalmardistriktet: Anders Sandsborg, Kerstin Karlsson och undertecknad. Där vidareutvecklade förbundsordf. Lars H. Gustavsson sina tankar kring RHS:s framtid från 13-läns i Jönköping.

Han konstaterade inledningsvis att RHS är i ett läge, som måste betraktas som kris:

Hem och Skola betraktas av många såsom gammaldags, out of date, inte med sin tid.
RHS är unikt som organisation i bortfallet av medlemmar och föreningar.
Profilen är suddig och medialt ointressant.
Hem och Skola är ej stark för journalister och har ej status i medievärlden.
RHS har ej immunitet, om pressen skulle nagelfara olika instanser inom organisationen och därvid finna oegentligheter eller sk demokratiskt underskott.
Hittills vidtagna eller beslutade åtgärder för att vända trenden är inte tillräckliga.

Lars H. Gustafsson fastslog emellertid, att en bred, stark, levande föräldraorganisation behövs i Sverige. Om RHS av någon anledning skulle falla ifrån, så bildas ett vacuum, som kanske snabbt kommer att fyllas. Själva saken nu gäller:

Att bli en föräldraorganisation, som vill arbeta för barnets rättigheter, där även föräldrar med mindre barn kan ingå.
Att föra en kamp för alla barns lika rättigheter och i synnerhet för de mest utsatta barnen.
Att utgångspunkten inte är, att barnen är på en viss institution, utan att vi är föräldrar, som vill varje barns bästa.
Att utveckla en tydlig profil såsom föräldraorganisation och ej såsom samarbetsorganisation mellan hemmet och skolan.
Att i handling visa, att föräldrarnas rättigheter gentemot barnen ej är primärt, utan att vi med vår erfarenhet och engagemang som föräldrar vill hjälpa barnen att i allt större omfattning i takt med ökande ålder själva ta till vara sina egna intressen och rättigheter.
Att vi därvid på alla nivåer samarbetar med och stöder barnens och ungdomarnas egna organisationer (t ex EO och SVEA) och att vi vill använda vårt inflytande för att bidra till att stärka deras sak.

Vidare siade Lars H. Gustafsson om att utvecklingen av en sådan organisation troligen kommer, oavsett vad vi inom Hem och Skola än vill. Samhället tycks gå den vägen. Det finns inte än en samlande riksorganisation för föräldrar med förskolebarn, men man kan märka av tendenser i landet, att en sådan skulle kunna bildas när som helst. Och om en dylik kommer till stånd, skulle dess medlemsföräldrar, när deras barn kommit i skolålderna, inte vara så enfaldiga, så de inom sin rörelse slutar att företräda sina barn. Det är ingen tvekan om, vilken organisation som då skulle ha bäst tillväxtmöjligheter...

Han avslutade sitt anförande med att summera ett antal saker, där vi måste vara mer radikala och gå betydligt längre än nu:

Förbundet måste visa större öppenhet mot yngre barn och andra organisationer och än mer främja samarbetet inom Nätverket för Barnkonventionen.
Organisationen måste bli en naturlig mötesplats även för övriga föräldraföreningar; bli en levande folkrörelse, som inte behöver vara stor men med bred verksamhet.
Eftersom förbundskansliet går på knäna och sviktar betänkligt, måste det omstruktureras - om vi utvecklar organisationen i stort, blir det uppenbart att ny kompetens måste tillföras, vilket skulle underlätta processen.
Vi måste förbättra kommunikationen externt och internt inom och mellan alla nivåer, vilket bl a kräver en kraftfull IT-satsning.

Förbundsordförandens framförda idéer, som ännu ej är förankrade i styrelsen, väckte blandade yttringar hos de församlade. En distriktsordförande tyckte sig höra ljuv musik och kände nästan en nytändning - en annan befarade, att organisationens kraft skulle förödas på frågor om blöjor och barnmat. En ganska ny och två blivande distriktsordförande menade, att utvecklingen redan var på gång lokalt. Av de närvarande två förbundsstyrelseledamöterna var en kraftigt emot sin ordförandes vision, medan den andra var mer avvaktande och sade sig vilja lyssna mer före ett definitivt ställningstagande.

För egen del vill jag, som länge och tyvärr understundom för döva öron argumenterat för en liknande utveckling, av hjärtat önska Lars lycka till. Jag hoppas att den auktoritet och kompetens, som han har med i bagaget, skall räcka till för att övertyga de tveksamma och motsträviga.
Nästa chans vår förbundsordförande har att i ett större sammanhang ytterligare underbygga sin ståndpunkt är vid H-distriktets årsmöte 25 november på Jenny Nyström-skolan i Kalmar. Därefter gäller det att få förbundsstyrelsen i december att samla sig kring ett förslag till Förbundsrådet i början av vårterminen. Många med mig följer med spänning den demokratiska processen inom förbundet.

LEIF STILLE