bok (Fa_gus silva_tica, familjen bokväxter), ett lövträd som bildar de typiska bokskogarna i mellersta och västra Europa, i Sverige främst i Skåne, Halland och Blekinge (bokregionen). Boken är ett upp till 40 m högt träd med slät, grå bark och ovala blad, som har en vågig, silkeshårig kant och med tiden skiftar från ljust till mörkt grön färg. De sitter utbredda i vågräta plan, vilket ger en djup skugga. Bokskogar saknar därför nästan helt markvegetation, förutom tidiga vårväxter som vitsippor. De fällda bladen bryts ner långsamt och bildar en tjock, brun matta under träden. Boken blommar i maj och är en sambyggare, dvs. har hon- och hanblommor på samma träd. Hanblommorna sitter i hängen och honblommorna två tillsammans, omgivna av en fyrflikig skål som också omsluter nötterna, bokollonen, när dessa mognar.
Boken trivs bäst i fuktigt och varmt klimat på kalkhaltig, lucker jord. Tillväxten är långsam och den ekonomiska avkastningen förhållandevis låg. Boken trängs därför ofta undan av granodlingar. Bokträ används dels till träkol, dels till möbler. Virket är tätt och tungt och kallas rödbok.
Boken invandrade till Sverige söderifrån och fanns sparsamt redan under äldre stenålder. Under senmedeltiden minskade den på grund av uppodling och betesdrift. Vid stora herrgårdar fredades dock bokskogen för jaktens skull och för att ollonen användes som svinfoder. Svinen ”drevs i ollonskog”, dvs. de fick gå lösa i den inhägnade skogen och underlättade föryngringen genom att deras bökande luckrade upp jorden. Många av Skånes bokskogar planterades på 1800-talet för att avhjälpa bristen på virke och bränsle.