Jeru_salem, (hebreiska Yerushalayim, arabiska al-Quds), stad i Israel, på en högplatå mellan Medelhavet och Döda havet, proklamerad som landets huvudstad. 500 000 inv., varav drygt 2/3 är judar. Staden är en helig plats för såväl judar och kristna som för muslimer, och dess heliga platser besöks av turister och pilgrimer. I Jerusalem residerar en ortodox patriark, medan franciskanorden förvaltar den katolska kyrkans intressen och egendomar här. Det största österländska kristna samfundet är armeniska kyrkan. Protestanterna är däremot få.
De västra stadsdelarna är moderna och arkitekturen europeisk. Här ligger regeringsbyggnader, parlamentet (Knesset) och institutioner som överrabbinatet, Hebreiska universitetet (grundat 1925) och Hadassahsjukhuset (med glasmålningar av Chagall). Kärnan i östra Jerusalem är Gamla staden med orientalisk (arabisk) stadsbild och smala, vindlande gränder. Gamla stadens fyra kvarter - det judiska, muslimska, kristna och armeniska - omges av en 4 km lång mur med stadsportar från turktiden (1500-talet). Ungefär samma sträckning har Hadrianus mur från romersk tid (100-talet). I stadsdelen ligger Heliga gravens kyrka, ursprungligen uppförd av Konstantin den store (300-talet) och senare ombyggd. Den ligger troligen på platsen för Golgata (”huvudskalleplatsen”) och Jesu grav. I närheten har man markerat den tänkbara sträckningen av Via dolorosa (Jesu lidandes väg). På den högt belägna Tempelplatsen låg en gång judarnas helgedom, Salomos tempel. Senare blev det en helig plats för muslimerna med två stora moskéer: den mäk tiga, kupoltäckta Klippdomen (Omars moské från 600-talet), varifrån Muhammed skall ha uppstigit till himlen, och al-Aksamoskén från 700-talet. Till Klagomuren i det judiska kvarteret, det enda kvarvarande judiska minnesmärket från forntiden, kommer judar för att bedja och klaga över templets förstörelse. Öster om Tempelplatsen ligger Oljeberget (Olivberget) med Getsemanes trädgård. Gamla staden omsluts i söder och öster av Hinnoms dal och Kidrons dal.
Historia. Det forntida Jerusalem var känt som Urusalim. Staden och dess fäste Sion intogs ca 1000 f.Kr. av David (”Davids stad”). Hans son Salomo byggde ett palats och det berömda templet. Jerusalem förstördes 586 f.Kr. av babylonierna under Nebukadnessar, men byggdes upp igen efter babyloniska fångenskapen. Staden ingick senare i det hellenistiska väldet och blomstrade under den romerske lydkungen Herodes den store (första århundradet f.Kr.). Jesus dömdes och korsfästes här och staden blev ett religiöst centrum för kristenheten. Romarna slog ner judiska uppror och härjade staden 70 e.Kr., då templet revs. Från 300-talet satte bysantinska kejsare (främst Konstantin den store) en kristen prägel på staden. Den erövrades senare av araberna (kalifen Omar 637, seldjukerna omkring 1070) och blev en av islams heliga platser. Korsfararna besegrade araberna 1099 och grundade det kristna kungariket Jerusalem. Men från slutet av 1100-talet var Jerusalem åter arabiskt, från 1517 turkiskt. Britterna drev ut turkarna 1917 och Palestina blev brittiskt mandatområde med Jerusalem som huvudstad.
Efter staten Israels tillkomst och Palestinakriget 1948-49 klövs staden i en västlig, judisk del (proklamerad som Israels huvudstad redan 1950) och en östlig arabisk, som erövrats av Jordanien i kriget. Under sexdagarskriget 1967 intogs östra delen med resten av Västbanken av Israel och annekterades. 1980 förklarade Israel hela Jerusalem som landets huvudstad, vilket dock inte vann internationellt erkännande. FN:s strävan har varit att staden skall internationaliseras, vara öppen för alla tre religionerna. Den israeliska ockupationsmakten har trots häftiga arabiska protester ersatt äldre bebyggelse i östra Jerusalem med moderna bostadskvarter för israeler och kraftigt byggt ut staden österut på konfiskerad palestinsk mark. I fredsavtalet mellan Jordanien och Israel och uppgörelsen med PLO 1994 lämnades frågan om östra Jerusalem öppen. Jordaniens hashimitiske kung Hussein (ättling till Muhammed) erkändes dock som beskyddare av islams heliga platser i staden.