flagga, igenkänningstecken eller symbol i form av en duk som hissas på en (fast förankrad) stång; en fana är däremot avsedd att bäras. Varje stat har en nationalflagga och en örlogsflagga för krigsmakten. I vissa länder förekommer en speciell statsflagga som hissas på statliga institutioner m.m. En nationalflagga som används av landets handelsflotta kallas handelsflagga; speciella sådana förekommer också.
Bruket av flaggor har urgamla anor. Som symbol för nationell suveränitet kom de i bruk under medeltiden; 1198 antog republiken Genua en flagga. Sveriges nationalflagga har sitt ursprung i det riksvapen Karl Knutsson 1448 sammanfogade av Folkungaättens vapen (ett lejon av guld mot blå grund) och Albrekt av Mecklenburgs riksvapen (en blå sköld med tre guldkronor). Korset hämtades möjligen från den danska dannebrogen. Den svenska flaggan omnämns första gången 1557 då Gustav Vasa fastställde ett heraldiskt vapen för sonen Johan såsom hertig av Finland. Fram till 1894 var den blåa färgen mörkare, den gula stötte i orange. De nuvarande ljusare färgerna visades på Stockholmsutställningen 1897. Det var vid den här tiden som bruket med privata flaggstänger uppkom. Under unionen mellan Sverige och Norge (1814-1905) infördes först unionsflaggor; 1844 fastställdes att varje land skulle ha sin egen flagga med unionsmärket (de två flaggorna blandade, ”sillsallaten”) i övre inre fältet.
I Sverige är det tillåtet att flagga när man vill, men på vissa allmänna flaggdagar flaggar alla offentliga byggnader (jämför flaggdag). Som generell regel gäller att flaggan skall vara hissad mellan solens uppgång och dess nedgång; den får dock hissas tidigast kl. 08.00 och skall halas senast kl. 21.00. Flaggning på halv stång vid dödsfall sker vanligen under den dag dödsfallet inträffat samt dagen för begravningen. Vid hissning till eller halning från halv stång skall flaggan först hissas i topp. ”Halv stång” innebär att flaggan sitter på ca 2/3 av den normala flagghöjden. Om flaggornas symboliska betydelse se landstabellerna i atlasdelen. Jämför fana, heraldik.