Helene Sigfridsson skriver om  

Efter katastrofen

Situationen i Turkiet, tre månader senare.

  Det har gått mer än tre månader sedan den första, stora jordbävningen i Turkiet. När nyheten om skalven nådde oss, vändes världens ögon genast mot Turkiet. Hjälpteam var snabbt på plats och i Sverige startade enskilda och organisationer insamlingar till de drabbade. Pizzeria Valentino och rektorsområden i Hässleholms kommun är två av de som samarbetar med Röda Korset och Turkiska föreningen för att få ner kläder, filtar, mediciner och mycket annat till de nödställda turkarna.

  Så drabbades nya delar av världen av jordskalv och jordbävningar. Mexico, Grekland, Taiwan. Kanske fick de extra mycket uppmärksamhet efter händelsen i Turkiet. I vilket fall så vändes det svenska folkets blickar, som alltid på medias initiativ, mot nya händelser, nya katastrofer.

  För folket i Turkiet är jordbävningen och dess effekter fortfarande en påtaglig realitet. Så sent som förre veckan (12 november) drabbades provinsen Bolu av ytterligare ett kraftigare skalv, med dödsoffer till följd. Antalet bostadslösa ökar således, och vintern, som är kall även där, närmar sig. Hur ser det pågående arbetet att bygga upp de jordbävningsdrabbade delarna av Turkiet ut? Samtidigt måste regeringen också koncentrera sig på att genomföra sina planerade reformer för framför allt landsbygden.

Situationen strax efter jordbävningen

  FN har uppskattat antalet döda till mellan 35 – 40 000 människor, enbart från jordbävningen den 17 augusti, som mätte 7,4 på Richtersskalan. Skadorna var oerhört svåra. Osman Recip, som arbetar på ett oljeraffinaderi i Izmit, berättar hur det var omöjligt att ta sig fram eftersom vägarna stod rätt upp i luften. De olika räddningsteamen hade svårigheter att kommunicera  med varandra och varje team drev sin lösning på problemen utan att rådgöra med varandra, något som också svårgjort det omedelbara räddningsarbetet. I stort sett alla oskadda turkar hängav sig åt att hjälpa till på olika sätt, framför allt genom att gräva fram de som fastnat under rasen. Stämningen präglades av hjältemod och tapperhet. En för alla – alla för en.

  Många röster höjdes för att ifrågasätta den turkiska regeringen som gick ut med olika pressmeddelande som stod emot varandra. ”Vi behöver ingen hjälp” hävdade de ledande politikerna, medan frivilligorganisationer skrek efter stöd från väst.

Situationen idag

  Världsbanken beräknar förlusten för Turkiet till att uppgå 6 miljarder dollar. Den turkiska regeringen som har räknat med ett vidare begreppsinnehåll för ordet förlust, presenterar en slutsumma på 9-13 miljarder dollar. Det faktum att jordbävningen slog till mot Turkiets mest industriella region är avgörande. Regionen omfattade rederier och sjöfartsverksamhet, bilindustri samt naturligtvis också Turkiets största stad, Istanbul. Marmara-regionen, som den heter, står för 35 procent av landets ekonomiska produktion. Det är uppenbart att jordbävningen kommer att ha mycket stora, negativa effekter på Turkiets redan svaga ekonomi.

Svåra skador för industrin

  Över 10 000 arbetsplatser förstördes helt under skalven. Strax under 19 000 arbetsplatser fick någon form av skador. Under tiden för återhämtning har antalet som flyr från regionen uppgått till 28 procent av ursprungsantalet. I ett försök att bearbeta sorgen och slippa påminnas av katastrofen flyttar invånarna till släktingar och vänner i andra delar av landet. Såväl kvalificerad arbetskraft, som arbetare försvinner med sina familjer. Ercan Tezer, från bilindustrins samarbetsorganisation i Turkiet (OSD) ser stora risker med mansflykten och kallar det för brist på  moral att befolkningen inte tar sitt ansvar och  stannar kvar för att bygga upp regionen igen.

  För OSD är ett återuppbyggande av största vikt eftersom  90 procent av deras verksamhet ligger i Marmara-regionen, och de led av ekonomiska svårigheter redan innan katastrofen. De kämpar hårt emot regeringen, med krav på skattelättnader, både för företag och personer som drabbats av jordbävningen.

  De turkiska försäkringsbolagen är ytterligare en sektor som drabbats hårt.  De uppskattar den totala kostnaden för skador på egendom till 700 miljoner. Turkiska försäkringsbolag har redan börjat betala ut ersättningar, utan att invänta klartecken från samarbetspartners i utlandet. Det kommer oundvikligen leda till ett sort underskott i budgeten i slutet av balansåret.

  Turismen var hårt ansatt redan före katastrofen. Publiciteten kring tillfångatagandet av Abdullah Öcalan, beslutet om dödstraff och upproren kring detta har varit mycket negativ för turismen. Ungefär en tredjedel mindre inkomster på turismen beräknades under året 1999 före jordbävningen. Enligt turkiska turistorganisationer i samverkan (TURSAB) kommer över 150 000 turister att utebli. Det innebär förluster på 173 miljoner. Bara uteblivna kongresser står för enorma summor i sammanhanget.

Politisk beredskap saknades

  Det fanns ingen beredskap varken i budgeten eller hos politikerna för en katastrof av det här slaget. Behovet av finansiellt stöd är stort. Internationella valutafonden (IMF) besökte i september det drabbade området och bestämde sig därefter att ge Turkiet det största akuta biståndet någonsin, på 490 miljoner dollar. Även Världsbanken har ställt upp och lovar 1 miljard dollar till Turkiet. Pengarna ska i första hand användas till att upprätta hälsocenter i den drabbade regionen, samt att få igång skolverksamheten. En stor del av pengarna kommer att användas till rekonstruktion och reparation av infrastrukturen, samt åt hjälp till de behövande.

  IMF förhåller sig optimistiska till återuppbyggandet av Turkiet, så länge landet väljer att följa valutafondens rekommendationer gällande en strukturell reform. IMF och Världsbanken pressar tillsammans den turkiska regeringen till att reformera bank –och jordbrukssektorerna. Ett av problemen är att turkiska priser på jordbruksvaror ofta ligger över marknadspriset och det drabbar turkisk ekonomi hårt.

Framtidsutsikter

Turkiets pågående år 2000 projekt måste fortsätta. Projektet innehåller frågor som rör pensionsåldern, utarbetande och fastställande av en socialförsäkring, ett privatiseringsprogram, jordbruksreformer, samt att befästa den nationella prisnivån till internationell marknadsnivå. Det här projektet ökar Turkiets möjligheter att få fortsatt stöd från IMF och andra internationella organisationer. Omvärlden har länge nog tyst sett på hur turkisk regering styrt politiken i egen riktning. Nu ser omvärlden sin chans att påverka och tvinga fram fördelaktiga avtal. Turkiet, som hoppas på medlemsansökarstatus i EU tvingas godta många av avtalen.

Andra positiva effekter är hur samarbetet  med Grekland återuppväckts och den gamla fiendskapen har lagts på hylla. När Grekland också drabbades av en jordbävning var Turkiet snabbt på plats med, erfarna, hjälpstyrkor. Också relationen Turkiet – USA har förstärkts genom katastrofen. På ett personligt plan har människor i till exempel Sverige fått en ökad solidaritet med den turkiska befolkningen. Något, som med tanke på det stora antalet människor med turkisk bakgrund som lever i Sverige, var välbehövligt.

Frågan är dock trots att internationella organisationer ser positivt på möjligheterna för Turkiet att rekonstruera och förbättra det som en gång var, om det är genomförbart i verkligheten. Från lokala håll i Turkiet hörs varningar om att de som en gång byggde undermåliga hus, långt under kraven på standard och säkerhet, får förnyade kontrakt att återigen bygga upp bostäder. Arbetskraften flyr, turismen, en stöttepelare i turkisk ekonomi uteblir. Folkets tilltro till regeringen har minskat efter ledarnas tydliga handlingsförlamning i samband med jordbävning.

Kanske ser möjligheterna på en internationell, framför allt politisk nivå bra ut, men hur Turkiet ska lyckas med sin återupprättelse, på lokalt nivå återstår att se. Den omedelbara krisen är över, men många problem kvarstår och kommer att växa i styrka om inte omdelbara åtgärder sätts in. Risken är att regeringen väljer att blunda. Istället krävs det handlingskraft, som tar itu med de konkreta problemen som väntar. Tusentals människor är hemlösa och saknar kläder. Vintern närmar sig. Vi får inte glömma bort offren som lever i ruinerna från en av nittiotalets största naturkatastrofer.

Jordbävningen i Bolu

Området i Bolu är inte lika tätbefolkat som det i Marmararegionen, men skalvet tros ha varit minst lika allvarligt om inte värre. Rapporterna om antalet skadade stiger i takt med att tiden går. Just nu ser det inte ut att ha krävts lika många offer, men den slutgiltiga dödsiffran vilar i framtiden. Ytterligare 10 miljarder dollar tror den turkiska regeringen efter en första överblick krävs för att klara den nya katastrofen. Situationen är allvarig och frågan är hur Turkiet ska lyckas resa sig ur detta deja vu, en mardröm i repris.

Helene Sigfridsson,

Hässleholm 991113

Fotnot: Faktauppgifter är hämtade från Jon Gorvett, journalist i Istanbul, och skribent för tidsskriften ”The Middle East”.

Allah korusun!