VECKOKRÖNIKA

vecka 4

Sökandet efter fler kroppar pågår fortfarande. Det hela började förra veckan med en eldstrid mellan Hizbollah och polis i Istanbul. Ledare för gerillan dog, medan två andra män på ledande poster kunde gripas. Deras vittnesmål ledde i sin tur polisen vidare till ett hus i utkanten av Istanbul där man fann tio nakna kroppar, bundna till händer och fötter. Liken var begravda under en kolbox. "Fynden" har fortsatt, bland annat med tolv lik som upptcäktes i staden Konya. 285 personer är arresterade för sitt samröre med Hizbollahgerillan. Konya har samlat många religiösa i staden och man misstänker att Hizbollah har haft sitt centrum där.

Det mest kända offret är Konca Kuris, en muslimsk feminist. Hon kidnappades utanför sitt hem i juli 1998 och sedan dess har det inte funnits några som helst spår efter henne. Hennes kropp hittades 35 mil från Konya, vanställd och bränd. Polisen uppger att de har funnit flera videofilmer som visar hur hin har torterats till döds.

Konca Kuris var förespråkare för islam och menade att män under århundraden förvrängt Koranens innehåll, vilket har lett till förtryck. Hon talade om att det inte är förankrat i Koranen att kvinnor ska täcka sig med slöja, eller att flickor och pojkar ska undervisas åtskilda.

Hennes uttalanden är unika, och illa omtyckta i Turkiet av två skäl. Dels för att en grupp vill bortse helt från islam och är rädda för sharia´ts (den islamska lagen) återinförande. Uttalanden som Kuris kommer med visar på att man kan förena ett modernt samhälle med sann islam. Dels finns det gruppen som vill ha sharia´t tillbaka, som inte håller med om den i deras ögon liberala tolkningen.

Turkiet stoltserar med att vara en demokrati och en sekulariserad stat. På sina sätt är den det också, men jag vill påstå att de här tankarna inte riktigt slagit rot i var mans (och kvinnas) hjärta. Än är staten i sin, om inte barndom, så ungdom med de problem det medför. Det kommer att ta många år för Turkiet att rensa upp i garderoberna och sopa rent utanför sin trappa, en utvecklings om många andra europeiska länder lämnat bakom sig för årahundraden sedan. Det viktiga är att vi, som utomstående, inte med hat eller förakt ser på detta, utan att vi faktiskt också griper in.  Vi kan bidra med hjälpande händer, vi kan bidra genom att inte förtala Turkiet. Vi kan bidra till Turkiets utveckling mot ett rättsamhälle genom att vara ett stöd, ett bollplank och med konkreta hjälpinsatser.

Vad som har hänt har varit fruktansvärt. Det har kostat tusentals, miljoner människors liv. Vi fanns inte till hjälp då, men vi måste göra det nu. Om den turkiska befolkningen någonsin ska få en chans att leva i ett demokratiskt och fritt land.