VECKOKRÖNIKA

vecka 7

Under veckan har Anna Lindh besökt Turkiet, där hon bland annat samtalade med turkiske utrikesministern Ismael Cem. Anna Lindh är välkänd och illa omtyckt i Turkiet eftersom hon tidigt deklarerade ett misstroende mot det turkiska EU-medlemskapet.

Lindh har krävt en lång rad reformer innan förhandlingarna kan börja. Straffen för tortyr måste skärpas, yttrandefriheten måste skärpas och det kurdiska folkets ställning måste förbättras. Delkraven för kurdernas förbättrade ställning innebär bland annat att undervisning, samt radio och TV på kurdiska måste tillåtas.

Det är framför allt hos kurderna Anna Lindhs hjärta vilar. Därför besökte hin norra Turkiet, där de flesta kurder bor. Hon träffade också representanter från turkiska människorättsorganisationer och den kurdiska befolkningen.

Efter alla möten och samtal kommenterade Anna Lindh sina upplevelser:

- Det tas flera steg i rätt riktning, men det händer för lite på lagstiftningsområdet och resultaten måste bli mer konkreta.

Anna Lindh har blivit EU:s ansikte utåt när det gäller Turkietfrågan och hon utpekas till syndabock. Som svenska, med stark tilltro till svensk demokrati och yttrandefrihet vägrar hon vika en millimeter i kampen om rättvisa. Det är bra och vi kan vara stolta över vår egen utrikesminister.

Att representanter från de svenska regeringen över huvud taget besöker Turkiet och diskuterar lösningar på landets problem är mycket lovande. Det visar att vi menar allvar med de mänskliga rättigheterna och att vi inte enbart nöjer oss med att människor inom svenska gränser har det bra. Samtidigt har vi stor del av de kurdiska utvandrarna i vårt land. Att på plats i Turkiet hjälpa till att förbättra villkoren för dem, innebär att många av våra svensk-kurder kommer att erbjudas en återresa. Då gäller det att vi inte är för höga på nacken, och stolta över våra framgångar. Vi måste inse att många av de kurder som lever i Sverige idag, är en del av vårt land. De bor här, har fött och uppfostrat sina barn i Sverige och kanske vill arbeta och bli gamla här. Valfriheten är ett måste.

Egentligen borde vi inte låta oss styras för mycket av nationella gränser. Egentligen borde det ligga i allas intresse, varje enskild individ, att leva efter de mänskliga rättigheterna och att själv få välja var man vill bo.

 

Helene Sigfridsson 20/2 2000


2000

Veckokrönika 2 - om minnenas Turkiet.

Veckokrönika 3 - om militärtjänsten.

Veckokrönika 4 - om morden i Turkiet.

Veckokrönika 7 - om Anna Lindh på besök.

1999

Veckokrönika 37 - om Anna Lindh och EU-medlemskapet.              

Veckokrönika 49 - Seger? Ja till kandidatstatus.

Veckokrönika 50 - James Bond.

Veckokrönika 51 - Turkiets Gudfader.

Veckokrönika 52 - årets som gått listas.