VECKOKRÖNIKA

vecka 49

SEGER?

Strax före lunch fredagen den 10 december beslutade EU-ländernas ministrar, mot alla odds, att godkänna Turkiet och ge landet medlemsstatus. För turkarna är det just ett godkännande och en statusgrej.

Både Grekland och Sverige har varit negativa under hela processens gång. Anna Lindhs namn har synts i turkiska tidningar allt oftare. Lite ökade förhoppningen om ett okej i från Grekland under jordbävningen, men temperaturen sjönk snabbt.

Brist på respekt för mänskliga rättigheter, dödstraff och en konflikt på Cypern där Grekland, redan medlemmar, har påverkat Turkiet negativt. Också det faktum att landet är en muslimsk (sekulariserad) stat har indirekt spelat in, och satt skrämselhicka i en och annan toppolitiker. Turkiet har allt sedan 1927 då Atatürk tog makten strävat efter att bli ett europeiskt land. Idag, 76 år senare lyckades de. Trots att enbart en mycket liten del av landet, och staden, ligger på den geografiskt sett europeiska sidan.

Då har äntligen det folk, som offrat sitt alfabet, sina traditioner, sin fez, sin rätt till att vara minoritetsfolk, som har kämpat med nya seder och bruk, fått lön för mödan. Det mål, den dröm som i alla fall landets ledare så hett strävat att uppnå, står de nu framme vid.

Jag vill veta om det var värt det...

Vågar vi misstänka att Ismael Cem tog första flyget för att delta vid lunchen i Helsingfors idag. För vilken turk vill missa chansen att i förbifarten nämna:

"I fredags? Ja, då hade jag lunch med mina europeiska kollegor."

 Veckan i perspektiv, från Turkish Daily News