Den första i raden av Karl Erik Blomqvist

Dräng, bonde, brofogde
Karl Erik Mattsson / Blomqvist
(6 /10 1812 - 10/1 1887)

Tvenne kindpustar 1834
Huvudpersonen i den här historien är Karl Erik Blomqvist, skomakaren i Gölby Matts Mattsons son. Historien utspelar sig i byn Mångstekta under Karl Eriks tid som dräng där. Eftersom han ännu inte tagit namnet Blomqvist kallas han i berättelsen för Karl Mattson.
   Den 19 februari 1834 började årets lagtima häradsting för Sunds socken och Vårdö kapell på tingsstället i Högbolstad. På torsdagseftermiddagen den 27 februari hade nämndemännen hittills behandlat och beslutat i 127 olika mål.
   Till det 128 målet var Karl Mattsson instämd. Det var bondesonen Johan Erik Samuelsson som stämt drängarna Karl Mattson och Karl Gustaf Karlsson för att de på en dans på hemman No 1 i Mångstekta på trettondan varit "överlastade af starka drycker, fört buller och oväsande, hvarvid Karl Mattsson jämväl tvenne resor slagit honom vid örat".
   De båda anklagade bestred uppgifterna och menade i stället att det var Samuelsson som våldfört sig på dem och "slagit dem med knytnefvarne emot bröstet och äfven axlarne".
Eftersom inte Samuelsson var närvarande vid tinget anhöll kronolänsman Eric Markström om att målet skulle uppskjutas till nästa års ordinarie ting, och det blev också nämndens beslut.
   Till 1835 års ting hade Samuelsson ändrat sig och tog nu tillbaka anklagelsen emot Karl Gustaf Karlsson. Emot Karl Mattsson kvarhöll han sin talan, dock med ändringen att det var nyårsdagen 1834 som dansen ägt rum och inte trettondagen.
   Johan Erik Samuelsson berättade själv för nämnden att han vid dansens början varit på granngården, hemman No 2, men blivit hemkallad för att dämpa något "oväsende" som uppkommit mellan Karl Mattsson och några andra personer. När han kommit in i boningsstugan och gjort Karl Mattsson uppmärksam på sitt "obehöriga uppträdande" skulle Mattsson genast ha överfallit honom med slagsmål och gett honomtvenne "kindpustar" (örfilar).    Därav kände sig Samuelsson befogad att i sin tur ge Mattsson en kindpust och därefter förpassa honom ut ur rummet.
   Karl Mattsson bestred fortfarande att han skulle ha varit drucken eller att han förolämpat Samuelsson utan menade tvärtom att denne utan all anledning överfallit honom.
   Efter att ha hört båda parterna redogöra för händelsen lät åklagaren vittnena träda fram.
   Första vittnet var drängen Karl Johan Sten från Finby. Han vittnade att han bevistat dansstugan och att han hört Mattsson vara i ordväxling med "hvarannan" men ej märkt att han varit i något handgemäng och inte iakttagit huruvida han varit drucken eller ej.
   Pigan Anna Stina Karlsdotter från Tranvik vittnade likadant som Sten. Efter henne kom skräddaren Gustaf Veberg att vittna. Han berättade att han sett Samuelsson efter någon stunds ordväxling med Mattsson ge honom flera örfilar.
   Det vittne som nämnden satte störst tilltro till var bondesonen Anders Andersson från Smedsböle. Han berättade att Karl Mattsson börjat gräla med torparen Eric Mattsson från Delvik och drängen Karl Gustaf Karlsson. När sedan Johan Eric Samuelsson försökte att i godo skilja parterna åt hade Karl Mattson sprungit på honom och med knytnäven slagit honom trenne resor i nacken, varför Samuelsson för att avvärja Mattssons våldsamhet, nödgats tilldela honom en eller två örfilar samt slutligen driva honom ut ur rummet.
   Efter att ytterligare några vittnen hörts med liknande vittnesmål samlades rätten till överläggningar.
   Utslaget blev att Karl Mattsson blev friad från misstanken om dryckenskap och sabbatsbrott men blev dömd att förutom betala vissa rättegångskostnader även böta 72 kopek silver för varje slag på Samuelsson. Skulle han inte kunna betala böterna skulle han hållas fyra dagar i fängelse på vatten och bröd.

"Otidigt sängalag"
Den 14 september 1834 vigdes drängen Karl Erik Mattsson med bondedottern Serafia Vilhelmina Söderlund från Finby nr 1. I vigselboken står det "Vigde hemma utan skrud af Karl Hällfors", i marginalen står dessutom en notering om "otidigt sänglag". Enligt födelseboken föddes samma dag dottern Erika. Dopvittnen till Erika var: kantor Lindeman och fru Lindqvist, bonden Johan Johansson och dess hustru Serafia Mattsdotter från Tranvik, Bondesonen Matts Mattsson och bondedottern Ulrika Mattsdotter från Högbolstad.
   När Serafia föder parets första barn - dottern Erika - 1834, kallas Karl Erik fortfarande för dräng, men 1838 när förste sonen föds har han blivit brofogde. Sonen som föddes 31/8 fick heta Karl Erik som sin far.
   Som dopvittnen vid Karl Eriks dop var bonden Eric Karlsson med hustru Anna Lisa Jansdotter, bonden Jan Jansson med hustru Greta Lisa Jansdotter samt bondesonen Karl Gustaf Eriksson från Finby och pigan Anna Lisa Danielsdotter från Smedsböle. Dopet förrättades i Svensböle av Henrik Ahlgren.

Någon gång under de första decennierna av 1800-talet tog Karl Erik Mattson och hans far skomakaren Matts Mattsson efternamnet Blomqvist.

1841 föddes parets tredje barn; den blivande skepparen Johannes Blomqvist.

"...en och annan gång burit vatten..."
Karl Erik Blomqvist blev till tinget 1849 anklagad för att ha haft sig i mantal påförd kvinnopersonen Serafia Ahlberg utan att han begagnat sig av henne i sin tjänst och dessutom för att han förfarit likadant med drängen Henrik Kampi utan att denne bott hos Blomqvist. Karl Erik menade att Kampi inte varit städslad som dräng hos honom utan att han endast var städslad som dagsverkskarl på två dagar per vecka. Pigan Gustafva Liljendahl från Skarpans fästning som hade tjänat hos Blomqvist samma år som Serafia Ahlberg var påförd hemmanet vittnade att Serafia inte verkställt annat arbete än att hon en och annan gång burit vatten. Inte heller hade hon sett Serafia äta tillsammans med det övriga husfolket. Brofogden Johan Nylund som bodde i samma by som Blomqvist kunde berätta att han det uppgivna året varken sett Henrik Kampi arbeta eller bo hos Blomqvist.
Eftersom det ansågs bevisat att Blomqvist låtit anteckna pigan Serafia Ahlberg som tjänsehjon hos sig vid mantalsskrivningen för år 1846 och att han förfarit likadant med drängen Kampi det senaste året blev domen fällande. Straffet blev att Blomqvist fick böta tre riksdaler sexton skilling banco specie, eller fyra rubel åttio kopek silver. Beloppet skulle delas i tveskifte mellan kronolänsmannen Karl Johan Karlsson och "de fattige i denna församling".

-Jag har icke försålt en sticka! Den 11/2 1852 hölls vårtinget i Sunds tingslag. Kronolänsmannen Karl Johan Karlsson hade vid undersökningar om kronolägenheternas skogar inhämtat uppgifter om att Karl Erik Blomqvist under vintern 1850 hade låtit hugga ned en större mängd växande träd. Det skulle ha skett i den del av Blomqvists kronoskog som kallades för Svedjehägnaden. Efter avverkningen skulle veden som uppskattades till tio famnar ha förts till byn Skarpans vid Bomarsund och försålts till de ryska militärtrupperna. Länsman Karlsson yrkade inför rätten att Blomqvist skulle ersätta den försålda vedens värde till kronan. Karl Erik förklarade inför rätten att han av omnämnde nedhuggne träd icke försålt ett enda. Karlsson lät då vittnena träda fram. Första vittnet var inhysingen Otto Pettersson, han vittnade om att han och tio andra karlar hjälpt Blomqvist att nedfälla träd i den så kallade Svedjehägnaden och uppskattade att hygget utgjorde omkring nio famnar ved. Hur denna ved hade förts från platsen kände han dock inte till.
Bland övriga vittnen fanns bondesönerna Johan och Anders Lindholm. Johan vittnade att han jämte fem andra personer med varsitt ök släpat veden till Skarpans där den upplagts på samma plats som ved för kommendantens och fästningens räkning uppstaplas. Johan räknade ut för rätten att hela antalet vedlass till Skarpans var 15. Anders vittnade att han inte deltagit uti själva hygget men att han på Blomqvists begäran kört två lass till Skarpans. Efter sju likartade vittnesmål förklarade nu Karl Erik att han inte sålt utan som lån låtit föra 8½ famnar ved till Skarpans. Han yrkade att anklagelsen skulle förkastas eftersom han inte "försålt en sticka". När rätten frågade om han kunde bevisa att det bara var fråga om ett lån, yttrade han att åklagaren Karlsson först borde bevisa att det förekommit en försäljning. Karlsson ansåg att angivelsen var tillräckligt utredd och efter att Karl Eriks prästbevis lästs upp, övergick rätten till överläggningar.	Anders Lindholm, 80 år efter att han hjälpt Blomqvist med veden
Prästbeviset löd: "Bonden å halfva hemmanet No 1 i Finnby af denna Församling Karl Erik Blomqvist, född den 6 october 1812, äger nödig Christendomskunskap, har vederbörligen begått Salighetsmedlen och är till lefvernet ärlig, dock med följande anmärkning i avseende å frejden "Stått under tilltal för slag å husbonde 1833, men ej kunnat fällas, pliktat för brott mot legohjonsstadgan 1849. Sund, den 3 februarii 1852, Gust. ad. Justin, Pastor." Efter överläggningarna fann rätten att han var skyldig till brott mot 23 och 63 §§ i Kungliga Skogsordningen från 1805. Domen blev en bot på 14 rubel och 40 kopek silver att delas mellan Kronan, Häradet och kronolänsman Karlsson. Skulle Blomqvist inte kunna betala böterna, skulle han sitta tolv dagar i Kastelholms kronohäkte på vatten och bröd.

Vägen från södra Finby över Finby ström, förbi Kruskoppens båtsmanstorp till byn Skarpans. Detalj ur en karta visande situationen mellan Finby Ström och Vivasteby: "I hast recognosherad med compass och steg af Ad. Lagerbjelke den 10e augusti 1808" (Kungl. Krigsarkivet, Stockholm).

Nuförtiden växer det smultron på det före detta kommendantkansliet i Skarpans

Kronohemman blir skattehemman
1860 förvandlade Karl Erik (nu kallas han "förre brofogden") gården, halva kronohemmantet No 1 i Finby, till skattehemman. Det kostade honom 62 rubel 92½ kopek silfver att betalas med en tiondel årligen i tio år.

En av böckerna i det Blomqvistska hemmet var Magia Naturalis
som innehåller allehanda råd om skötseln av ett lantbruk.
Den innehåller dessutom ett intressant recept på mjöd.

Den 5/2 1872 sålde han gården till sin son för 2.600 mark.

Den 10 juli 1877 dog Serafia Vilhelmina Mattsdotter i en ålder av 60 år 5 månader och 15 dagar.

Den 10 januari 1887 dog Karl Erik Blomqvist (sytn.) i en ålder av 74 år 3 månader och 4 dagar.