Nr 89 Brun, Tosarby

Herman Brun, 12/3 1731 - 1753 (avsked),
Jonas Brun, 1753 - 22/9 1772 (död),
Lars Brun,
Anders Brun, 1/3 1773 - 1809 (fången)

Det var Tosarbys fyra hemman som rustade den ordinarie roten nr 89. Dessutom deltog de i rustningen av två fördubblingsbåtsmän; två av dem rustade tillsammans med Högbolstads fyra hemman fördubblingen No 59 Flinta medan de andra två rustade No 60 Ström tillsammans med bönder från bland annat Kulla och Gesterby.
     I 1729 års generalmönsterrulla står att roten skulle fortsätta att vara vakant till och med oktober månad 1729. Något belägg för att det skulle ha funnits någon båtsman Brun i roten förrän 1731 har jag dock inte stött på.
    Före den stora ofreden förekom inte båtsmansnamnet Brun i socknen, däremot förknippades båtsmannen Conrad Wijse med Tosarby.


Herman Brun, 12/3 1731 - 1753 (avsked),

Den tolfte mars 1731 antogs den 22-årige Herman Karlsson. Han kom från Stockholm och var son till en lotsman. Herman fick båtsmansnamnet Brun, ett namn som inte tidigare förekommit i socknen.(Det förekommer i alla fall inte någon Brun i socknens kommunionsbok före Herman Karlsson.) Hermans hustru hette Margareta Johansdotter och deras första dotter, Maja, föddes den tredje juli 1730.

Under Herman Bruns 22 år långa bana som båtsman i Tosarby förekom han flitigt i protokollen från socknens två årliga ting.

I oktober 1732 anklagades han för att ha svurit flera gånger under det pågående tinget, både utomhus och inomhus på tingsstället. Herman ville inte vittna i saken och blev därför dömd till att rida på trähästen (Trähästen var en vassryggig stock som delinkventen skulle sitta gränsle över. Kanske hade man fäst tyngder i benen också. Den stod vid Kastelholm [Ålands Historia II, 1 s. 121]) för tre marker silvermynt. Brofogden Bengt Lundgren kunde däremot vittna mot honom och Herman blev straffad för svordomarna med att sitta i stocken (Stocken användes vid straff av en mer kyrklig karaktär, som här när Herman straffas för att ha svurit. Den stod vid kyrkan och straffen verkställdes på söndagarna så att allmogen kunde beskåda den straffade.) under två söndagar. Dessutom dömdes han för det "oljud" som han haft för sig på tingsstället när han bråkade med sin kamrat Blom om sex styver som de fått av en rysk envojé (Envoyé = Diplomatiskt sändebud av näst högsta rangen, [S.A.O.B.]).

Tidigare under året hade han sökt en av sina rotebönder och i det ärendet gått in hos smeden Jacob Grön och frågat efter Per Persson. Men när han inte fann honom där slog han smeden lite med handen och gick sedan vidare.

1734 gick Herman hem till bonden Nils Larsson för att mala på hans väderkvarn. Men Nils hade seglat till Stockholm och hans hustru tyckte att det blåste för mycket för att använda kvarnen så det lät hon honom inte göra. Strax därpå var kvarnen i alla fall lös men Nils hustru var snart där och låste fast den. Kort därefter vände Herman upp kvarnen i vinden igen...
     Rätten beslöt att Herman skulle slippa straff eftersom ingen skada var skedd men förbjöd honom vid vite att göra om tilltaget.

Hösten 1736 anklagade Herman sin rotebonde Nils Larsson för att ha slarvat bort bland annat en kartunsmössa (bomullsmössa) och några kryddsaker som han skulle ha fört från Herman i Stockholm till hans hustru hemma på Åland. Nils erkände att han måst lämna ifrån sig en låsbar tunna och en glasflaska när han blivit tvungen att resa hem postvägena i stället. Några andra varor hade han inte tagit emot av Brun. Däremot hade Bruns hustru skickat med en marck ull (En mark i viktsmått motsvarar 340 gram) från Åland och den hade han också varit tvungen att lämna ifrån sig eftersom han inte fått med sig någon peng till tullen.

Inspektorn på Kastelholms slott, Wilhelm Pil, lät genom sin gårdsfogde Bernt Quisson till tinget i februari 1737 anföra att båtsmannen Herman Brun stulit en av slottets kälkar. Dessutom skulle han ha förbannat inspektorns hustru till "kropp lif och själ".
     Vad det gällde kälken förklarade Brun att han varit på väg hem från Kulla på kvällen påhlsmässodagen (Pålsmässan - 25 januari - var en helgdag i Sverige från medeltiden fram till 1772 [Segland, 1986]) när han vid slottsbrons norra ände funnit en kälke. Den kunde komma väl till pass nu när han skulle köra hem ved, tyckte Herman och tog kälken med sig. Lånegodset gick naturligtvis sönder och Herman ville därför inte lämna tillbaka kälken innan han hunnit laga den. Det var i alla fall vad han försvarade sig med när saken uppdagades.
     Att han skulle ha förbannat inspektorskan var det smeden Jacob Gröns hustru som ville vittna om. - Minns här att Herman redan hade litet otalt med smeden Grön sedan han pucklat på honom inne i smedstugan några år tidigare.
     Smedens hustru vittnade om att hon hört Herman säga att: "fan skulle taga inspectorskan, för det hon skola skylla honom för tiuf, -han haar tagit det eena beenet af henne förr". Nu förlitade sig inte rätten på hennes vittnesmål. Det var ju hon som berättat det hela för gårdsfogden och därför var hon istället att anse som angiverska.
     Herman blev alltså befriad från åtalet om svordomarna mot den enbenta inspektorskan men dömdes däremot att ersätta den stulna kälken och att böta en viss summa silvermynt.

En dag när Herman kom hem från Tranvik fick han se en förfärande syn - någon hade slagit ihjäl hans gris.
     Eftersom Nils Larsson var den enda bonden som var hemma i byn trodde Herman att det var han som låg bakom dådet. När så Nils strax kom körandes med ett lass halm som skulle läggas på båtsmansstugans tak, visade Herman honom på grisen och frågade om han kändes vid sitt arbete. Därefter drog han upp sin kniv och hötte åt Nils. Det hela resulterade i att Herman fick betala 20 daler silvermynt i böter och dessutom nio daler koppar i rättegångskostnader. Förmodligen förvandlades även detta pengastraff till kroppsstraff, såsom det gjorts så många gånger tidigare.

Vid 1737 års höstting blev Herman Bruns hustru Margareta dömd till fyra dagars fängelse på vatten och bröd samt att göra offentlig avbön för att hon spritt ut ett rykte om att Nils Larsson för några år sedan skulle ha stulit en säck hö från Kastelholms djurgårdslada. Nils Larsson hade vid ett tidigare ting blivit friad från anklagelsen.

Vid vårtinget 1738 var Herman Brun instämd av hökaren Johan Falck från Stockholm för att han i Falcks hus i Tosarby överfallit honom med hugg och slag samt skällsord. De hade sedan dess förlikts.

I mars 1743 tjänstgjorde Herman på Kungliga Skeppsholmsvarvet i Stockholm.
     Samtidigt skulle en helt ny uppsättning båtsmän antagas på Åland och skickas till Åbo. Den 40-årige roteintressenten Per Persson ställde upp för sin rote men blev inte godkänd eftersom han bedömdes vara sjuk och oduglig så rotenumret blev vakant vid den här extra roteringen.

1747 års rotebönder:
Tosarby No 3 Nils Larsson,
Tosarby No 2 Scholamäst. Sidbeck,
Tosarby No 4 Per Persson,
Tosarby No 1 Matts Larsson.

Den 24 maj 1748 mönstrade han in på Skeppsholmen.

Vid generalmönstringen 1753 kunde den 44-årige Herman inte delta eftersom han låg sjuk hemma på roten. Han bedömdes vara gammal och oduglig och dessutom sjuklig. Han böts därför ut mot fördubblingen från torp no 59. Det var Jonas Svensson Flinta som nu fick bli Jonas Brun.

Båtsmansänkan Margareta Hurtig dog av tärandesjuka, 62 år gammal den 28/8 1786.


Jonas Brun, 1753 - 22/9 1772 (död)

Jonas Svensson var fördubblingsbåtsman Flinta innan han han 1753 kunde flytta in på det ordinarie torpet i Tosarby.

I 1759 års kommunionsbok kallas båtsman Bruns hustru Anna Berg och hans 74-årige moder Anna Danielsdotter. Dessutom är där antecknat att han har en dotter som heter Anna Greta.

I 1761 års kommunionsbok heter fortfarande hustrun Anna Berg men däremot har hans moder blivit struken. Förutom Anna Greta finns här också dottern Beata.

1761 var Jonas i Karlskrona.

1762 var han kommenderad till Sveaborg.

1763 var han kommenderad till Gotland.

Enligt generalmönsterrullan 1763 var han kommenderad till Sveaborg och hade gjort fem resor i Östersjön sedan förra generalmönstringen. Där står även antecknat att han var befaren och att han kunde skriva lite!

1764 var han på Gotland från januari till 24 juli. I augusti kom han till Turunma Norden och i september fick han komma hem under sjöexpeditionen.

I generalmantalsrullan 1763-1773, står att läsa att Jonas Brun var befaren samt att han kunde skriva lite!

Den 25 september 1772 dog Jonas Brun av vattusot. Han var då 43 år gammal.

Hos Matts Johansson på Pehrsby no 2 finns båtsmansänkan Anna Brun någon gång 1781-86.


Lars Brun -

I glappet mellan Jonas Brun och hans efterträdare förekommer en av roteböndernas egna söner med tillnamnet Brun. Det var Nils Larssons son Lars Nilsson som - åtminstone enligt kommunionsboken 1770-75 - fick ikläda sig rollen som Lars Brun.

Fadern, Nils, hade dött i oktober 1769, 75 år gammal.

I flottans rullor står däremot inga spår att finna efter någon Lars Brun. Där finner man i stället att ersättaren hette Anders Eriksson och blev antagen den 1 mars 1773.


Anders Brun, 1/3 1773 - 1809 (fången)

Anders Eriksson var född i Grundsunda på Vårdö och blev som 22-åring antagen till båtsman i Tosarby. Bara drygt två månader senare, 16 maj 1773, gifte han sig med Maria Danielsdotter. Maria hade redan en son, Anders, som nu fick båtsman Brun som styvfar . Prästen betitlade henne "pigan vid Castelholm, Qvinspersonen..." i vigselboken.

Två månader efter vigseln föddes sonen Erik .

Anders svärmoder Maria bodde hos dem i torpet.

När 1777 års rekryterings och avräkningsmöte hölls 1778 var Anders Brun kommenderad till Sveaborg.

1780 var han kommenderad till Sveaborg.

Den 22 februari 1789 dog hustrun Maria Danielsdotter i Tosarby av feber. Enligt dödboken blev hon 50 år gammal.

Den 7 februari 1790 vigdes Anders Brun med pigan Brita Persdotter. Både hon och hennes syster, Sara Persdotter, var födda i Brändbolstad. Systern bodde också hon i Bruns båtsmanstorp.

1793 års rotebönder:
Tosarby no 1 Jung,
Tosarby no 2 Daniel Danielsson,
Tosarby no 3 Mats Larsson,
Tosarby no 4 Erik Eriksson.

Den 1 juni 1802 hemförlovades han efter årstjänstgöringen på Sveaborgseskadern.

Mellan 31 maj 1805 och 31 maj 1806 gjorde han årstjänst på Sveaborg.

När den sista mönstringen hölls på Skeppsholmen den 27 och 28 februari 1809, fanns inte Anders Brun med bland de närvarande. Han var tillfångatagen. Anders Bruns bouppteckning från nov-dec 1809 finns bevarad.

Anders dotter Maja Lisa Brun dog i Finby den 31 december 1828 som rotfattig piga, 48 år gammal av sår.


Copyright (c) Göran Blomqvist
Senast ändrad 2000-02-27
Sänd eventuella kommentarer till gblomqvist@swipnet.se