Nr 98 Falck, Vivasteby

Olof Falck, 1705 - 23/9 1734 (död)
Erik Falck, 8/4 1735 - /8 1746 (rymt)
Erik Falck, 30/1 1748 - 27/2 1749 (död)
Erik Falck, 24/1 1750 - 22/5 1758 (avsked)
Johan Falck, 22/5 1758 - /7 1795 (avsked)
Karl Falck, 28/8 1798 - 1809

Den första maj 1705 vigdes kronobåtsmannen Olof Andersson från Finby med pigan Marita Jöransdotter, också hon från Finby.

Under den stora ofreden var Olof Falck volonteur på kommendören Thomas Rajalins kompani i Karlskrona.
Han antogs 1716 och fanns kvar där åtminstone till den 24 januari 1728.

Den 14 januari 1733 var Olof Andersson Falck på tvillingdop hos bonden Johan Andersson i Persnäs.

Olof Falck anlitades som halvskeppare av änkan Beata Nilsdotter i Sibby. Hon hade efter sin makesa död fortsatt att driva skutrörelsen som de hade delat med skallfogden Karl Jonsson i Mångstekta.
På hösten 1733 strandade skutan vid Slätskär, utanför Nåtö. Seglen hade blåst sönder i höststormen och det var när Olof Falk och Karl Jonsson höll på att laga dem som skutan drev upp på land och fastnade. Trots att de dagen efter fick hjälp från Nåtö stod inte skutan att rädda. - Den fick huggas upp på platsen.

Margareta Mattsdotter i Hulta lejde 1734 sin rotebåtsman Johan Berg från Sibby för att han skulle göra en segelresa till Stockholm. Han skulle få en spann råg i betalning för att han där bland annat skulle sälja hennes tjur. Dessutom hade hon försett honom med mat och dricka på skutan som tillhörde Per Simonsson från Tranvik. Den låg nu vid Bomarsund och väntade på last och besättning.
     Nu slumpade det sig så att även båtsmannen Olof Falk kommit till Bomarsund dit han fört sin rotebonde Mats Mattssons boskap för att de skulle sättas på en annan skuta.
     Olof Falck var redan ombord på skutan när Berg kom fram till hamnen. Olof frågade vad Berg skulle få i betalning för resan och Berg berättade för honom om rågspannen. "Jag far jag", sa då Falck till Berg, och sedan lånade han en häst för att rida hem och hämta sina saker.
     Det blev aldrig riktigt utrett vem som beslutat att Olof Falck skulle ta Bergs plats. Men klart är i alla fall att skepparen Per Simonsson var nöjd med bytet eftersom Johan Berg inte behärskade kompassen och Falck allmänt ansågs som en bättre sjökarl.
     Nu kom det här bytet att bli ödesdigert för Olof Falcks del: han blev "olycklig" på resan och kort efter hemkomsten dog han. Det var klockan elva på aftonen den 23 september 1734 som Olof lämnade jordelivet, 55 år gammal.

Med sig hem från Stockholm hade båtsman Falck haft både tyg, pengar och några kryddsaker. Det fick Margareta i Hulta att undra vad som hänt hennes oxe som Berg egentligen varit menad att sälja i Stockholm. Olof Falck var ju död, så han kunde inte besvara några frågor. Och Per Simonsson förklarade inför rätten att han inte befattat sig med oxen.
Rätten anbefallde i alla fall Per att han till nästa ting skulle göra upp med Margareta om oxpenningarna. Dessutom skulle Falcks rotebönder upprätta en förteckning över båtsmannens kvarlåtenskap.

Falcks rotebönder - Vivasteby rotelag - försökte få ersättning av skepparen Per Simonsson till lega åt en ny karl, men det kunde inte bevisas om han ackorderat med Falck eller inte om platsen på segelresan.

På vårtinget 1736 kärade rotemästaren vid Vivasteby rote, Johan Johansson i Gunnarsby, till Anders Andersson i Hulta att han skulle redogöra för den avlidna Olof Falks egendom. Anders hade nämligen varit hos honom när han dog.
     Anders sa att han inte hade någonting som tillkom Falck men länsman Adolf Mörck berättade att Anders inte bara hade försökt komma över de saker som Falck hade haft hemma hos sig utan även hade tagit en påse från Finby, som Falk hade haft med sig på sin sista segelresa.
     Anders Andersson blev ålagd att till nästa ting upprätta ett inventarium på all av Falcks kvarlämnade egendom. Dessutom hänvisades han till prästen för att bli undervisad om "edens wicktighet".
     Ännu 1739 hade varken frågan om Falcks kvarlåtenskap eller Margareta Mattsdotters oxe blivit löst.

Erik Persson var född i Eds socken i Roslagen. Han var 17 år när han antogs den 8 april 1735.

Den 6 mars 1737 vigdes Erik Falck från Vivasteby med änkan Anna Mattsdotter från Prästö.

I mars 1743 var stora delar av kompaniet tjänstgörande på Skeppsholmen i Stockholm. Samtidigt uppsattes en ny omgång båtsmän på Åland för färd till Åbo. Erik Falck var bland dem. Han angavs vara född i Sverige, 23 år gammal samt gift.

Till hösttinget i oktober 1745 stämde bonden Alexander Persson in Erik Falck för att han överfallit honom och hans hustru i deras hem i Tranvik. Eftersom rätten måste vänta på att kompaniskrivaren Petter Lindgren skulle kunna närvara så sköts ärendet upp till dagen efter. Det gav Erik möjligheten att avvika från Tranvik, där tinget hölls. Länsman Broman fick därför i uppdrag att till nästa ting stämma in både Erik och Alexander igen.

På julmorgonen 1745 var Erik Falck i kyrkan. Han stod bredvid drängpojken Gabriel i kyrkbänken. Gabriel hade tidigt på morgonen fått en halv jungfru brännvin av sin husbonde Erik Olsson i Mångstekta. Dessutom blev han samma morgon bjuden på en sup hos skallfogden Erik Jönsson i granngården. När Gabriel sedan kom till kyrkan sa han till bonden Jonas Kihlberg som stod intill: "God morgon bror, vill du ha en tuggbuss?".
     Inne i kyrkan stod Gabriel närmast muren i en bänk. Efter ett tag motade Erik Falck ut honom ur bänken och sa: "Ränn till helvetet din tjyvpojk, stå icke här och kasta upp!".
     Gabriel nekade till att han kastat upp i kyrkan men erkände att han fått suparna på morgonen och att han tuggat tobak "för någon sin passion".
     Målet togs upp igen till hösten då Johan Ersson som suttit i en bänk vid dörren kunde berätta hur han sett Gabriel lämna kyrkan med mössan framför munnen. Och hur han fumlat med kyrkdörren när han skulle ut.
     Gabriel erkände i alla fall dryckenskapen och som straff fick han sitta i fängelset i åtta dygn på vatten och bröd.
     Nästa ting hölls i mars 1746. Och nu skulle det tidigare uppskjutna målet mot Falck avgöras. Alexander var där, Petter Lindgren var där, men Erik Falck - han saknades. Åtalet mot honom hade dessutom utökats: förutom överfallet på Alexander Persson i Tranvik hade han nu också hunnit med att i början av 1746 knivskära Tranviksbonden och nämndemannen Per Simonsson i ansiktet och på halsen. Det skedde när de båda var på Skarpans gästgivaregård i samband med mantalsskrivningen.
     Landsgevaldigerna Johan Wessman hade blivit beordrad att spana efter Falck. Han kunde nu berätta inför rätten om att han varit till Hammarland för att ta reda på om Falck försökt ta sig över havet till Sverige. Eftersom han inte fann några sådana spår lämnade han åt länsmännen Erik Ekström, Frondelius och Burman att söka hindra Falcks flykt västerut.
     Även Sunds länsman, Jonas Broman, blev beordrad att söka efter honom. Kompaniskrivaren Lindgren skickade båtsmansprofosserna Cullman och Leijon att följa länsmannen. I Falcks torp i Vivasteby träffade de på Eriks hustru som berättade att hennes man i lördags lämnat henne utan att ta med sig andra kläder än de som han dagligen använde. Än mindre hade han tagit någon mat med sig.
     Länsman Broman berättade inför rätten att Falck var en gruvligt stark karl och att han inte ens med tolv man skulle kunna ta fast honom utan fara för livet.

Eric Falk förblev borta. Enligt flottans rullor rymde han från landsorten i mitten av augusti 1746 och inställde sig sedan aldrig mer.

Hemmanet nr 2 i Vivasteby kom 1744 till rotens hjälp. Finby no 8 och Vivasteby nr 2 blev räknade tillsammans sedan de blivit posthemman.

Erik Ersson var son till en bonde i Finland och 20 år gammal när han antogs den 30 januari 1748.

Den 24 maj 1748 mönstrade han in på Skeppsholmen i Stockholm för att göra årstjänst, men dog på sjukhuset där den 27 februari 1749.

Den 24 januari 1750 antogs gardeskarlsonen Erik Mattsson, en 26-åring från Sahlberga.

Vid hösttinget i Tranvik 29-31 oktober 1751 inställde sig pigan Valborg Olofsdotter från Lagmansby, Saltvik för att tilltala pigan Brita Stina uti Sunds Prästgård för att hon sagt att Valborg hade fött barn i Stockholm. Pigan nekade och Valborg åberopade båtsman Gottfrid Benner och hans hustru Greta som vittnen och hennes egen fästman, båtsman Falck såsom angivare. Den enda som till slut kunde anses som ojävigt vittne var pigan Kajsa Ersdotter, men hon hade inte hört något vid det tillfället…

1753 ansågs han vara sjövan och under generalmönstringen var han kommenderad till Sveaborg för att utföra fästningsarbeten.

Vid besiktningsmönstringen som hölls den 22 maj 1758 befanns Erik vara ofärdig i knäet, högra armen och handen. Han fick därför avsked och blev ersatt med en ny karl.

Den 16 oktober 1781 dog den avskedade båtsmannen Falck i Vivasteby av lungsot, 54 år gammal. Hans bouppteckning finns bevarad.

Båtsman Falcks änka, Valborg, 74 år, dog av ålder den 13 maj 1784 i Vivasteby.

Drängen Johan Jansson var född i Granlunda och son till en bonde. Vid antagandet var han 25 år gammal och gift. Hans hustru var Beata Persdotter, dottern till nämndemannen Per Hindersson i Sibby. Hon hade nätt och jämnt blivit född när hennes far dog och lämnade henne och hennes fyra syskon faderslösa.

I 1763 års generalmönsterrulla står han antecknad vara på fjärde året i Pommern.

Den 24 juni 1764 kom han till Sveaborg. Från augusti till den 1 oktober var han ombord på Turuma Norden. November och december var han på Sveaborg.

I 1773 års generalmönsterrulla har han bland sina meriter fått en anteckning om att han varit inventarietimmerman samt att han sedan förra generalmönstringen hunnit göra tre resor i Östersjön och två inomskärs.

Den 31 maj 1776 mönstrade han in på Sveaborgs fästning för årstjänst som timmerman.

1779 var han kommenderad med fregatten af Trolle under en konvojexpedition till Medelhavet. Chef ombord var baron Fleetwood och besättningen bestod av 71 båtsmän ur Ålands kompani. De var i Göteborg den 22 september 1779 och i Malaga på den spanska sydkusten i Medelhavet den 30 april 1780. Avmönstringen skedde den 15 juli 1780. (Se länk)

Den 26 april 1796 dog Johans hustru Beata i Vivasteby av ålderdom, 65 år gammal. Bouppteckningen efter henne finns bevarad.

Den 21 november 1796 vigdes den avskedade båtsmannen Johan Falck med änkan Sara Johansdotter från Finby. Hon dog den 7 mars 1809 i feber, 54 år gammal. Änklingen levde kvar tre år till i Vivasteby, där han dog 81 år gammal av slag den 3 mars 1812, som sockenfattig änkeman.

Karl Karlsson Sundberg var infödd båtsmansson och 25 år gammal vid antagningen.

Den 31 maj 1805 mönstrade han in på Sveaborg. Den 31 maj 1806 blev han hemförlovad.

När kompaniet mönstrades i Stockholm 27-28 februari 1809 var inte Karl Falck närvarande, han hade tagits till fånga under kriget.

"Avskedad" och som nybliven änkling flyttade han den 23 september 1809 från Vivasteby till Vårdö.

Den 22/10 1815 vigdes den avskedade båtsmannen Karl Falk i Sundö och pigan Greta Eriksdotter, även hon från Sundö.