[ Dagbok på nätet ]
Torsdag 17 feb - Skymning
Jag ringde Diana igår. Det gick faktiskt över förväntan. Jag vet ju att jag har
betett mig som en idiot. Förmodligen märks detta på hur jag pratar och hur jag är
eftersom Diana inte la på direkt när jag rinde.
- Ja det är Diana.
- Hej... Det är Rokke.
- Jaha... hej.
- Jag vet att du tycker att jag är en idiot, men jag måste få prata med dig.
- Ja, jag menar jag har ju egentligen ingenting att vara sur för. Det är ju inte
så att vi lovat varandra evig trohet och så... det är bara det att jag blev
besviken eftersom jag trodde att det var något mer mellan oss.
- Jag förstår precis. Jag hoppades också att det var något mera. Jag... hm...
jag vet inte hur jag ska säga det, jag vill bara inte att det ska sluta så här.
Utan att försöka vara klyschig så tycker jag det fanns någonting mellan oss som
jag inte känt på väldigt länge.
- Hm... ja... vi kan väl träffas och prata.
- Kan vi träffas imorgon?
- Okej. Ring mig vid åttatiden så får vi se, ok?
- Låter jättebra. Jag ringer.
- Bra. Hej.
- Hej.
Jag vet inte riktigt om jag förtjänat en andra chans med Diana. Hur som helst så
känns det skönt att jag ska få chansen att berätta hur det ligger till. Jag ska
verkligen inte försöka att försöka försköna det eller nåt... bara att få prata
betyder verkligen mycket. Jag vet att många tycker att jag varit en idiot... iofs
är jag kanske det, fast det har verkligen inte varit jag. Hoppas bara att Diana
inser det.
***
[ 18 feb ] [ 16 feb ]