NUTTE!

AV PIA LUNDGREN

Han kunde gått en obemärkt förbi.
Passerat som de tystlåtna naturvetarna på skolgården i gymnasiet - dem man aldrig såg.
Jakob var bra på fysik, matte, kemi och sånt. För honom hade det legat närmast till hands att gå i sina föräldrars fotspår och bli kemist. Det var meningen, men Jakob blev popstjärna i stället...

Popstjärna???
Popstjärnor ser inte ut som Jakob Hellman. De tittar inte generat ner i golvet och klämmer fast händerna mellan benen.
Det gör Jakob.

JUST NU är Grammisvinnaren Jakob Hellman aktuell med LP:n "...och stora havet" (EMI). Hiten "Bara vara vänner" har varit rena landsplågan för "Sveriges Elvis Costello".

Popstjärnor är ICKE tystlåtna vegetarianer. Framför allt kommer de inte från pyttesamhället Vuollerim nära polcirkeln. Men det gör Jakob. Han har släppt en rosad debut-LP. Åkt på turné. Fått och får dagligen beundrarbrev, företrädesvis från flickor och kvinnor. Dessutom vann han nyligen en Grammis som årets nykomling i popbranschen. Det är bara att kapitulera: - Så du ÄR verkligen popstjärna?! Jakob rycker roat på axlarna: - Jo. - Det känns bra, förtydligar han. Det är ju musik jag vill hålla på med.

Vi betraktar varandra under tystnad och jag frågar vad som engagerar honom, bortsett från musiken.
- Jag är engagerad i mina egna, personliga problem, säger Jakob. Det kan handla om banala saker som huruvida jag ska börja röka. Igen. Just nu är jag väldigt engagerad i mina kärleksbekymmer, men om dem vill jag inte prata.

"Bara, bara vara vänner. Tala om allt, vi kan väl tala om allt, men vi ska bara, bara vara vänner..."
Obesvarad kärlek. Villrådighet. Folk känner igen sig och Jakob går hem såväl hos tonåringar som deras mormödrar.
Han klämmer fast händerna mellan benen och ser snäll ut. Är Jakob snäll?
Mödrar vill att deras döttrar ska gifta sig med honom och döttrarna värjer sig inte. Tvärt om.
- Jag tror att tjejer gillar mig för att jag lockar fram deras moderskänslor, säger Jakob. De vill ta hand om mig.
- Annars vet jag inte. De kanske tycker jag är söt och obegriplig.

Jakob är 23. Han vill att varje dag ska vara ny, oberoende av gårdagen. Han kan inte välja mellan Aftonbladet och Expressen och vill det inte heller.
Jakob vill ha alla möjligheter i världen. Ibland vet han jävligt lite om sig själv, tror han...
Han jobbar fortfarande på servicehemmet Rio i Stockholm:
- Jag lagar frukost, hjälper tanter och bäddar sängar. Ibland pratar vi om deras sjukdomar också. Det är nog ett av mina bättre jobb så här långt. Folk tar ovanligt mycket ansvar och det är fritt. Jag kan ringa på morgonen och tala om ifall jag vill jobba.

Jakob bestämmer sig för att börja röka igen och tänder en cigarett.
Han berättar att han ska spela på olika festivaler i sommar, bland annat i Cirkus Broadway tillsammans med Eldkvarn, Wilmer X och Anne-Lie Rydé.
- Målet är naturligtvis att försörja mig på musiken, säger han. Än så länge har jag inte fått ut mina royalties, men jag får en stor klumpsumma till årsskiftet.
Jakob lutar huvudet i händerna.
Nyss hemkommen från turnén sitter han mest hemma i lägenheten och gör för ovanlighetens skull ingenting.
- När jag jobbar, brukar jag gå ut på helgerna och dricka öl och snacka skit med min kusin. Annars lyssnar jag på musik och låter bli att göra saker som jag borde.

En rundtur i Jakobs lägenhet ger ett kaotiskt intryck med senapsfärgade väggar, grönt kök, rosa badrum och ofta så ostädat att man får sparka sig fram.
- Jag trivs bäst när jag har städat, säger han. Eller när jag är på fest och när jag håller på med musik.
Det är de små sakerna som betyder nånting. Numer. Fast stora saker gör att man skjuter upp de små.
Jakob delar ohämmat med sig av sin existensiella ångest och man ler igenkännande: visst, sånt är livet.

Han har på sig en T-shirt, jeans och klumpiga dojjor. En medveten image?
- Jag gör inte så mycket åt mitt utseende, fastän jag är plågsamt fåfäng, säger han.
Inverterad fåfänga är jag väldigt bra på - det vill säga, jag ser ut som om jag inte bryr mig om vad jag har på mig, men det är klart jag gör.
- Mina kompisar påpekade nyss att det inte är så bra att gå i Eccoskor om man är popstjärna...
Han ler.
Tystnar.
Man lirkar:
- Vad tänker du på?
- Mina kärleksproblem.
Nutte, tänker man. Vips är modersinstinkterna framme: var glad, våren är här och du kan ju åtminstone titta på söta flickor på stan.
- Det gör jag, säger Jakob.
När jag är på bra humör. Då tittar jag på ALLA som har smala ben och korta kjolar.

Copyright © Veckorevyn 1989

Tillbaka