Raggare finns dom?

Hej alla läsare. Vad är nu detta för en början? Jo. jag vet att nyfikenhet lider de flesta av. Och då fortsätter ni säkert att läsa detta stycke. Var det värt att läsa. Ja. det vet ni om några minuter. Och temat: raggare finns dom, är ju ganska intressant. Vem är det nu som kommit på denna idé att skriva om just raggarna.

Jo det är jag, ”Persa”, Ford Edselägare i nästan 20 år. Bilen som blev Fords stora fiasko, Ford Edsel. Varför finns det många teorier om, men en rolig version är att i USA bestämde kvinnorna om bilköpen. Och Edselns grill likande det omnämnbara. Och har ni sett dess grill förstår ni vad kvinnorna syftade på. Och det var kanske därför jag fastnade för just Ford Edsel. Varför nu detta nyvaknande intresse för raggare. En kväll när jag gjorde en repa på stan och mötte en stor amerikanare slog mig tanken , vart tog raggarna vägen? Finns dom?

Så därför kom denna artikel till. Men först en tillbakablick till min raggarperiod. Tiden då Hudiksvall var pittoresk och mysig. Caféernas stad. Vem minns inte caféerna

Wasa, Victoria, Drott, Svea, Kanalkondis, Erikssons, Garagecafé, Iduna, Dackås, Mimer, Sundet

m.fl. Alla hade sitt stamcafé. Raggarna hade Wasa på storgatan. Det inre rummet var vår samlingsplats. Trångt, gemytligt och med jukeboxen som var laddad med Elvis, Little Richard, Rock Ragge m.fl rocklåtar från 60-talet. Där snackades det bilar, brudar och diggades rock`n roll. Och lyckades man smyga i sig en grogg utan att cafétantens luktsinne konfiskerade den så blev det ju ännu bättre. Där fanns dåtidens raggare, Greven med Chevan, Persa med Ford Edseln, Goggen med Forden, Strömmen med Golden Shark, Arne med Ford Galaxien, Choken med FordThunderbirden, Dennis med Cadilacen, Åsberg med Ford Crom Victorian, Kubiken med Ford Mercuryn, Graells med Studebakern, Affe med Plymouthen, Finken med De Soton och Fräsen med Kapitän(disspans ej amerikanare) Ja listan kan bli hur lång som helst.

Efter fikat raggarepan på stan, Upp till Rita(nuvarande Pizzahuset) ner till Statt och så upp igen. Repa på repa förbi stenmuren vid museet där brudarna satt. Snygga toperade nylackade brudar som väntade på att få åka en repa på stan. Och hade man tur hade dom en tia att tanka för. En tia då räckte till många repor på stan. Vi åkte ofta på fester runt i Hälsingland. Midsommar i Ljusdal, sen var det Bricka, Hallbo, Björsbo och Ofärne. Och naturligtvis grillkvällarna på Hörneudde. Och sen skärmytslingarna med Sundsvallsraggarna. En gång blev vi jagade ut ur Sundsvall, så vi slängde ut baksätet, reservhjulet ja allt löst för att komma undan. Och vi kom undan. En annan höjdare var att åka till Norge. Där var vi kungar. Raggarbilarna i Norge kunde lätt räknas. Och då har ni väl redan gissat att brudarna där gjorde allt för att få åka i våra amerikanare. Så dom norska gutarna gillade inte de svensk raggarna nått vidare. Ja det var tider det. Men det var en viss skillnad på att köra Ford eller Chevrolet. Jag fick fel på min Ford Edsel och ville bli igångdragen. Stannade en Chevaägare och frågade om hjälp. Fick då svaret bättre med en Chevrolet som går istället för en Ford som står. Så var det med det. Raggarklubbarna i stan hette först Sun Riders och därefter Midnight Cruisers .

Så i början på 1980 började raggarna att minska. Nya tider med video och annat tog över. Storgatan försvann som raggarstråk och blev gågata. Stamcaféer och annat dog ut. Det var nya tider som gällde. Och nu till historiens spännande upplösning. Finns raggarna kvar? Säjer som lappen, jomenvisst. Men nu i ny tappning. Dom gamla ”hederliga” raggarna, är nu mellan 40 och graven. Stadgade män med familjer och ordnade förhållanden. Sköter om sin bil lika bra som sin kvinna. Tar fram sin nyvaxade amerikanare på våren, åker på bilträffar och cruisingar runt om i vårt vackra land. Och där utbytes gamla minnen varvade med nya. Och i centrum är den blänkande och kromglittrande amerikanaren. Bilen som fött en folkgrupp i Sverige, raggaren. En grupp så fylld av historik att det kunde skrivas travvis av böcker om deras bravader. Så raggaren kommer alltid att finnas. Ännu kommer V-8:ornas muller att höras på de svenska vägarna. Vi kommer att kunna beundra dessa vackra bilar som fört med sig så mycket på gott och ont. Och ser ni en herre i vit nylonskjorta, svart skinnväst, jeans och boots och med en brud med blont upptoperat hår i kort kort sittande i en Ford Edsel Convertible –58 och med Elvis dånande ur högtalarna, då ser ni kanske en riktig gammelraggare. Så nu kära läsare, var det värt besväret att läsa den artikel. Fick ni svaret på frågan, finns raggare? Och då menar jag gammelraggarna.

Raggarhälsningar från en riktigt gammelraggare Göran ”Persa” Wahlberg

Krom på er!