Boningslängan på Kattarp nr I:

Rumsfördelningen under Per Gunnarssons tid - enligt Sten Wemmert.
Sannolikt hade Per Gunnarsson vid medio av 1800-talet i viss mån moderniserat denna "stuelängan", som 1814 hade byggts i korsvirke med klineväggar under halmtak; kanske blev den först nu vitputsad - till likhet med de omkr 1860 nybyggda tegellängorna på Lundsgård, Ebbarp, Grönvik och andra.

Två ingångar hade längan från gårdsplanen: en köks- och en "stuedörr". Från den sistnämnda farstun brukade loftstrappan gå upp, med "fars kammare" där bakom (här = kontoret!). Och från början var väl även här matrummet den stora "stuan" för allt husets folk, med långbord och bänkar och en säng; mot slutet av 1800-talet blev den matrum, där familjen åt kring ett bord mitt på golvet under hänglampan. Då fick tjänarna "retirera" till ett folkrum med ingång på gaveln; den patriarkaliska tiden var förbi! Så har nog utvecklingen löpt även hos 'Per Gunnars'- han var ju en man av sin tid!

Verandan - och en trädgårdsdörr ditut - kom först när "haven" alltmer blev prydnadsträdgård - och där låg ju Per Gunnarssons intresse! - I köket stod den gamla stora skorstenen kvar (ursprungligen en öppen eldhärd under sitt "gewalt", buret av en grov bjälke). och där (bakifrån) fyrade man i "udeliggaren" (med torv o d), bostadens enda värmekälla - ännu 1855 och kanske en 20 år framåt! Och "det kålla rummet" var framför allt salen ute på gaveln - kanske ursprungligen ett "kistehus", för förvaring av kläder, frukt o d.

Än idag omges gårdsplanen av Per Gunnarssons granna uthuslängor i korsvirke och tegel. I den västra (och närmast boningslängan) fick han själv efter gammal sed "sitta på undantag" (och det blev minsann i hela sjutton år: 1898-1915! Norr därom var där stall för hästar, kor och ungdjur.

Östra längan hade förstås närmast köket behövliga "hus": för bränne och torv, för bak och brygd och tvätt - samt manfolkets huggehus. Resten var loga (som med 1800-talets ökande skördar fick byggas ut alltmer), med tillhörande tröskvandring utanför. Bakom allt stod ett litet svinahus - med tillbehör: två små "hoddor" för mänskliga behov .....

Så fungerade "Stensagården" i Per Gunnarssons minnesvärda tid - 1800-talets senare hälft. Men var stoppade man nattetid hän alla de många "glöttana" och folket? Var det bar sig bäst: i bänkar, småsängar, kammare, uthus och loft. Visst hade man sin "centraluppvärmning": i den brandsäkra "udeliggaren" men inga krav på tempererade sovrum .....

Och man överlevde - länge t o m..
G. Å (Gustav Åberg)