|
|
|
Lördagens individuella SM-tävling skulle avgöras på Bastuträsket och det var närmare 500 deltagare sammanlagt.
I min åldergrupp äldre herrjunior var vi 33 stycken som hade lyckats kvala in till SM. Jag hade startnummer 299 och var ensam kandidat från västmanland. 
Efter en hård fiskesesång, en god natts sömn och en rejäl hotelfrukost var jag ruskigt laddad. Kvällen innan diskuterade jag fram och tillbaks med mig själv om vart på sjön jag skulle starta mitt fiske. I uppladdningen ingick även det ständiga plockandet med krokar och putsningen av pirkarna. Vi bussades ut till sjön ett par timmar innan start, där vi anmälde oss och tittade i lugn och ro runt vad alla försäljare hade att buda på. Jag köpte några Lidbergsprikar och ett gäng krokar som visade sig vara riktigt "vassa". Tiden gick och stressat knöt jag om spöna med mina nya pirkar jag köpt. Och så satte jag på en grön-ceris krok med en gul garntofs, även den nyinköpt. Så de gamla beprövade pirkarna och krokarna övergav jag helt, ganska idiotiskt men ack så smart när jag ser tillbaka. Det drog ihop sig till start och folket började sakta röra sig framåt och spänningen ökade, för aldrig någonsin hade jag vart på en större tävling än denna. För att komma fram till startplatsen var man tvungen att passera en liten visitation. Där visade man upp sitt startkort och skryllan kontrollerades så ingen otillåten utrustning, eller fisk medtogs ut på isen. Väl ute på udden vid starten drog funktionärerna igenom tävlingsinformationen. Det var 30 min utgångstid 4 timmars tävlingstid och 45 minuters ingångstid som gällde. Klartecken gavs och 500 ivriga pimpelentusiaster entrade isen. En del sprang målmedvetet mot den plats de bestämt sig för, vissa andra smög avvaktande framåt och lurade lite på vart de skulle ta vägen. Själv gick jag med raska steg i sydostlig riktning, för jag hade redan tagit ut min gångväg dagen innan. Efter 25 minuters gående hade jag avverkat 60% av sträckan till fiskeplatsen jag bestämt mig för att börja mitt fiske på. PANG.. där small startskottet och jag hade inte ens kommit fram till platsen jag bestämt mig för att nå på dessa 30 minuter. Men det klart håller man raskt tempo, så går man ca: 1 km/10 minuter. Och det var ungefär 4 km långt till min tilltänkta fiskeplats. Efter att ha inkräktat 15 minuter på tävlingstiden så hade jag äntligen kommit fram till platsen jag skymtat i sikte. 
Jag ställde ner skryllan i snön plockade av eggskyddet från borren, och borrade det första hålet i den metertjocka isen. Det var nätt och jämnt att borren nådde igenom, och det tog på krafterna att forsera den halvblöta gryniga isen. Jag borrade fast borren i isen och slog mig ner på skryllan, tog fram pimpelspöet som jag hade riggat med min nyinköpta Lidbers-pirk och krok. Och kunde det börja bättre, det small till på en gång. Nu blev jag riktigt taggad för vanligtvis krävs det att man borrar ett antal hål innan man får kontakt med abborren. Fiskandet fortgick och vi blev en liten klunga på 15 personer till slut, vi fiskade av området som jag märkt med en röd ring på kartan. En karl som hittade riktigt rätt det var segraren i Senior-klassen som blev sittande alldeles själv intill starten. Jag har märkt ut vinnarhålet med en blå ring på kartan. Efter drygt 3 timmars fiskande hade jag borrat ett 60-tal hål och för flyttat mig ännu en bit längre bort från starten. Eftersom det tog ca: 45 minuter att nå platsen jag startade på skulle det ta mer än 45 minuter att nå målgången i tid. Så när det återstog 10 minuter av tävlingstiden och ett antal personer börjat gå mot mål så var det bara att packa ihop gjejorna. Det känndes tungt att lämna ett hål med fisk kvar, men vad skulle man med fångsten till om man blev diskvallificerad pga att man kom in för sent till målet. 
Jag påbörjade den 4,5 km långa vägen mot mål och jag hade knappa 55 minuter på mig.
Det låter ju inte som att det skulle vara nån större utmaning. Men med förutsättningarna inget dricksvatten, trötta armar och ben och ett par decimeter snö att pölsa genom, då börjar det bli jobbigt.
Hela tiden åkte funktionärerna runt isen på skotrar och höll koll på deltagarna. Så man var måttligt sugen på att stanna en skoter och få skjuts in mål, men fångsten kändes för stor för att bryta tävlingen. Men till slut så var jag faktiskt i mål och då var det bara 4-5 minuter kvar av ingångstiden. Och jag var så törstig så jag kunde ha vänt upp och ner på ålands hav och skälpt i mig det. Men som tur var så hittade jag ett försäljningsstånd där jag köpte 2 drickor som jag vände i mig rakt upp och ner. Sedan gick jag och vägde in min fångts och jag hade visst lyckats plocka ihop 1630 gram abborrar, frågan var hur långt det skulle räcka. Efter en dryg timmes väntetid hade alla deltagare vägt in sin fisk och funktionärerna hade sammanställt alla placeringar. Det drog ihop sig till prisutdelning och vinnarpodiet bestog av ett lasbilsflak. Först ut har jag för mig att de yngre och äldre damjuniorna fick hämta sina priser. Sen var det de yngre herrjuniorernas tur att gå upp och hämta sina priser. Vid detta tillfälle började det bli lite nervöst när man sett och hört de andra klassernas segrarvikter, för de inte mycket högre än min egen. Först ut i äldre herrjunior-klassen hade lyckats få ihop strax över 3000 g. Sen gick det snabbt neråt i vikt för 2:an hade kring 2700, 3:an 2200 g och 4:an 1800 g. Sen var det min tur att entra "scenen" för jag hade visst lyckats knipa åt mig 5:e-platsen med mina 1630 gram. Priserna var väl inte så hävliga men jag fick en handgjord träklocka som liknade en västerbottenslada, och den var signerad och tillverkad i endast 150 ex. Jag fick även en träläda innehållande 2 st rejäla västerbottenostar, inte så konstigt kanske med tanke på att denna ost tillverkas invid bastuträsk. Men priserna var dåliga över lag, jag har för mig att vinnaren fick ett enkelt haspelset. Och tvåan fick nån fiskebok osv, men så brukar det vara enligt vad jag hört. En historia förtäljer att alla pristagare vann ett varsit yxskaft på ett SM, och det är ju skrattretande. |