Ensamhet är ett märkligt ord. Det är så motsägelsefullt…

Jag anser mig vara en mycket social människa. Det är underbart med människor, att umgås med vänner, känna äkta gemenskap och att träffa nya människor, som man inte känner. Varje individ är en enorm tillgång på resurser i form av erfarenheter och egenskaper, och ingen är den andra lik. Varje människa är verkligen unik. Vänner är rikedomar. Tänk vad underbart det är att få skratta tillsammans, eller att få prata, eller gråta ut hos någon, hos någon som lyssnar, och som man verkligen kan lita på. Vad skulle man vara utan sina medmänniskor. För ingen vill väl leva isolerad och ensam.

 
Men ensamhet är motsägelsefullt. Det innebär faktiskt inte bara isolering. Ensamhet är också något fint och värdefullt. Det handlar även om att få vara ifred, att koppla av från omgivningen och dess förväntningar. Det är underbart att få koppla av och vara för sig själv. Tänk dig en stilla vårpromenad, utan stress, då man bara får vara. Att lyssna på fåglarna, känna doften av jord och träd, glädjas åt vårblommorna… Eller att sitta ensam ute på balkongen och lyssna till nattens ljud. Lyssna ut i tystnaden och stillheten. Sådant ger näring åt själen. Då kan man vara sig själv till fullo, då existerar inga krav och ingen stress. De stunderna är guld värda.

Ensamhet och ensamhet…

Märkligt att det är samma ord…, eller är det kanske inte det? Har

vi missförstått ordet och lagt in för mycket värderingar i det? Det kanske inte måste vara så laddat, varken negativt eller positivt. En ordboks förklaring på ordet ensam är "utan sällskap". Min första tanke blir utanförskap - avsaknad av vänner osv. Men det innebär faktiskt att man för närvarande inte har någon annan hos sig - enskildhet, vilket är något vi mår bra av och behöver. Vi är beroende av andra människor, men vi behöver också stillheten. Tyvärr har vi nog ofta missat den senare, eller rent utav flytt från den. Men ingen kan finna riktig ro, om man inte drar sig undan ibland. Kanske för ett par dagar, kanske för några timmar eller för några minuter då och då, och i dessa stunder ta vara på enskildheten. Släpp all stress, stäng av telefonen, lägg ifrån dig klockan och släpp listan du har i huvudet av allt som behöver göras. Världen rasar inte för att du tar ledigt en stund från alla "måste" och "borde".

Ensamheten lockar och ensamheten skrämmer. Den utesluter inte ett rikt socialt liv, utan den ger dig kraft att orka, att växa och att vara den du verkligen är.

Våga ta dig tid. Du behöver din ensamhet.

Lotta Persson

2002.05.08