1 Mos 2:8-17 Gud skapade en oändligt vacker lustgård, vackra växter, djur som levde i harmoni. Han såg att allt var gott. Mitt i paradiset stod ett träd, ett träd, vilket det står skrivet om ”var en fröjd för ögat” frukten såg mycket god ut. Vi som läser Bibeln och har facit i handen vet vad det där trädet har lett till, all ondska och synd som finns i världen härleds från att människan i en viljehandling åt utav frukten på det där trädet. Visst, de blev frestade till det. Men de valde själva att äta. Trots att Gud visste att det inte var bra för människan att äta utav frukten på trädet så ställde Gud trädet där. Var det någon sorts gudomlig lag som sa trädet måste stå där? Nej, Gud ville att vi frivilligt skulle välja att tillhöra honom, inte pga att vi är hans robotar. Guds tanke med människan sedan tidernas begynnelse har varit frihet. Frihet under ansvar!

 
Vi ser i ett fängelse en markant skillnad mellan frihet/ fångenskap. En fånge är fast inom fyra murar som går runt hela fängelset. På natten är fången fast i en cell. Om dagarna så har denne bestämda uppgifter att utföra. En fri människa har hela jorden till sitt förfogande. Denne är tillåten, även om kanske ekonomin sätter stopp, att åka till Tokyo om denne så vill. Välja vilket yrke denne vill. När Jesu död och uppståndelse satte oss fria från synden och gjorde gemenskap med Gud möjlig igen så gjorde den oss fullkomligt fria. Inte bara lite och inte bara inom ett litet begränsat område.
Gal 5:13 Ordet kallelse använder vi när vi talar om visst yrke eller tjänst inför Gud. Men i Bibeln används det ofta för att beskriva grunden för vår identitet. Vi är kallade till Kristus Jesus. Det är ingen ”hobby” eller något vid sidan om allt annat i livet. Det är vårat allt. Kallelsen till frihet är vår identitet i Jesus.

Sammanhanget i Galaterbrevet 5 handlar om hur vida hednakristna ska omskära sig. Kanske inte helt aktuell fråga för oss idag. Men bibelordet varnar oss samtidigt för att använda vår frihet på ett sätt som ger den onda naturen något tillfälle. Använd din frihet, låt inget annat sätta gränserna än Guds ord. Guds ord är vårat rättesnöre.
2 Sam 6:12-16 Kung Davids glädje över att Guds ark skulle tillbaka in i Jerusalem var stor. Han dansade runt på gatorna, han visste väl om att det inte var värdigt en Kung. Sauls dotter föraktade David. Men David hade inte sin identitet i vad människor tyckte och tänkte utan han visste att inför Gud var han fri att glädjas. Den glädjen som fick honom att glädjas med hela sin kropp och varelse ser vi kanske lätt som barnslig. Men inför Gud har vi tillåtelse att vara barn, Jesus säger ju t o m att himmelriket tillhör sådana som dem (Matt 19:13-15). Davids barnsliga glädje var god och behagade Gud.

Om vi inte hela tiden håller Jesus levande, om inte vi hela tiden går inför Jesus. Prioriterar tid i bön och Guds ord så går vi sakta men säkert från en underbar frihet i Gud, där vi finner vår identitet i andra människors tycken istället för i Guds ord. Till en bundenhet i traditioner, verksamhet och annat.

Det finns traditioner som är bra och det finns traditioner som är dåliga. Det är inte traditionerna i sig som är fel. Det är när vi låter oss binda oss till traditionerna. I 4 Mos 20:6-12 kan vi läsa om hur Mose skulle frambringa vatten ur klippan. Gud hade sagt att han skulle tala till klippan, inte använda sin stav så som han hade gjort vid de tidigare tillfällena: Vid röda havet, delades vattnet när han lyfte sin stav. När han skulle göra ett tecken inför farao slängde han staven på marken och den blev en orm. Han doppade staven vattnet när det blev blod. Men den här gången sa Gud åt Mose att tala till klippan.

Likadant med verksamhet, verksamhet är kanonbra, men precis som Marta och Maria i Luk 10:38 så kan vi bli som Marta. Hon ägnade sin tid till att tjäna Jesus istället för att umgås med honom. Maria å andra sidan satt ner och lyssnade på Jesus. Marta hann inte med att få del utav vad Jesus ville säga till henne eftersom hon bara jobbade för honom och inte lyssnade.

//Niclas Nilsson 2002-06-13