Til Topps 2002
|
Sommarens hojmässiga höjdpunkt skulle i år bli en grusresa i SMC:s regi till Norge. Då jag lämnade Stockholm på egen hand beslöt jag att spendera natten innan avresan från Djurmo i Dalarna på vandrarhemmet Vidablick i Rättvik, som ligger beläget med en hänförande utsikt över Siljan. Efter en god natts sömn kuskade jag mot Djurmo för att sluta upp med de förväntansfulla själar som skulle spendera en vecka med att tugga norskt damm. |
Söndag 4/8, Djurmo - Osensjöen
|
14 förväntansfulla deltagare och 2 guider (Elving och Uffe) träffas vid Touringbutiken i Djurmo.Vi gör en grov gruppindelning, som senare visar sig hålla bra hela veckan. Gossarna med lite mindre hojar, som dessutom råkar ha lite mer bråttom, bildar "mopedistgruppen" under ledning av Uffe. Elving åtar sig att lotsa resterande åkare, med hojar storleksmässigt från Transalp till GS1150. Då jag själv kommer att spendera den kommande veckan med att baxa runt min Doktor (Suzuki DR750) vägandes 210 kg i skogarna, väljer jag att slå följe med Elving och de lite större hojarna, och det är följdaktligen denna grupp som i första hand dokumenteras här. |
|
Johan (Transalp) |
Henrik (Transalp) |
|
|
Bosse (Funduro) |
||
|
Elving (DR650) |
Anders (Varadero) |
Rolle (Dominator) |
Leif (Ténéré) |
Magnus (Pegaso) |
|
Måndag 5/8, Osensjöen - Grimsby Avfärd 8:45 från Södra Osen i duggregn. Då terrängen blir lite grövre och lerigare kommer första vurpan. Bosse kommer på att gatdäck passar bättre i stan än i skogen, och får i samband med detta sätta i sig dubbla!! portioner lervälling till lunch. Denna lunch intages liggande i 2 olika gyttjepölar under en BMW Funduro. Efter att ha klättrat fram över Kungsveien kommer vi framåt eftermiddagen fram till Grimsby, där vi lastar av vår packning. Det är nu dags för första kvällsturen, en nätt runda på c:a 10 mil. Kvällsturen avslutas med en adrenalinkick av det brutalare slaget. Elving lotsar oss upp till en topp via en sanslöst rolig grus/stenbumlingsserpentinväg. Hornen växer till elefantbetsproportioner i pannan, och jag tar häng på Christians Bumse mot toppen. Till slut orkar han inte med att hålla sin 260-kilos-koloss i böjarna, utan tvingas släppa förbi mig. Jag tackar för vänligheten genom att låta mitt Pirelli MT21 på bakhjulet skjuta av några stenbumlingar vid omkörningen, och hissar trotteln ytterligare ett snäpp. Vi belönas med en fantastisk utsikt på toppen. Senare på kvällen komprimerar jag min packning, och skickar hem min ena packväska på posten, då jag inser att det inte funkar med sidmonterade hårda packväskor. Monterar den återstående väskan som en toppbox i stället, och körglädjen ökar med c:a 50 %. |
|
Tisdag 6/8, Grimsby - Vesterås Vi åker över fjället mycket utspridda i maklig takt för att kunna njuta av vad naturen har att bjuda på. Stannar och fikar ur medhavda termosar, eller bara för att sitta och vila själen en stund vid en porlande fjällbäck. Stannar och tankar i Dovre, där en vilsen collie verkar ha blivit kvarglömd utanför bensinmacken. Han letar förtvivlat letar efter husse eller matte som fortfarade inte dykt upp då vi åker vidare. Mitt hjärta blöder, men såret läks en aning då jag efter att ha tuggat i mig några kilometer grusväg skymtar en liknande collie i en bil vi kör förbi då vi kommer ut på asfalten igen. Förhoppningvis är det samma hund som nu kommit till rätta. Efter Dovre betar vi av några mil på grusvägar varefter underlaget skiftar till asfalt, vilket ju för en rättrogen grusälskare betyder transport. Asfalten bär oss förbi Trollväggen, vidare mot den berömda Trollstigen. Strax innan Trollväggen får Rolle användning för sin extraslang, då han efter en punktering kränger av hjulet och skiftar slang som hastigast. Tycker personligen att Trollstigen känns aningen överreklamerad, då vi ju konstant upplevt naturscener i samma klass. Dessutom kliar det lite i själen då jag tycker att det hela blivit lite väl kommersialiserat. På kvällen stannar vi hos Per i Vesterås. Genuint, hemtrevligt och en otroligt varm atmosfär. Utsikten över Geirangerfjorden är makalös. Per berättar under middagen om livet i gångna tider, och de umbäranden som ingick i detta. |
|
Onsdag 7/8, Vesterås - Lom Startar dagen med en 2 timmars sightseeingtur på Geirangerfjorden. Efter 3 dagar á 7-10 timmar i sadeln kändes detta som ett välkommet avbrott. Såg bl.a. en liten val med sprutande blåshål. Träffade en norrman på båten som blev så avundsjuk på vår hojtur att han på stående fot rekvirerade Elving (som svensk!!) för att nästa säsong guida norrmän på norska hojstigar. Därefter gick färden via Dalsnibba, med fantastisk utsikt över fjorden, vidare till Lom vid foten av Galdöpiggen. Lossade där packningen i stugan för att ta en 10-milatur under kvällskvisten. Klämde en härlig grusväg som idylliskt slingrade sig förbi länsmans stuga. Han var nu inte hemma just i kväll, och vi kunde sladda vidare med gott samvete. Grusvägen upp mot Galdöpiggens skidcenter tog oss upp till Juvashytta. Sanslös utsikt över kringliggande snöklädda toppar. Tyvärr så växte hornen ut på grusvägen på uppvägen, så man hann ju inte se så mycket annat än grussprutet från bakhjulet på Bumsen framför. Nåväl, Elving lovade en magnifik nedfärd i kvällssolen. Jomenvisst, himlen öppnade sig och bombarderade oss med isspikar. Grusvägen förvandlades till slemmig brun välling, och hotade att bjuda oss på en enkel biljett ända ned till dalen utan att använda kurvorna. Nu kom alla ned helskinnade men blöta, och kvällens operation av Doktorn kunde ta vid. Denna kväll ägnades som vanligt åt ljuddämparreparation. Kvällen avslutades med fotovisning från de senast dagarna på TV:n i sällskapsrummet. |
|
|
Torsdag 8/8, Lom - Jotunheimen I strålande solsken kom vi iväg exakt på utsatt tid, 9:00. Avverkade runt 7-8 mil till Jotunheimens Feriesenter, där vi plockade av packningen från hojarna. Klämde sedan ett tjugotal mil ren nöjeskörning runt Jotunheimen. Stannade halvvägs för en liten fotosession vid en liten bro. Efter avslutad defilering glömde Christian bort att det oftast är säkrast att fälla ned stödet innan man kliver av 260 kg Bumse. Nåja, han halkade faktiskt på en sten, och Bumsen kom mullrande mot backen med hela sin tyngd. Christian valde helt enkelt att kliva åt sidan, men fick ändå foten mosad när jordbävningen kom. Han linkade därefter betänkligt, och körningen blev lite lidande några timmar. Resten av dagen avverkades utan större incidenter, förutom en punktering på Anders Varadero som kirrades med en burk punkaspray på 10 minuter. Vi kom tillbaka till Jotunheimens Feriesenter tidigt på kvällen, och hann med både gemensam middag och lite ljug över några pilsner. |
|
Fredag 9/8, Jotunheimen - Idre Efter en knapp veckas grusskumpande bestämmer jag mig för att kliva av gruståget, och stanna till en stund i civilisationen. Eftersom Kerstin och Gösta Hund tillbringar denna vecka i Idre puttrar jag förbi och hälsar på hos dem. Vi dinerar på Idres bästa krog, Farfars Hörna, och efter att vi har avslutat en synnerligen god middag med en god cognac, sänder jag en tanke till mina gruskamrater som samtidigt troligen inmundigar norsk husmanskost ("god och mättande??") på Osensjöns camping. |
Summa summarum: En kanonvecka. Superväder, trevligt sällskap, otroliga hojvägar förevisade av Elving (som verkar känna till varenda getstig i hela Norge). En liten smolk i bägaren var kanske att jag tvingades operera Doktorn lite väl ofta, då i första hand ljuddämparapparaturen hade en förmåga att vibrera loss titt som tätt. I övrigt förlöpte veckan utan större incidenter.
Tack alla ni som var med för en kanonvecka!!! / Christer
P.S För er som vill se de bilder som inte fick plats på WEB-sidan kommer jag lägga upp dessa på Yahoo lite senare. Tag en titt på denna sida så kommer det dyka upp en länk så småningom.........
Och för er som vill vidga er horisont utanför grusvägarna kan jag rekommendera ett besök hos mina övriga hojar...... D.S.