Upp o ner för Aconcagua!!

Två veckor kvar! Har inte fattat det enu. Livet flyter som vanligt här hemma förutom dom nästan dagliga prommenaderna med ryggan.
Oroar mig en del, först för resan.......fan jag kan ju inte åka till fjollträsk (Stockholm) utan att strula till det, kliver på fel tåg, missar bussar mm.
Hur ska det gå då med den här resan?? Men jag får väll lita på Patrik han är mer resvan.
Sen bestigningen, jag är inte orolig för att vi inte ska orka men vädret och hälsan som man inte kan göra så mycket åt oroar mig.
Men det kommer att gå bra ska ni se.

Nu drar vi !
Jag bor på en ö som heter Gräsö så det här är mina fordon till Argentina:
Bil till färjan, Färja, Buss till Uppsala, bussbyte, vidare till Arlanda, Flyg till Madrid, flygbyte, vidare till San Diago, Taxi till busstation, Buss till Mendosa och slutligen Taxi till Hostell.
Nu sitter jag på planet till Madrid och Patrik flörtar friskt med en finska som sitter bredvid honom.
Patrik har kommit på att han glömt sin kåsa hemma så nu snodde han kaffemuggen från flygplanet.
Hoppas det är det enda vi glömt.
I den här tidningen ni vet framför er i fickan på setet som brukar finnas på alla plan hittade vi en bild på en väldigt vacker kvinna från en väldigt bra film nämligen Liv Tyler föreställande Arwen. (Älvan i Sagan om ringen som räddar Frodo till Vattnadal)
Vi bestämmer oss för att placera denna bild på toppen av Aconcagua.

Nu flyger vi in över Anderna, ser några berg bland molnen men vet inte vilka det är.
Flygit nu i 13h, ont i arslet och svårt att sova och vidrig mat.
-4h tidsskilnad i Chile, beräknas landa 10.15 lokal tid.
Vi träffade en tjej i Madrid som hette Ulrika Ros hon ska möta sin pojkvän i San Diago, han har precis kommit ner från Aconcagua, passar ju jätte bra för då kan vi få lite nyttiga tipps av honom.
 

Nu har vi flygit över aconcagua, ser inte ut att vara så mycket snö endå och vädret är super fint.
Tv :n här i planet säger –16C på 6200möh.
 

Nu har vi pratat med Martin (Ulrikas pojkvän)
Fått en massa tips och han berättade om en tysk som sitter död 5m under toppen.
Vi delade en taxi från flygplatsen och nu sitter vi och väntar på bussen till Argentina.
Kom just på att jag glömt tagit min andra dos av Dukoral (medicin mot turist diare)
Får väl se om jag klarar mig från mag krångel.
 

Bussresan igår gick bra med tullar och allt, mycket säkert på grund av en mugg som gick runt i bussen som vi stoppade dollar i och som förmodligen senare hamnade i tullarnas fickor.
Kom fram till Base Campo Hostell 22.30 efter nästan konstant resande.
Taxin från Mendosa busstation körde som en galning, trodde nästan att vi skulle hamna på sjukhus innan vi ens kommit till berget.
I dag har vi skaffat bränsle till köken och klättertilstånd har vi också ordnat med.
Sen har vi hyrt en mula också efter mycket om och men.
Vi hade ju tänkt oss att försöka klara oss utan mula men.
Man är tvungen att anlita ett av företagen här för att få en tältplats i baslägret och för att få använda dom dass som finns där.
Vi träffade ett par här, en engelskman och en Australienska som redan hade hyrt en mula och om vi slog följe med dom skulle mula två bli mycket billigare än om vi skulle hyra en egen.
Känns skönt nu när det är bestämt att en mula kommer att ta 15 kilo av min packning (och 15 av Patriks) och att jag bara behöver konka 25 kilo till Plasa del Mulas (baslägret).
 

Dag ett!
I går kväll mailade jag hem sen var det grillfest här på Hostellet där dom bjöd på bla. Någon sorts blodkorv av gris blod, en fransman hade väldigt roligt åt det i tron att vi skulle tycka att det var äckligt när han berättade vad det var, men va fan, det är ju lugnt vi har ju blodpudding och prylar hemma ju.
Sen ville dom ha med oss på disco efteråt men va fan vi skulle ju upp idag och bestiga ett berg så det vart inge party för våran del.
Dom var väldigt nyfikna på vårat snus i alla fall, "Aaaah Sweden" utropade en av dom anställda och stoppade fingret under överläppen när han fick reda på var vi var ifrån.
Nu sitter jag i camp Confluencia 3300möh tältet är uppsatt och vi mår bra efter vår första vandrings sträcka, jag känner mig nästan euforiskt lycklig över att äntligen vara på berget.
Vädret är vackert och omgivningen är storslagen.
I bussen på vägen hit upptäckte Partik att hans klätter tillstånd inte var med och han visste inte var det var.
Kallsvettiga och oroliga anlände vi till parkvaktskontoret och lättade började vi vår vandring mot Confluencia för efter ett telefonsamtal hade Patriks situation ordnat sig.
 

Andra dagen!
Bestämde oss i morse för att göra en aclimatiserings tur till camp Francia 4200möh ett annat basläger på berget.
Vi kände oss starka och höll god fart upp, utsikten över NW väggen (måste det va) var fantastisk där uppifrån och vi var glada att det inte var den vägen som vi skulle ta upp till toppen för den var lodrätt mer eller mindre.
Vi hittade aldrig lägret (fattar inte var det skulle ha varit) men nådde rätt höjd och det var ju det som var syftet med utflyckten.
Under dagen var vädret soligt och klart och då vi redan bränt upp oss igår såg vi ut som legionärer med kepsar, nack skynken och massa smörja överalt.
När vi vände efter att ha ätit slog vädret om helt och det började snöa precis som det hade gjort i går på eftermiddagen.
Oroande med så snabba omslag i vädret, toppen såg inte als någe trevlig ut.
Nu sitter vi i Confluencia igen och gottar oss med kaffe och kex mm.
Vi känner av i skallen men annars mår vi bra.
Svårt det här med aclimatisering. Vi träffade en amerikan som besteg toppen på 6 dagar och samtidigt hör vi om en man som fått hjärn ödem redan i Confluencia, här alltså!!
Nåja vi gör så gott vi kan och försöker inte jäkta mer kan vi inte göra.
Joe och Kate paret som vi delar mulor med kom på kvällen efter som dom legat en natt i Punta del inka (ungefär vid parkvaktskontoret) för aklimatiseringens skull.
 

Tredje dagen!
Strålande väder men huvudverk och svårt att sova var det under natten.
Startade mot baslägret Plasa del mulas 10.00 och framme 16.30 på 4200möh.
Nästan all stigning på slutet, Patrik och jag var helt slut när vi kom fram.
Sista stigningen kändes extremt jobbig men vi skyller på den tunna luften, nästan hälften så mycket syre här mot havsnivån.
Vi åt mat och vi satte upp ett varsit tält nu eftersom mitt fans här nu uppburet av mulor.
Nu ligger jag i mitt tält och skriver.
Samma tid idag igen kom snön, verkar som det är en regel att det kommer snö och moln på eftermiddagen.
Vi mår båda ganska bra efter lite svenskt VA käk (frys torkat).
Hoppas det är fint väder i morgon igen så vi kan få ordning på alla prylar.
Ett stort tält läger det här med radio antenner här och där, ett litet vindkraftverk, solceller, pubb tält där man kan köpa en hamburgare för 10 dollar, satelit telefoner kan man hyra dyrt, ett sjuk tält mm.
Ner i sovsäcken, god natt!
 

Fjärde dagen! Vilodag!
Skitsvårt att sova och huvudverk. 5-8 minusgrader på morgonen.
Packade för morgondagen då vi planerar att bära upp halva packningen till Nido condores vårat planerade läger 1.
Patrik blev intervjuad av ett Argentinskt tv team och stöddar sig över det.
Kollade oss hos docktorn puls, blodtryck och syrehalten i blodet tror jag det var man fick ett värde i alla fal som borde ligga på över 90 om det skulle vara bra. Vi hade 81 och 82, inge vidare alltså.
Patrik fråga om vi kunde gå till Nido i morgon men docktorn rekommenderade inte det.
Skiter vi i och går en då om vi inte mår pyton.
Det satt en kille med händer och fötter i vatten där inne i tältet, han hade förfrysit sig.
Ryckten sa att han tagit av sig handskarna på toppen för att byta film i kameran men jag vet inte.
En amerikansk stor expedition ledd av guide företaget Mountain madnes är här, gissa om vi vart förvånade. Alla som läst tunnluft vet att Ficher en känd klättrare som dog under en storm på Everest 1996 var grundare till det företaget och jag trodde inte att det fans kvar nu men det gör det tydligen.
En av amerikanerna fick åka helikopter ner för han hade fått lungödem.
Patrik frågade en av Mountain madnes guiderna om han visste något om vädret och han svarade med ett flin "like a women" (som en kvinna).
Många rutinerade klättrare här en spanjor tex som förlorade några fingrar på Everest då han blev tvungen att övernatta över 8000möh.
Känner mig lite som en novis bland dom……ööööö…jo jag har bestigit Mount Blance förut he, he nybörjare.
Men dom flesta är väldigt trevliga och hjälpsamma.
Vädret precis som förut med snö på efftermiddagen.

Femte dagen!
Soligt, startade mot Nido 10.00 framme 14.40 5300möh.
Borde ha tagit ca 6h så vi gick ganska så fort, kände oss starka större delen av stigningen men sista biten var hemsk 2-3 steg sen vila 2-3 steg sen vila,
Visste inte om vi skulle skratta eller gråta när vi nådde Nido, ingen luft!
Eftermiddags vädret kom där uppe och vi skyndade oss att stena ner packningen som vi skulle lämna och började sen ta oss ner, ville inte vara kvar där uppe, det kändes skrämmande.
Jag hade bara en mild huvudverk men för Patrik var det nog värre, när vi kom ner så satte jag mig att göra mat men Patrik var hel komig och snackade om utom kroppsliga upplevelser och tog inte i mot någon mat när jag erbjöd honom. Jag konstatera att han led av fält koma
För lite vätska, mat, hård ansträngning och för lite sömn.
Han var till doctorn men blodvärdet var oförändrat.
Vi gick alldeles för fort och utan någon matrast, dom flesta tar mycket längre tid på sig upp.
Men fan…det är svårt att ta det lugnt….fan, i vår familj och släckt kan ingen ta det lugnt med någonting tror jag, allt ska gå med en jävla fart så fort det ska göras något.
Nåja, efter ett tag med lite mat och alvedon började Patrik komma tillbaka och det käns skönt att grejerna e uppe nu.
Vilo dag i morgon! SKÖNT!
Ett konstigt elektriskt åskväder kom in när vi var på väg ner, en guide från Mountai Madnes hade fått sig några riktiga stötar igenom stavarna och en annan sa att vi skulle sträcka upp dom i luften för att känna efter, Patrik påstod att han kände något men inte jag.
Joe och Kate hade känt håret på huvudet spraka och knollra sig här nere i baslägret.

Sjätte dagen! Vilodag!
Molnen kom in lite senare idag men med mera snö.
I morgon gå vi till Camp Cannada, ett läger mellan Mulas och Nido.
Sen kommer vi inte ner förän toppen är nådd.
 

Sjunde dagen!
Sitter nu i Cannada , Patrik hade huvudverk när vi kom men jag mår bra.
Någon hade snott Patriks stavar under kvällen så han vart tvungen att hyra nya för 20 dollars.
Människan är för jävlig.
 

Åttonde dagen!
Sitter nu och njuter i Nido och klockan är halv sex på kvällen.
Vi har inte fått någon snö enu, moln men fortfarande solglimtar.
Patrik hade huvudverk när vi kom men jag mår prima.
Patrik mår nog bättre nu med för nu har han pulat in en stor snus.
Man ser toppen här ifrån, ser så nära ut men endå 1600 höjdmeter kvar.
En man var tydligen sjuk här uppe för dom satte honom i en provesorisk pulka gjord av en tunna och drog iväg ner med honom.
I morgon beroende på hur vi mår går vi till Berlin (lägret närmast över oss som dom flästa gör topp attacken ifrån) och tillbaka.
Jobbigast är att det knappt går att sova, man bara ligger och vrider sig, kroppen är inte als så van med luften här.
Skönt som fan med fint väder på kvällen så att man kan sitta ute och koka kaffe och ha det bra istället för att söka skydd i tältet Kl 16.00 på grund av snön som alltid har kommit runt den tiden.
Skulle tro att solen börjar värma tidigare här uppe på morgonen än vad den gjort längre ner, härligt!

Nionde dagen!
Sitter i tältet i Nido, idag har vi varit till Berlin 5800möh.
Båda hade huvudverk men min är förjävlig, vill inte ge med sig, jag mådde illa där uppe, känns inte alls någe bra.
Blåste helvete i natt och i morse, kunde knappt hitta lä för köket.
 

Tionde dagen! Vilodag!
Jäklar, vilken fin stjärn himmel det var i natt när jag var ut och pissade (alla 4 gångerna).
Sitter nu i solen och smälter snö.
Fixat ett par provesoriska snö kringlor till mina stavar då jag gömt mina hemma.
Vi funderar på att gå mot toppen härifrån i stället för att flytta lägret till Berlin, tror vi sparar kraft på det fast toppdagen blir 2h längre.
Må gud eller Jesus eller nån vara med oss.

Elfte dagen! TOPPDAG !!!
Sov inte en blund i natt, bara låg och lyssna på vinden, gick upp 02.00 för att fixa frukost.
Vädret verka skapligt.
03.30 startade vi mot toppen. Kändes skönt att gå i pannlampans sken och att äntligen vara på väg mot toppen. –15 grader när jag titta på termometern i Nido.
Började ganska snart att frysa om fötterna och fingrarna, fick hela tiden vara observant så jag inte tappade känseln, det vart nog kallare och kallare ju längre upp vi kom.
Hade en form av värme kuddar som man skakade på och stoppade i vanten men dom hjälpte föga. När vi kom upp högre träffades vi av Stillahavs vindarna och jag tänkte hur fan ska det här gå, det blåste fruktansvärt.
Men på med glasögonen och stegjärnen bara och Patrik dumpade lite vatten i början av ett farligt parti som kallas Traversen där det sluttar brant enda ned till Nido.
Efter Traversen dumpade han hela ryggan och vi fortsatte upp för Canaletan (det brantaste partiet på hela Normal leden). Efter ett tag stannade Patrik och började ta av sig stegjärnen mumlandes någonting, jag tänkte att om Patrik tar av sig sina så har han ett gott skäl till det och när jag tittade upp såg det ut som om det vart sten och grus istället för snö och is, jag var för trött för att diskutera saken med Patrik utan gjorde som han och tog av mig järnen och lämnade dom.
Sen visar det sig att Patrik haft anledning men inte jag, Patrik tyckte att han stog still med dom på sig, att dom var klumpiga och hindrade honom, det gick mycket bättre utan sa han.
Men för mig funkade dom bra och jag tyckte det var halkigt utan för snön, och isen fortsatte hela vägen men gjort var gjort och vi var för trötta för att bry oss.
Sakta, sakta, sakta gick det uppför, luften var extremt tunn och huvudverken malde och tårna samt fingrarna värkte i kylan men dom kändes det var huvudsaken.
Efter Canaletan var vi inte alls framme på toppen utan det var kanske 1h stigning kvar men Kl11.00 tog vi våra sista steg mot toppen och det första jag tänkte var Fan va skönt nu slipper vi gå uppför någe mera. Sen började man genast oroa sig för ned farten. Vi knäppte dom obligatoriska korten och tittade oss omkring. Vi var först denna dag att bestiga berget även om det kort efter åt kom en kille till och gjord oss sällskap.
Vi placerade vår bild på Arwen där uppe under ett kors av aleminium som var väl hängt av smycken och annat kraffs.
Jag lade också delarna av ett häng smycke där som min mor hängt kring min hals innan vi åkte för det skulle bringa tur till mig, jag hade sönder det innan jag ens hann börja bestigningen men nu lade jag det alltså här.
Sen började vi den riskabla vägen ner (dom flesta klätter olyckor händer på väg ner), nu insåg vi vilket misstag vi gjort när vi lämnade stegjärnen där nere för stigen är smal och det sluttar åt helvete bredvid den.
Vi mötte också folk som var på väg upp och det var riskabla möten på dom smala stigarna.
Höll inte på att hitta Patriks ryggsäck på vägen ner.
Jag var så slut att jag inte märkte att Patrik var lika slut utan jag tänkte att bara sätta ena foten framför den andra och följa Patrik.
Patrik som var lika trött som jag insåg i alla fall att vi var i en farlig situation efter som vi var slut båda två så han försökte ta sig samman och leda ner, han gav mig vatten efter att jag fått ett raseri utbrott på min ryggsäck för att jag inte hittat mitt eget i den, trodde att jag skulle börja grina, jag visste att jag var trött för jag inte druckit eller ätit något energi givande på grund av att vi inte vågade stanna då vi frös så förbasskat, vi höll oss varmare när vi rörde på oss. Vi gick som vanlig fort upp 7,5 h tog det när det normalt skulle ha tagit mellan 10-12 h från Nido. Inte undra på att vi var slut.
Mycket sakta tog vi oss nedåt, så fort vi satte oss för att vila slumrade vi till i ett töcken och fick anstränga oss till det yttersta för att vakna till liv igen och börja gå, som tur va var vädret fint och vinden avtog ju längre ner vi kom annars hade det gått illa om vi också råkat ut för oväder. Vi har ingen aning om hur lång tid det tog oss att komma ned men till slut kunde vi kolappsa i tältet efter att ha pratat några ord med Joe o Kate som kommit till Nido.
Efter att ha vilat en god stund tog vi oss i kragen och fick i oss vätska samt massa godis, choklad mm och återfick så pass med krafter att vi började fundera på att packa ihop och ta oss ner till Mulas men efter att vi packat och stod och blängde på tältet så insåg vi att vi inte orkade utan vi somnade trötta men nöjda i Nido.
 

Tolfte dagen!
Blåste fan när vi vakna, höll inte på att få ned tältet.
Joe var dålig, kunde inte behålla någon mat eller vätska så dom ville gå med oss ned ifall han skulle bli sämre.
Väl nere i Mulas åt vi en 10 dollars hamburgare tillsammans med en Coca Cola.
Hamburgaren bestod av två brödbitar, kött av något slag (hoppas det inte var mula) och ett stekt ägg , låter inte så smaskens men för oss som ätit frys torkat i 2 veckor var den OK.
Till ock med Joe kunde behålla sin i magen.
Sen fortsatte vi nedåt enda ner till Confluensia superior, ett alternativt läger till Confluensia (dom ligger ganska nära varandra), vi var ensamma i det lägret och det ligger ganska fint nere i dalen på en gräs plätt.
Där nere kokade vi kaffe och åt bara god saker och pratade skit med Joe och Kate långt in på kvällen.
Kändes härligt med gott om luft, växtlighet och fågelkvitter, som svenska fjällen på sommaren ungefär.
Nästan så man slutade längta ned.
Somnade och sov ordentligt för första gången på turen.

Trettonde dagen!
Vakna av att Joe spela musik på sin minidisc…ahh…civilisationen hägrade.
Tog oss till Confluensia och renade lite vatten.
Sen ner till park ranger stationen för att invänta vår bil.
När den väl kom var det ett vrak till Toyota buss, Patrik vart tvungen att reparera ena rutan som höll på att ramla ur.
Sen bar det iväg ner till mulornas tillhåll där resten av vår packning fans.
Sen iväg en bit tills dom kom på att vi glömt två man så dom släppte av oss vid ett hostell där vi fick vänta medans Toyotan hämtade killarna.
Där vart vi bjudna på öl men jag var lite sen så jag vart utan och fick sitta och titta på som värsta Dynamit Harry när dom andra kluckade i sig öl men tillslut fick jag med en och gissa om den var god.
Efter lite väntan bar det i väg med en jävla fart, ett kors hängandes i backspegeln skyddade tydligen oss mot olyckor så han körde som en galning tutandes och gasandes körde han lika mycket på vänster sid som höger.
I bussen var det ett himla liv och festande på spanjorerna och dom andra spansk talande, dom sjöng, lyssnade på radio, rökte och drack Mathe.
Mathe är en speciell te sort som är unik för Aregentina, den dricks med speciella sermonier i en speciel mugg med sugrör. Vi vart också bjudna och det smakar faktiskt ganska gott.
Väl i Medousa gick Patrik och jag direkt som vi var med skitiga, illaluktande kläder och beställde 2st hamburgare med en jätte öl.

Sen till hostellet och vi fick duscha för första gången på 2 veckor.
FAN! Vad vi så ut, sönderbrända och fulla med 2 veckors zinkpasta i nyllet.
Somnade sen i en "riktig" säng.