Industrins reservarmé har återskapats genom
förlängning av normalarbetsdagen
Så skulle troligen Marx uttrycka förklaringen till att den svenska
massarbetslösheten sedan 1990.
Arbetslöshet och arbetstider är ämnen där desinformationen från
stat och kapital är synnerligen intensiv. Det handlar om att försvara tillväxten - av
de stora förmögenheterna. Propagandan görs effektiv genom att ämnet framställs
onödigt komplicerat.
En del enkla fakta blir genom desinformationen så pass förvånande
att framstår som helt osannolika.
Jag inleder med ett diagram som illustrerar förändringen av antalet
sysselsatta och antalet arbetade timmar i det svenska näringslivet. Index 1980 = 100.
Diagram
1
Startåret 1980 och år 2000 vilket är det sista året i diagrammet
var ungefär lika många personer sysselsatta.
Antalet var 4,159 miljoner år 1980. År 2000 var de ungefär 100 000 fler. En
försumbar skillnad i sammanhanget.
Att andelen sysselsatta har minskat kraftigt under perioden beror på att
befolkningen i arbetsför ålder har ökat på dessa tjugo år.
Antalet utförda arbetstimmar däremot har ökat med mer än 8
%.
Diagram 2
Ett företag som hade 100 anställda 1980 fick år 2000 ut lika
många arbetstimmar trots att man "rationaliserat" bort 7-8 personer. Ordet
rationaliserat har jag satt inom citationstecken därför att rationalisering snarast
betyder ökad produktion på samma antal arbetstimmar. Ett bättre uttryck för den
företeelse som diagrammet illustrerar är minskad personaltäthet.
Denna minskade personaltäthet har medfört arbetstidsförlängning
på flera olika sätt. Dels har uttaget av ledighet minskat när ledighetsreglerna
försämrats genom lagstiftning. Konkurrensen om jobben har säkert också gjort sitt
till.
Den totala arbetstiden har dessutom förlängts genom allt fler av de
anställda arbetar mer än vad som avtalats för att klara ekonomin och för att få
behålla jobbet (rädda verksamheten som det så ofta heter). |