Denna Sveriges nationaldag hade vi bestämt
att vi skulle göra en ordentlig utflykt. Vi ansträngde oss väldigt
på morgonen och kom iväg redan före 10. Målet var grottorna som
ligger på mitten halvön. Vi fick alltså åka hela vägen till
Kalamata innan vi gav oss ut på mittenhalvön. Vägen slingrade sig
fram genom bergen och genom små byar. Bergen här var inte alls lika
bördiga som på vår tunga utan mycket mer karga.
Vi stannade till i Stoupa och handlade lite. Patrik
bestämde sig för att i alla fall köpa den tredje boken i sagan om
ringen på engelska (han har tidigare läst de två första samt lyssnat
på CD-sagan om Bilbo - han tvekade länge eftersom det är ganska
speciella ord). Stoupa hade strand mitt i staden med massor av tyskar och
engelsmän. Så mycket folk på en strand har vi inte sett hittills.
Efter Stoupa slingrade sig vägen vidare och det blev än karagare. Här
och var fanns torn som användes i alla de krig som utkämpats här
mellan olika klaner (hm). Det stod också i guideboken att denna del var
den sista i Grekland som kristandes. Inte så konstigt med tanke på hur
jobbigt det måste ha varit för prästerna att ta sig runt...
Strax efter ett var vi så framme vid Dirougrottan. De
kunde ta betalt - hela 30€ skulle de ha för familjen. Vi gick ner i
en liten ingång och kom ner till båtar vid en liten kaj inne i
grottan. Vi fick på oss flytvästar och satte oss tillsammans med en
engelsk familj i en liten båt som stakades ut av en guide. Väldigt
häftigt faktiskt att glida omkring därinne i grottan. Det var
förstås mycket droppstenar som speglade sig i vattnet. Vissa var röda
och gröna (vad kan man inte göra med lite karamellfärg).
Så stannade båten mitt inne i grottan och vi skulle
gå själva ut. Patrik tog Alfred på ryggen i bärselen. Det var ett
gympapass med många knäböj.
Då tiden för lunch passerat sedan länge tog vi
bilen och åkte till närmaste stad, Areopoli. Här fanns statyer av den
man som startade upproret mot turkarna 1821 vilket ledde till att
Grekland fick sin självständighet. Tyvärr fick vi här resans
hittills sämsta lunch. Vi beställde Varité vilket vi gjort flera
gånger förut med gott resultat. Det brukar bestå av en stor tallrik
med massor av goda smårätter. Här var det i och för sig också små
rätter - men främst torrt kött och skrynkliga påvärmda
korvar.
Vi åkte i alla fall vidare och stannade i Kardamyli.
Här fikade vi, Cath tog en shoppingtur och Patrik och Sandra badade. Vi
såg en svensk skylt! och några svenskar.
Vi åkte vidare och bestämde oss för att åka ner
mot vattnet och ta den mindre vägen till Kalamata istället för att
åka över berget. Vägen till vattnet var LITEN och smal med
hårnålskurvor. Värst hittills. Och plötsligt befann vi oss mitt en
flock med getter som gick lugnt i sin takt.
Vi handlade lite på stormarknaden i Messini innan vi
åkte hem och åt fiskpinnar till middag. Sandra tittade på Pelle och
det blev en tidig kväll efter en mycket innehållsrik dag.
Vädret var varmt och soligt.

Ja vi vill leva vi vill dö i Norden (om vi får lite
semester därifrån ibland...)
