Dessutom skulle vi försöka lösa vårt problem med Tele2. Vi har beställt tjänsten Distance Global. Det är meningen att det ska underlätta användandet av bl a internet och mail utomlands. Samtalsavgifterna ska hamna på räkningen hemma. Patrik ringde kundtjänst och fick till svar att problemet var att Catharina stod för telefonabonnemanget (vilket hon gjort sedan 1987)  och Patrik för  Internetabonnemanget (vilket han gjort sedan hempc:n kom från SEB 1997). Problemet gick inte heller att lösa eftersom Patriks abonnemang var icke överlåtningsbart... 

Vi lämnade Bryssel vid 10 och började vår färd mot Leuven där vi skulle träffa "Kalles mamma". Catharina är aktiv på föräldranätet, vårbarn 01 och har där träffat "Kalles mamma". Patrik tyckte det var lite konstigt att åka och äta lunch hos någon som man aldrig träffat i verkligheten - men någon man träffat på internet kan man också känna ganska väl!

Vår CD-rom skiva med kartan var inte helt till belåtenhet och det var inte helt lätt att hitta till området Kessel-Lo i Leuven. Strax efter 11 var vi dock framme. Kalles mamma är gift med en belgare och har två barn; Birk som just fyllt 3 och Kalle som blev 1 i februari. Huset hade massor av smarta lösningar och var tillbyggt lite här och var.  Wiveka gick och hämtade Birk som går i skolan mellan 9 och 12.

Catharina ringde Tele2 och blev lovad att abonnemangen skulle funka.  

Vi åt pasta till lunch och sedan gick vi till en park. Vi blev jätteimponerade av parken. Den var enormt stor och hade massor av olika aktiviteter. Enorma lekställningar för olika åldrar, en "sandfabrik" där man kunde flytta sand på olika sätt (bl a i en linbana), vattenlek, dammar, café, minigolf mm. (foto)

Vid 15.30 var det dags för oss att åka vidare mot kusten. Vi trodde att vi åkte tillräckligt tidigt för att slippa rusningen men satt ändå i kö en timme i ringen runt Bryssel. Vi åkte rakt ut mot kusten (Ostende) och sedan via Dunkurqe och Calais till Bolougne-sur-Mer (19.30) där vi efter mycket letande fann vårt natthärbärge - ett vandrarhem. Rummet var helt okej. Vi betalde 37,5 Euro inklusive frukost. Det var lite för sent för barnen att gå ut och äta middag så Patrik åkte och köpte smörgåsmat i snabbköpet.

Vädret var soligt. På morgonen var det bara 5 grader - men det blev drygt 14 under dagen.

Våren hade inte kommit lika långt här vid kusten.

Körda mil: 34

Det här var dagen när vi kom att köra vilse...

Men först vaknade vi och åt vandrarhemsfrukost som bestod av pain riche (till Alfreds stora glädje), sylt, kaffe och jos. Vi packade ihop våra saker och 10.30 började vårt försök att ta oss ut mot kusten. Borde vara ganska lätt kan man tycka då Bolougne-Sur-Mer ligger vid kusten... Men vi hamnade i hamnen i en återvändsgränd och lite här och var. Så småningom fick vi dock åka på småvägar vid kusten. Efter ett tag var vi lite trötta på småvägar och tog motorvägen mot Le Havre. I Neuchatel de Bray åt vi lunch (Lasagne) på en liten pub. Ägarens dotter var jämnårig med Sandra. När Sandra ätit färdigt började de med lite konster "Jag kan göra så här". Sedan försvann de in på flickans rum och tittade på video och åt godis. Resan fortsatte. Landskapet bestod mest av åkrar. Det var lite kuperat. Vi tyckte inte att det var det vackraste vi sett, men kanske berodde det på vädret.

Det är inte så lätt att hänga med i skyltarna då de plötsligt försvinner för att återkomma efter en stund (om man fortfarande är kvar på samma väg). Vid Le Havre blev det lite galet. I stället för att åka en bro över bukten råkade vi komma in mot landet. Det visade sig sedan vara omöjligt att komma tillbaka till kusten - eller dit vi planerat att bo. Vi passerade en ganska stor stad som heter Caen. Den har en rondell som vi passerade minst fyra gånger. Helt otroligt tröttsamt. Vi spenderade en dryg timma med att försöka komma ut ur staden mot Bayeux. Bl a var vi i "Rinkeby". Plötsligt hittade vi den väg vi tänkt oss från början och kunde fortsätta mot kusten. Nu började barnen bli trötta på bilen (och vi började bli trötta på att höra Astrid Lindgrenskivan) så vi bestämde oss för att stanna så fort som möjligt. Hittade ett litet charmigt hotell precis vid strandpromenaden. Förmodligen heter staden Luc-sur-Mer. Det märks att säsongen inte börjat då vi fick rummet för 32 Euro. På kvällen åt vi musslor.  

Vädret var mulet och det var 9 grader. Det bidrog nog till att vi upplevde Normandie som ganska trist.

Våren  visade sig i form av lite blad på träden här och var. Men det var inte lika långt kommet som inne i landet.

Körda mil: 41.Säkert minst 10 i onödan.

Det här var dagen när Sandra verkade ha urinvägsinfektion...

Den här morgonen hade barnen och Patrik sovmorgon och vaknade inte förrän efter nio. När Sandra skulle kissa grät hon och hade "ont i kisset". Puh. Hon verkade dock inte sjuk. Vi beslöt oss för att försöka hitta en doktor på vårt slutmål. Hotellet låg i en mycket liten by och sannolikheten att hitta en engelsktalande doktor bedömdes som låg.  Ett SMS skickades till tvillingarna med uppdrag att ta reda på vad urinvägsinfektion hette. 

Konstigt nog verkar det svårt att hitta ett café i detta land. Det finns bagerier och det finns barer som serverar sprit och kaffe. Vi åkte till grannbyn (Courselle) och gav efter en stund upp vårt letande. Vi köpte croissanter på ett bageri och sylt och pulverkaffe i ett snabbköp. Vi åkte ner till stranden och åt frukost. Sandra och Patrik gick och tittade på vågorna. Plötsligt hördes ett illvrål. Sandra hann inte springa undan utan "en våg körde över min fötter" som hon sa. Hon fick värma sig hos mamma medan pappa hämtade nya kläder och skor. I denna by fanns flera minnesmärken över D-day. Kanadensare och Skottar klev i land här.

Kl 12.30 åkte vi vidare mot Le Mont Saint Michel. Det är en ö som man bara når vid ebb. Det finns tydliga anslag om när man måste lämna parkeringen då vattnet kommer tillbaka. Vi ville inte lämna vår fullastade bil utan turades om att besöka ön. Så småningom åkte vi vidare till dagens slutmål; St Malo. En mamma på Sandras dans hade tipsat oss om denna söta lilla stad. Plötsligt var vi på den gatan där vandrarhemmet låg utan att riktigt förstå hur det kunde gå så lätt. Rummet kostade 28 Euro och var helt okej. Vi gick en bit på strandpromenaden innan vi började leta efter en doktor till Sandra. I Frankrike är det många som inte jobbar på onsdagarna (!) så det var inte helt lätt. Så småningom hittade  vi dock en doktor som trodde att det var en yttre infektion. Vi fick betala 20 Euro för besöket och 20 för medicinen (när vi äntligen hittade apoteket - det var dagens portion av felkörningar). Undra om vi får tillbaka dem? Enligt försäkringskassans blankett betalar man samma som landets invånare. 

Nu var barnen trötta och vi beslöt att det vore en bra idé att utnyttja vandrarhemmets kök. Patrik gick till affären och köpte bl a pizza att värma i ugnen. Köket var mycket modernt och fräscht - men vi fick inte ugnen att funka. Receptionstjejen verkade ha gått upp i rök. Vi hoppas detta var resans minst kulinariska måltid. Ej färdigbakad pizza som värms i micron är inte SÅ gott. Men ganska bra träning för tänderna. Som tur var hade Patrik köpt jordgubbar och glass att pigga upp oss med.

Vädret var bra. 13 grader och sol på morgonen. 16 grader på eftermiddagen. 

Våren hade kommit ganska långt.

Körda mil:  25

Efter att ha lämnat urinprov på laboratoriet åkte vi ner till gamla staden. Det var en liten stad, kanske av Gamla Stans storlek, omgärdad av en mur som vi gick på. St Malo är känt för sina ostron. Vi delade på sex ostron (premiär för Patrik) på en ostronbar innan vi åt stora fyllda pannkakor på ett creperie. Sedan trodde vi att vi skulle få resultatet från urinprovet men det visade sig att hon sagt Samedi vilket är lördag och inte Ca midi vilket är idag mitt på dagen. Alfred var plötsligt jättevarm - men han somnade i bilen.

Vi hämtade upp grejorna på vandrarhemmet och åkte vidare till Nantes där vi skulle bo hos Caths kompis Danielle och hennes familj. Cath och Danielle träffades 1994 på International Teachers programme i Frankrike.

Vid kl 16 var vi framme. Även denna dag hade vi enorm tur och hittade huset direkt med hjälp av att Cath kände igen sig från när hon var här för tre år sedan! Vi hade inte fått tag i Danielle på telefon men strax efter att vi kommit fram kom hon hem. Hon hämtade pojkarna (Leo 3 år och Maxime, snart 8). Barnen fann snart varandra och började leka...

Försökte ringa Tele2 för att komma till rätta med att kunna uppdatera hemsidan. Gick dock inte eftersom samtalet hela tiden bröts efter 2,5 minuter.

Till middag åt vi en paj med getost. Det kändes väldigt skönt att vara i ett hem efter kringflackandet på olika sovplatser. 

Vädret var fint. 8 grader och sol på morgonen. 19 grader framåt dagen.

Våren  hade kommit långt här. Träd och buskar blommade längs vägen. "Titta mamma, fullt av Sov Du lilla videung" sa Sandra.

Körda mil:  17

Grattis till Maguns Sjöholm! Och grattis till Maria Björk Sjöholm som fyller i krokarna!

Leo och Maxime gick i skolan mellan 9-12 och 14-17. Barnen får äta i skolan - men de flesta verkar bli hämtade och har lunchrast hemma. Det är skola måndag, tisdag, torsdag, fredag och halva lördagen (måndag-lördag från 11 år). De flesta småbarnsföräldrar är alltså lediga på onsdagar. Skolan är obligatorisk från sex år men de allra flesta börjar vid tre.  Skolan är gratis. I Leos klass (treåringen) är det 34 barn och EN fröken. Samt en dam som hjälper barnen på toaletten odyl. Barnen förväntas vara blöjfria när de börjar.  För småbarnen är det främst social träning som Danielle uttryckte det. Att kunna sitta i ring (samling) och att vänta på sin tur osv. Vi följde med och hämtade barnen för lunch. Det var ett ganska stort skolrum som var uppdelat i dockvrå, samlingsring, målarhörn och småbord. Det fanns också ett sovrum med våningssängar. Barnen var uppdelade i sex grupper och gjorde olika uppgifter på de olika stationerna. Men bara  EN fröken. Vem vill ha ett sånt jobb?

Sandra lekte med pojkarna under lunchrasten. Det funkar jättebra utan att de talar samma verbala språk. Sandra lärde sig snabbt att räkna till tre då de gjorde det innan de hoppade i trädgården. Leo ropade "Hallå där" när han ville något. Maxime var verkligen storebror vilket innebar att han både försökte hålla koll på de små och ha diverse favörer.

Alfred var fortfarande varm. Cath gjorde ordning två knyten med hackad vitlök som han hade mot öronen under en mössa. Det verkade lindra betydligt.

När barnen sedan var i skolan åkte vi till ett enormt shoppingområde. Större än Kungens kurva. Patrik skulle köpa nya sandaler. Danielle och Cath gick på " Babyland" och kollade. Ungefär samma saker. De flesta vagnar hade pyttehjul. Dessutom fanns det säkert 10 olika modeller på hagar. De flesta små bebisar växer upp i hagar.  Sverige var verkligen på G. Den  senaste månaden har både IKEA och HM öppnat i Nantes.

Vi hämtade pojkarna i skolan och Danielle och Cath åkte till "OBS" och handlade. Alltid lika kul att se vad de har. Ostavdelningen var enorm. Och Patéhyllan. Och yoghurt... Blöjorna kostade hela 18€, fast det var "OBS". Patrik var ensam hemma med alla barnen. Leo pratade på hela tiden och brydde sig inte alls om att Patrik inte förstod

Vi åt pasta till middag. Barnen äter först och förväntas sedan gå och lägga sig. Det innebar att våra barn fick mat två gånger...  För inte gick de och lade sig Och Alfred var varm som en kamin. Visade sig ha 41 grader. Danielle är väldigt intresserad av homopati (heter det så?) och gav Alfred naturmedel. Han blev tillfälligt lugn.

Vädret var väldigt soligt. Ca 19 grader under dagen

Våren  visade sig här genom helt utslagna björkar och blommande äppelträd.

Körda mil:  1!

Då det var påskafton kunde det vara svårt att få en tid men vi fick en ändå. Andra läkarbesöket i Frankrike! Alfred visade sig ha en kraftig öroninflammation - även i Frankrike är man restriktiv med antibiotika - men detta var ett solklart antibiotikafall. Här får man medicinen som pulver i en flaska och man blandar själv. Medicinen smakar jättegott. Varför har vi så äcklig medicin i Sverige? 

Åt lunch och barnen lekte. Förberedde påskharens ankomst på söndagen. Efter lunch skulle vi åka på en utflykt till en kanal. Alla barnen, cyklar, Patrik och jag packades in i deras bil. Själva tog de motorcykeln som Remy köpt när han fyllde 40 förra året. Det första som hände var att vi kom till en rondell. Där drog motorcykeln iväg och vi hade ingen aning om vart vi skulle... Stannade och väntade och efter "en evighet" kom de tillbaka. De hade åkte ut på motorvägen och det var långt till nästa avfart innan de fattade att vi inte var med.

Kom så fram till en kanal där vi tog en promenad. Barnen cyklade. Sandra på en cykel med stödhjul och Leo på en trehjuling.

De hade beställt barnvakt till lördagskvällen så vi kunde gå ut och äta alla fyra. Vi pratade med Sandra som gav oss klartecken. Alfred var ju mycket bättre när han hade Alvedon och antibiotika i kroppen. Barnvakten som hette Marie och verkade väldigt vettig och ansvarsfull anlände och fick några svenska glosor nedskrivna på en lapp. Det hade gått jättebra enda till Sandra strax innan vi kom hem skulle lägga sig. Då hade hon fått lite mammalängtan. Om vi fattade det hela rätt hade de sett Snövit (på franska) tre gånger.

Vi åkte till en libanesisk restaurant. Smårätter. Sedan gick vi till en jazzklubb där en av Remys kollegor) spelade saxofon.

Vädret var återigen soligt. Ca 20 grader mitt på dagen

Körda mil:  0 med vår bil

Vi skulle göra en utflykt till kusten och åkte inte förrän närmare kl 13. Kom fram till en strand där det var den största ebben i Frankrike.  Åt lunch på en restaurant vid strandkanten. Patrik och Cath åt återigen ostron. Denna gång 9 var. Ostron är väl mer intressant än en superhöjdare tyckte vi. Sedan lax.

Alla utom Cath och Alfred gav sig ut på ebben i gummistövlar. Det är som en enorm strand - och långt ute kommer havet sakta inrullande.  Sedan tog Remy fram några drakar. 

Kom inte hem förrän vid sju. Barnen åt middag och Leo gick och lade sig. Cath satt och uppdaterade datorn. 

Fick Raclette till middag. Patrik och Remy satt kvar och pratade medan Cath gick upp med barnen och packade. Återigen dax för uppbrott!

Vädret var lite sämre på morgonen. Det var ca 15 grader och sol vid havet.

Körda mil:  14 mil

Grattis till kusin Astrid Calminder som fyller 5 år

Grattis till Signe Cedergren som fyller 4 år