Patrik packade bilen medan Cath försökte publicera den här förbaskade hemsidan. Och faktiskt lyckades! Barnen gjorde ett sista lekryck. Danielle säger att Alfreds hår står rakt upp för han tänker så mycket. Energin från hjärnan liksom fortsätter uppåt. Det var lite sött tycker vi!

Klockan 12 rullade vi iväg på vår tur genom Frankrike. Remy och Patrik hade planerat en resväg som skulle gå på bra vägar. Vi körde motorväg nästan hela tiden. Vid ett tillfälle kom vi lite fel och det gjorde att vi fick åka drygt en timme på småvägar. Men annars gick det som smort Lunch intog vi efter en betalstation på en gräsmatta (man betalar hela tiden för att få köra på franska motorvägar). Danielle hade skickat med smörgåsar. Vi körde på. När vi trodde det var dags att ge upp för dagen somnade barnen och vi körde en bit till. 

Bensinmätaren började visa att det var dags för tankning.  Det var dock lättare sagt än gjort att tanka.  Bensinautomaterna brukade inte acceptera våra kreditkort utan vi brukade betala inne. Annandag påsk och allt var stängt. Till slut hittade vi en kille på en mack som kunde tänka sig att låta oss tanka på sitt kort mot betalning. Då visade det sig att vår bensinsort var slut! Nästa mack hade bara disel...

 Bestämde oss för att ge upp tanken på bensin och istället hitta husrum. Det gick inte heller så bra. En pil med "rum att hyra" lurade ner oss in dal - efter 6 km befann vi oss ute på samma väg igen. "Jävla Allan i Dalen" sa Patrik. Franska landsbygden. Hittade ännu en stängd mack. Vi b örjade fundera över våra resurser - jo vi skulle nog klara oss över natten med mat och vattenförråd. En man berättade att om 20 km fanns en stad som både skulle ha hotell och bensin. "Dit kommer vi aldrig" sa Patrik. Men det var gott om nerförbackar att rulla bilen i - och plötsligt var vi framme i St Porcain (kl 19.30). Hittade macken - och återigen en hjälte som lät oss tanka på sitt kort. I den slumrande staden fanns också ett riktigt litet småstadshotell där vi fick ett rum för 39€. Vi kunde även få middag och slapp dela på barnmatsburkar. Cath fick getostsallad och lax. Patrik (äcklig) omelett och sedan skinka. Vin från trakten. Patrik skulle sedan koppla av i baren tänkte vi efter eftermiddagens strapatser. Han kom dock upp på rummet illa kvickt då barnen mest liknade ett dåligt långtradarfik. 

Det märktes att Alfred sovit mycket i bilen. Han var totalt utflippad och for runt i rummet som en karusell till klockan närmade sig midnatt.... Sandra verkade ha feber.

Vädret var soligt. På morgonen var 19 grader - sen blev det bara varmare

Våren gjorde att vi kunde ha picnic på gräsmattan och ligga och titta på himlen - det var mysigt!

Körda mil: 57 (rekord)

Vi tog det lugnt på morgonen eftersom vi kommit så långt. Fick väcka Alfred för att komma till frukosten innan kl 10. Crossainter med sylt!.

Gick ut i den lilla staden för att fylla på vatten och fruktförråd och för att kolla in några affärer. Det var verkligen en syn att se Sandra knata omkring med 1 m tjock baguette under armen. Kl 11.30 åkte vi vidare. Det var en vacker resa med mindre berg och söta byar.  Men är det egentligen bättre än åkrarna i Normandie. Vad är egentligen vackert?

Lunch (bröd, barnmat för barnen och yogurt åt vi på en rastplats nära Lyon. Vi bestämde oss för att nå Annecy innan vi stannade för dagen och dit kom vi kl 17. Det var ett skämt att hitta vandrarhemmet. Vi följde kartan i boken - och den visade att vi skulle åka upp för en trapp! Men sen kom vi alla fall fram. Det är lite märklig prissättning på vandrarhemmen tycker vi. Detta var helt klart det bästa och lugnaste vandrarhemmet (Vandrarhem heter Auberge Jeuness - Härbärge för unga - och det innebär att vi på de andra inte sätt någon över 20 år). Det kostade bara 24,40€ för oss alla. Annecy är en mycket romantisk stad. Den ligger vi en sjö omgiven av höga berg. Inne i gamla stan finns kanaler. Sandra och Cath gick för att åka en gammal antik karusell med Alfred och Patrik letade matställe. De hittade ett ställe som verkade trevligt. Tyvärr var det en riktig subba som var servitör. "Antingen hatar hon oss eller misstrivs vansinnigt med sitt jobb" sa Patrik. Gick en runda i staden - hitta bl a en affär med hemgjord choklad. Så småningom var det dags att klättra upp för berget till vandrarhemmet - vi har aldrig varit med om maken till uppförsbackar. Alfred satt i vagen och Sandra i "ryggsäcken". Det var verkligen jobbigt!

Vädret var som vanligt soligt. 19 grader är tydligen standard här (eller också är termometern i bilen inställd på det...)

Körda mil: 41.

Barnen fick välling till frukost. Cath var trött på vandrarhemsfrukost och Patrik gick därför själv och tog det dagliga intaget av painrich och sylt. Ställde väskorna i bagagerummet och gav oss ner på stan. En croissant fylld med choklad på ett café smakade mums tyckte Cath! Vi gick runt och letade födelsedagspresenter till Alfred. Det blev nya kläder (gul linneskjorta och begie shorts) samt en bil man kan trycka på så åker den iväg. Var inne i en kyrka och tände ljus. Köpte picnic mat och gick ner till parken vid sjön och åt picnic. Sandra var lite låg - feber? 

Vi kom inte iväg förrän vid 15. Det gjorde dock inte så mycket eftersom vi sagt att vi skulle dyka upp i Lugano först på torsdag em. Här var vägen svindlande vacker. Vi körde vid foten av alperna - vissa snötäckta. Detta tyckte Patrik var den vackraste biten - men vi kom överens om att det är för svårt att säga vad som är vackrast. Landskapen är helt enkelt för olika för att jämföra.  

Vi lämnar Frankrike vilket känns lite vemodigt. Vi har haft en väldigt bra tid i Frankrike. Sett mycket längs vägen och ätit god mat. Hit kommer vi tillbaka!

Det var bara ca 10 mil till tunneln genom Mont Blanc. Mäktigt att köra mot Europas högsta berg. Trodde att tunneln skulle vara läskigare än den var. Efter olyckan för några år sedan är den endast öppen för personbilar. Det finns krav på avstånd mellan bilarna och maxfarten är 70km. Det är fartövervakning i hela tunneln så det är en dålig idé att köra fortare. 

Så var vi i Italien! Vi märkte direkt en skillnad i bebyggelsen. Den låg fortfarande på slutningarna - men det var fler hus i Italien - och äldre. Rent av antika.  Det går bra att köra och vi bestämmer oss för att köra upp ända till Lago Maggiore. Det är inte den närmaste vägen - men helt klart den vackraste. Alternativet är att köra via storstaden Milano. Det var en stor kontrast att komma ner på Po-slätten efter att ha kört bland bergen.

Kom till Menzia kl 19.30. Vi är medvetna om att det ska vara dyrare här. Och inte blir det bättre för att det första (och enda märker vi efter att ha kört en bit till)  öppna hotellet vi hittar är trestjärningt. Men rummet var fullkomligt ljuvligt! STORT, bred säng, "bäddstol" för Sandra, badkar. OCH utsikt över sjön. Det var värt varenda öre av de 120€ som det kostade för oss alla tre inklusive frukost. 

Men matsalen var inget för oss. För mycket kristall och vita dukar för att släppa in två barn som suttit i bilen hela dagen. Hovmästaren var runt 100 år. Det gick inte att gå till någon restaurant då det inte finns trottoar och bilarna kör som idioter. Åker upp till en pizzeria uppe i stan. En fullkomligt gigantisk pizzakock gör smaskiga pizzor och skojar med barnen. Han bjuder även på en spagetti med sardeller ur en stor panna - den smakar helt ljuvligt. Dessutom är det fotboll på TV:n!

När vi kommer tillbaka till hotellet tar sig Cath och barnen ett ljuvligt bad.

Vädret var bra. Men faktiskt bara 11 grader i skuggan på morgonen. Framåt dagen blir det dock riktigt varmt. Säkert över 25 grader.

Våren var underbar vid sjön. 

Körda mil:  38

Grattis till mormor Märtha som fyller 79 år!

Verkar kanske lite tjatigt - men det är vackert här. Bergen och sjön. Och de söta städerna. Åker en bit för att sedan ta bilfärja över sjön. Kommer fram till Laverno. Nu ska vi åka lite småvägar till Lugano är det tänkt. Och små var just var vägarna var. Trafiken leddes om i Laverno - och här var det fruktansvärt smalt. Småvägar precis vid sjön och så småningom serpentinväg upp och ner för berget. Så passerar vi gränsen till Schweiz och är kl 14.30 framme i Lugano! 

Patrik får vägbeskrivning av Majsan och så är vi framme. Majsan gick på Handels med Cath och sjöng i samma (världsbästa) kör. Hon var på utbyte på Bocconi i Milano och träffade Federico som hon nu är gift med. De har två barn - Cristina som fyllde 2 i februari och lilla Sofia som är född den 12/3. Det är kul att ses igen - vi har många minnen - från tidigare besök i Italien, från att ha firat tre nyårsaftnar i Stockholm och rest på Inlandsbanan mm. Majsan sjöng på vårt bröllop och Cath på deras... Nu bor de i en enorm våning här i Lugano. Majsan är mammaledig i fyra månader med Sofia. Federico jobbar med organisationsförändringar på en av Luganos 50 banker. 

Vi äter gryta på kalvkött som Patrik lagar och får massor av information om huset i södra Italien som tillhör en väninna till Federicos mamma...

Fotboll för Federico och Patrik på kvällen.  Vi trodde nog att Sandra och Cristina skulle leka mest - men det var Alfred och Cristina som verkade ha roligast och lekte mest denna kväll.

Vädret var disigt i början på dagen. Kanske berodde på sjön - för sedan klarnade det upp. Ca 17 grader vid 12.

Körda mil:  8

Vi började förstås med att sjunga för Alfred och ge honom presenter. Han fick nya kläder (gul kortärmsskjorta i linne och ett par beige shorts av mamma och pappa, en gul och lila bil som åker iväg när man trycker på gubben av Sandra, en gul cementblandare av Majsan och co, en bok av momme och en bok av familjen Waldenfeldt. Tidigare har han fått ett par jeans med krypknän av Hans och co. Vi tar det lugnt på förmiddagen. Gick en promenad med Sandra, Alfred och Cristina runt den kulle där huset ligger. Beundrade utsikten. Höga berg och Luganosjön. Högst uppe på kullen ligger en vingård! 

Efter lunch skulle Majsan och Sofia vara med om en tvinspelning om den amningsgrupp de är med i. Cristina och Federico åkte till doktorn i Milano. Vi gick ner (verkligen gick ner - otroliga nerförsbackar) till staden. Blev extra glada när såg att det fanns en bergbana att åka åtminstone halva vägen tillbaka. Gick runt i Lugano. Det är en mysig stad. En park precis vid vattnet. Åt glass på café och kikade runt i ett varuhus och några andra affärer. 

Sandra var trött och satt i vagnen på vägen uppför. Alfred somnade och vägde ett ton i mammas armar...

Till middag åt vi Lasagne som Alfred gillade stort. När vi ställde fram tårtan hittade han först sin passion här i världen - ETT BRÖD! Det gick före glassen! Sjöng för Alfred igen och åt tårta. 

Cath stannade upp länge denna natt för att skriva så långt som möjligt på hemsidan för att kunna publicera så mycket som möjligt. När nästa möjlighet blir vet vi inte...

Vädret var väldigt soligt. Kollade ingen temperatur - men det var T-shirt väder.

Våren  har kommit så långt här att påskliljorna vissnat!

Körda mil:  0

Grattis till Alfred!

För att få köra på motorvägarna i Schweiz måste man köpa ett motorvägskort för 30€. Då vi ska åka så kort bit bestämmde vi oss istället för att köra småvägar till Italien. Där börjar dock motorvägen igen. Vägkvaliteten är sämre i Italien än i de tidigare länder vi passerat. Men det är ändå motorväg med två filer i varje riktning. Det är alltid en barriär mellan oss och mötande trafik. Åkte över Poslätten och passerade Milano. Det var  väldigt mycket blommande fruktodlingar. Passerar Bologna och bestämde oss för att stanna i Ravenna. Patrik kände sig inte riktigt bra och hade huvudvärk. 

Stannade på vårt SISTA vandrarhem på nervägen vid 17.30. Även här gällde den märkliga omvända prissättningen. Detta var nog det sämsta vi varit på. . Liknade en förläggning. Våningssängarna var så rangliga att det var ett äventyr att klättra upp. Inget självservice kök som hade varit perfekt för oss idag då Patrik kände sig risig.  De skulle ha 14€ per person. Endast ett barn över ett år (japp - ett år och en dag!)  gratis. Det blev alltså 42€. Orkade dock inte leta efter något annat. Och Sandra hade spanat in en stor lekpark brevid...

 Barnen och Cath gick till en affär och handlade innan de gick till lekparken. Lasagne i vandrarhemmets servering till middag, tillsammans med minst två skolklasser. Det blev en tidig kväll.

Vädret var bra. Dock fleecetröjeväder på kvällen

Körda mil:  31

Hann dock med en sväng till lekparken. Det var svårt att komma ur staden - men efter några omvägar lyckades vi. Det här var den dagen då vi kom att köra den längsta sträckan. Stannade för korta raster på några bensinmackar. Detta är det landskap Cath gillar bäst. Kullar med odlingar och små byar. Här och var syns havet. Ju längre söderut vi kom desto vanligare blev det med vinodlingar istället för fruktodlingar. Olivlundar började dyka upp. 

I P började det bli dags för lunch. Vi körde ner mot stranden och stannade. Allt var dock stängt eftersom det är dels var söndag, dels inte var  säsong. Gick ner på stranden. Alfred blev av med sin kissblöja och satt en stund blöjlös på sköthandduken för att lufta rumpan. Tillräckligt länge för att han plötsligt skulle ha lagt en stor bajhög. Satte snabbt handen i för säkerhets skull... Ungefär samtidigt upptäckte vi att vi satt misstänkt nära ett fiskrensningsplats. Massor av gamla fiskhuvuden, småkrabbor mm.

Hittade en pizzeria och bar. När Cath frågade om det gick och äta såg servitrisen ut som vi var tokiga. Äta vid tvåtiden? Var vi tokiga. Så det blev McDonalds till Sandras stora glädje. Faktiskt första McD sedan Antwerpen. Och stor klätteranläggning fanns det! 

Så var det dags för ett sista ryck denna dag. Barnen somnade och vi körde vidare söderut. Bestämde oss för att den lilla staden Barletta vid kusten var ett lämpligt ställe att stanna. Staden gjorde inte precis något bra intryck. Skum och nersliten. Det enda charmiga var att det hängde tvätt från balkongerna. Hittade en skylt med ett hotell som hade garage. Det kändes som en förutsättning för att överhuvudtaget kunna lämna bilen.  Det kostade 80€. Men garaget var som sagt en förutsättning.

Hotellet hade familjekänsla (låg en stor boxer och sov i receptionen). Tjejen i receptionen hjälpte oss att ringa efter pizza som vi åt i frukostmatsalen. Barnen var inte på bästa humör. Fullt förståligt efter alla timmar i bilen. Så vi drog oss snart tillbaka till hotellrummet och TVn. Sista TVtittningen på länge visade det sig. Det kändes dock enormt skönt att det var sista natten som vi behövde hitta hotell och mat!

Vädret  var disigt på morgonen. 14 grader. På McD var det bättre (Tshirtväder)

Våren har här övergått till försommar... Och på den vägen är det. Alltså slutar mötet med våren här i mellersta Italien!

Körda mil: 70.

Grattis till morfar, svärfar och pappa  Ingvar Pramhäll som fyller 60 år!