När det är bra väder äter vi frukost på vår "morgonterrass". Kaffe, mackor med pålägg och flingor. Ibland ägg. Sedan leker vi med barnen på terrassen innan det är dags för Alfreds förmiddagslur. Till lunch får barnen oftast rester medan vi äter sallad av något slag. Sedan är vi redo för äventyr. Men det kan inte vara äventyr i affärer då de är stängda till 16.30.

Idag åkte vi hur som helst till St Maria di Leuca. Det är den sydligaste delen av klacken. Vi tittade på utsikten och tände ett ljus i kyrkan. Det fanns en hög pelare - antingen är den byggd för att Petrus stått där och bett - eller också har han stått på pelaren och bett (hm - det första verkar mest troligt). Själva staden var sovande. 

Åt glass på ett café. Förmodligen blev vi lurade för första (?) gången. Glassarna kostade normalt 1.3€ såg vi sedan. Vi betalde 5.2 trots att barnen fått små glassar. När tjejen i kassan såg att vi kollade in prisskylten noga (när vi satt och åt). Tog hon sin väska och pep iväg - så den andra blev ensam kvar. Ingen idé att klaga eller fråga. Men vi kände oss lurade. Tog en tur upp i staden. Hittade endast en öppen affär - en diversehandel. Där hittade vi blå plastsandaler till hela familjen som vi ska ha och bada i.  Såg lite lustigt ut - storlek 20, 28, 38 och 45 i likadana skor. Man ska ha husvagn...

Åkte vidare upp till Gagliano del Capo för att hämta ut Patriks glasögon. Det missödet kostade bara 45€ - så det var ju inte så farligt. Och fort gick det också tycker vi. Hittade en märklig liten affär där det stod email. Vi gick in och kollade våra mail och gästboken.

Försökte köpa insektssalva på ett apotek. Det gick inget vidare trots Caths förträffliga sketch. Fick myggmedel som förebyggande. Men vi ville även ha något att smeta på efter bettet då det börjat dyka upp getingar vid huset. Så småningom kom Cath på att efter borde heta Post som i Postludium. Då gick det bättre. 

Åkte hemåt mot Racale. Försökte hitta en restaurant som inte serverade pizza. Det gick efter mycket letande. Beställde varsin meny för 10.5€. Gu vad mycket mat!!! Först Anitpasto - dvs en tallrik med olika smårätter. Sedan en ordentlig sallad. Sedan pommes frites med majonäs. Och slutligen frukt (inklusive jordgubbar). Vi var så mätta att vi rullade ut.

Åkte hem till sängarna - det var ganska sent (och mörkt) när vi kom hem. 

Vädret var bra - ca 24 grader och sol

Här är det någon slags konstig sten närmast havet. Skulle kunna likna lavasten? Här och var liknar det också någonslags hed. Det  är olika växter och massor av vackra blommor. Vi gick ganska långt på en liten väg med "heden" och havet på vår ena sida och sovande hus på den andra. Här är verkligen helt dött så här års. Förmodligen blir det mer aktivitet i maj - men vi kan i alla fall glädja oss åt att det är som vackrast nu med alla blommor.

Åkte vidare till Torre S Giovanni där vi varit tidigare. Åt glass (firade alla namnsdagsbarn) och tittade på folk i ett café i ett gathörn. Cath och Alfred gick runt i staden medan Sandra och Patrik tittade närmare på havet. 

När vi kom hem lekte Cath med barnen på vår eftermiddagsterrass medan Patrik gjorde middag. Det blev en uppiffad pyttipanna på köttresterna från i söndags.

Sandra spelade dataspelet Freddie Fisk med Patrik på kvällen. Hon är jätteduktig och vet precis hur man ska göra. Vad ska det bli av dagens barn som har så stort försprång mot vad vi hade i samma ålder?

Vädret var mycket bra. Sol och minst 25 grader.

Grattis på Patriknamnsdagen till PATRIK; Alfred Ingemar PATRIK och Sandra Elsa PATRIKsdotter. Och alla andra som händelsevis heter det.

Den andra dagen när vi var här så tyckte vi att vi såg en skymt av en lekpark innanför en mur någonstans i  närheten. Vi åkte nu ut för att försöka hitta den igen. Så småningom fann vi den i grannstaden Taviano. Muren gick runt en park med idrottsanläggningar (tennisbana, fotbollsplan...). Det visade sig att det faktiskt var två olika lekplatser i parken. Sandra blev förstås väldigt glad. Till den ena lekplatsen kom ett par med en liten flicka på ca två år. Vi började prata italienska och engelska. De ville plötsligt bjuda oss på kaffe på ett närbeläget café. Trevligt. Denna park kommer vi förstås att besöka fler gånger...

Till middag blev det lasagne som vi hjälptes åt att göra alla fyra. Alfred fick ett vredesutbrott vid bordet. Hittills har han ätit med händerna men nu skulle han absolut ha en sked förstod vi efter en stund. Han har nog studerat tekniken i hemlighet länge för det gick riktigt bra för honom. Han var för söt när han råkade skvätta upp en klutt lasagnen i håret. 

När vi ändå skriver om Alfred kanske vi också ska säga att han är en hejjare på att klappa händerna. När vi sjunger "Klappa händerna så fort man kan" klappar han som sjutton. Han har vinkat i några veckor. Och en sak är en väldigt bra på - att skaka på huvudet när han vill säga nej. Man kan inte annat än småle när han vet att han gör bus - och vi frågar - "får man göra så Alfred?" och han skakar frenetiskt på huvudet. Lillemannen. 

En ronda Freddie Fisk innan barnen gick till sängs och Cath försökte göra hemsidan klar för publicering... Sedan blev det lite TP.

Vädret var till en början vackert. Men sedan hörde vi åskan mullra och såg stora regnmoln. Till kvällen blev det fint igen.

Grattis på födelsedagen Caths faster Clarie!

Det första Sandra sa när hon vaknade den 19 april var "A är en trevlig och elegant bokstav. Den består av...".Cath trodde först hon blivit helt fläpp men vartefter monologen fortsatte kände hon igen fragment från Fem myror-CDn som vi lyssnat mycket på i bilen. Sandra är som en liten bandspelare som spelar in allt möjligt för att senare spela upp det igen. Hon sjunger nu de flesta av Astrid Lindgrensångerna vi lyssnat på (Piluttavisan, Kalle Teodor, Voffor gör di på detta viset, Mors lilla lathund mfl). Och så scener ur pjäser på CD och DVD förstås.

Cath och barnen gick en liten ronda i trädgården medan Patrik högg ved. Det är verkligen enormt vackert med alla blommor. Det är som en äng - fast det är inga blommor alls som liknar våra svenska. Den dominerande blomman är fortfarande "den gula prästkragen". Det har också dykt upp någon slags cikorialiknade ljusblå blomma. 

Sedan kom vi på att vi borde kunna publicera hemsidan via mobilen och datorns IR-port. Vi visste ju inte var vi annars skulle kunna göra det. För att göra en flera timmar lång historia kort så funkade det inte. Cath försökte på olika sätt aktivera IR-porten. Vad som sedan hände var att hela datorn hängde sig. Depp!

Vi bestämde oss för att pigga upp oss med en liten utflykt till parken i Taviano. Där var det folkstorm med polisavspärning och allt. Någon slags kändis dök upp i en minibuss och försvann. Märkligt.  "Eh! Vilken ful farbror!" Cath gick en sväng i staden - denna stad är omöjligt ännu värre än de andra vad gäller öppettider i affärerna. De stänger kl 13 och har återigen öppet 17.30 till 21. Cath hittade turistbyrån med ett anslag att den flyttat till en annan gata. Dock är den omöjlig att hitta eftersom nästan inga gator har gatunamn... 

Cath gick tillbaka till parken och vi åt väldiga jordgubbar som såldes vid parken. När affärerna öppnade tog Cath med sig Alfred i vagnen för att gå till stormarknaden. Det var en dålig idé. Det går helt enkelt inte att ta sig fram med vagn i de mindre städerna i det här landet. De flesta gator har inte trottoarer och de som har är smalare än vanliga svenska kantstenar - och bilarna kör som galningar. Där de finns trottoarer är de jättehöga - förutom vid gatorna så finns det flera utfarter där man måste baxa upp och ner vagnen. Det är dessutom ofta stolpar, träd eller förstås bilar på trottoarerna - så då måste man upp och ner igen och ut i vägbanan. Hur tar sig barnfamiljerna fram då? I bil förstås. Och är barnen  fastspända? Eh! vänta nu, få se...hmmm NÄPP! De mindre barnen sitter oftast i knä i framsätet. Cath hittade i alla fall en skoaffär att glädja sig lite åt innan hon kom fram till stormarknaden. Detta var verkligen en stormarknad. Mycket större utbud än vårt GUM. Och lite lyxigare. Bl a fanns ca 20 olika mobiltelefoner av olika märken. Endast en Ericsson helt oexponerad...

Sandra och Patrik kom så småningom. Patrik hade lite ont i pappahjärtat. Sandra hade hittat några stora flickor att leka med. Plötsligt sprang de iväg. Sandra följde förstås efter. Men de skulle bara krama några av sina kompisar som kom. Sandra plutade med munnen och kände sig så väldigt utanför. Det var då Patrik fick ont i pappahjärtat - vad utsätter vi egentligen denna lilla sociala flicka för? Främmande land utan kompisar att prata med...

Åkte hem och lagade fläskkotlett och pastaknytten. Som vanligt tog det lite tid med vår långsamma spis så Sandra hann somna före maten. C tänkte ge datorn en sista kort duvning. Någonstans långt inne i datahjärnan fanns något slags minnesfragment av setup-läge och felsäkert läge. Och tro det eller ej - plötsligt funkade den igen. Det var vi tvungna att fira med en TP-runda.

Vädret var bra denna dag. Det innebär ca 22 grader och sol.

Patrik tog lite siesta efter lunch och Cath och barnen byggde en koja som barnen lekte i jättelänge. Så småningom var det dags att åka till Gallipoli för att försöka publicera hemsidan på ett internetcafé. Läsaren med gott minne kanske kommer ihåg från Nantes att vi var  tvungna att ringa upp ett svenskt mobilnummer på tele2. Man har gjort ett undantag för oss för att vi ska kunna publicera hemsidan från utlandet, det är egentligen inte möjligt. 

Hur som helst. Cath är inte riktigt polare med datorn efter gårdagens strul så Patrik bestämde sig för att ensam gå till internetcaféet. Efter en glass gick Cath och barnen en liten sväng ner mot havet. Det visade sig att det inte är några som helst problem för Patrik. Killen på internetcaféet gav honom en telekabel och sedan var det bara att ringa upp Sverige. Med tanke på att det kostade 3€ för en dryg halvtimme (inkl kolla mail, gästbok och AIKs hemsida)  så var det väldigt smärtfritt...

Gallipoli har en stor bred gata med massor av affärer (och faktiskt trottoar...). Dessutom en mysig gammal stad. Hittade tom ett varuhus där vi kunde köpa bikini till Cath och Sandra. Samt en knytmössa till Alfred. Vi har annars haft stora fighter varje dag med att försöka få Alfred att ha på sig en mössa. Patrik har konstruerat olika knytanordningar med snusnäsdukar - men inget tycks funka. Hittade även en affär med DVD. Sandra fick välja en film och valde Askungen 2. Språken är engelska och italienska...

Restauranterna öppnar inte förrän 19.30 och då gick vi till gamla staden och åt på en trattoria. Barnen somnade efter en stund och låg båda i vagnen och höll om varandra. Hemskt sött. När vi gick tillbaka till bilen fick vi en känsla av att detta är ett mullvadsland. När mörket faller kommer alla fram ur sina hålor. Otrolig mycket människor var ute och spatserade. Kom hem sent förstås.

Vädret var bra.

På eftermiddagen tog vi en sväng med bilen. Vi trodde ovädret var borta med hamnade plötsligt i ett enormt slagregn så vi inte kunde köra vidare, det regnade så häftigt att Patrik inte kunde gå ut och kissa utan fick använda en tom vattenflaska. Åkte förbi Liljana (eller tanten och killen som Sandra säger - båda är närmare 70) för att se om vi fått post från Majsan. Det var en helt ljuvlig solnedgång.

Kycklingfilé och grönsaksröra till middag. Och sedan: PREMIÄR för Askungen!

Vädret  var som sagt jättekonstigt.