Det var svindlande, vindlande  vägar som passerade små vita byar - och hela tiden utsikt över det blå havet. Mycket vackert. 

Vi besökte Grotta Zinzulusa. En grotta med "Lummelundastuk". Alfred fick sitta i bärsele på Caths rygg vilket utvecklade sig till ett gympapass med knäböj i grottans lägre partier. Men fint var det. Sandra skrek av skräckblandad förtjusning utanför grottan när vatten slog upp på henne.

Åt lunch i en fin liten stad med vackra byggnader och en gullig bro. Pastalunch. Eller lunch - klockan var väl närmare fyra när vi ätit klart och började åka tillbaka på småvägar tvärs genom landet. 

Cath kände sig lite illamående - kanske något konstigt med pasta de mare (havet)... så det blev en tidig kväll. Resten av familjen njöt i alla fall av lasagne och sedan jordgubbar och glass till efterrätt. 

Vi tog fram CDskivorna "Min nya skattkammare" och spelade på datorn för att få lite nya sånger på repertoaren. Sandra sprang genast och bytte om till klänning för att kunna dansa med Patrik Så de hade disco här tills det var dags att avsluta kvällen med askungen. 

Vädret var lite mulet. Vi såg dock inget regn. Bra väder för en utflykt helt enkelt.

På eftermiddagen åkte vi till  stranden nära Gallipoli. Denna dag badade även Alfred med stor behållning. Cath gick en lång strandsväng och plockade lite snäckor. Patrik bestämde sig för att gå på stranden var en bra idé och funderade ut ett träningsprogram (som dock påbörjas först kommande dag).

Åkte till kooperativet i Melliano och fyllde på vindunken innan vi åkte vidare till Casarano. Vid gårdagens utflykt hade vi skådat en lekplats med potential. 

Lekplatsen var mycket riktigt jättefin. Barnen och Patrik stannade där medan Cath gick en liten shoppingrunda. Verkligen en bra stad. Sandra har tidigare fått en bärbar CD-spelare, CD-skivor och en DVD med japp - Askungen i för tidig födelsedagspresent - så hon ska av oss bara få någon mindre sak samt välja en klänning. Hittade några italienska bilderböcker i en härlig bokhandel samt en klänning med märket Chicco. Hon fick välja själv och prova. Kort kommer att finnas vid födelsedagen...

På hemvägen passerade vi vår lyxigare stormarknad i Taviano. 

Grillade även denna kväll - och åt dessutom ute. Till köttet hade vi gnochi (som är "potatisklumpar") med gorgonzolasås. Så då kom Caths fleecebyxor till användning igen - annars har vi det så varmt i huset nu så vi inte har eldat eller frusit på mycket länge. Cath sover exvis inte längre i full stridsutrustning av fleece.

Vädret var bra igen. Sol och varmt. 

Hade vi varit riktiga royalister hade vi skrivit

Grattis kungen! här

Vi försökte komma iväg lite tidigare än vanligt denna dag. Annars brukar vi inte komma iväg förrän efter lunch. Men nu bestämde vi oss för lunch (lasagnerester och pasta) på stranden. Åkte till Gallipolistranden igen. Patrik började sitt träningsprogram genom att först gå i vattenbrynet en lång bit och sedan gå tillbaka med vatten över knät (lite oregelbunden botten - så ibland går det till midjan). Tyvärr fanns det någon slags olja på stranden som vi lyckades få några fläckar av allihop. Men annars så hade vi flera härliga timmar på stranden.

Sandra ville gärna tillbaka till karusellen i Torre San Giovanni så vi tog en sväng dit på hemvägen och åt glass (och spanade in människor - lika många idag förmodligen pga helgdagen). Karuselltur.

Åkte förbi "tanten och killen" dvs Liljana och Giovenni på hemvägen då Sandra ville bjuda in dem till sitt kalas på söndag. Sandra tycker dessutom att det är väldigt kul att leka med deras hundar, Lillo och Birillo.

Alfred var nyvaken och grät lite när Cath skulle ta ur honom ur bilstolen. Då skymtade hon plötsligt två kindtänder i nederkäken. När hade de kommit dit? Vi har inte märkt ett dugg - och det är inte så många dagar sedan de inte fanns där.

Cath råkade tömma digitalkameran på en hel film när hon skulle radera ett enda kort. Depp. Får ta om blombilderna med barnen...

Åt kyckling till middag. Alfred var helt förstörd innan vi förstod att han helt enkelt skulle ha ett lår att gnaga på. Inga sönderskurna bitar där inte. Vissa måltider äter han förmodligen mest i familjen...

Sandra och Patrik spelade Rummel och Rabbalder. Sandra tycker det är extremt kul (och förmodligen Patrik också...). Hon kan förstås många av replikerna utantill. 

Vädret var så bra att Cath lyckades bli först med att bränna sig på solen. Hade i och för sig tagit solskyddscreme denna dag - mest på rygg och axlar och inget på  magen. Det syntes och kändes...

¨På förmiddagen passade Cath på att ta om ett antal kort på barnen och de vackra blommorna. Det är verkligen ljuvligt vackert här. Både Sandra och Alfred tillbringar mycket tid på tomten med diverse projekt. Sandras mest aktuella projekt är att med Alfred i hälarna plocka blommor i buketter och sätta i flaskor. Hon har hittat en blomma som hon kallar för fiskblomma då hon tycker att den luktar fisk. Liljana kom förbi med några födelsedagskort till Sandras födelsedag.

Tvätten var inte klar när vi skulle hämta den. Den var fortfarande fuktig. Köpte myggnät till Alfreds säng på "babyland". Lustig expedit - hon trodde att Caths hörsel var lite dålig eftersom hon inte pratade italienska. Frågade mycket tydligt och väldigt högt "Vacanse?" som  betyder semester. "Si" sa Cath ganska tyst så att hon skulle förstå att hon skrek. "Deutchland" skrek hon då. No - Svezia - sa Cath och började nynna på "hmm hmm über alles". Varvid expediten skriker Zürich - och alltså förstått Schweiz. No Stockholmo säger Cath och inser att så mycket längre än så här kommer inte denna dialog. 

Barnen åt tortellini till lunch och vi vår traditionella sallad med mozzarella. 

Åkte efter lunch till stranden i Gallipoli - denna gång lite närmare "oss" än staden. Parkerade under en tall med den fördel att bilen med de sovande barnen stod  i skugga - men med nackdelen att bilen fick massor av kåda på sig. Cath läste "Den lyckliga hemmafrun" - vem rekommenderade mig den? Inget att ha. Cath satt några meter från bilen - men kände ändå lite lätt panik över att någon polisbil eller så skulle stanna (med första veckans äventyr i minne då vi blev stannade av tre bilar då vi gått för att titta efter lite får och Sandra inte hade någon tröja).

Patrik tog sin dagliga motionstur på stranden och kom lagom tillbaka till barnen vaknade. Alfred var inte riktigt lika badsugen idag. Men att krypa i sanden gillar han skarpt. Vi har funderat lite på hur vi ska få honom att inte äta sand och saker i sanden. Eftersom han äter så mycket av måltiderna själv har vi sagt "stoppa munnen" väldigt mycket. Att då säga "inte stoppa munnen" blir inte tillräckligt tydligt. Cath har därför kommit på att vi ska säga "Usch" och det verkar funka hjälpligt. Alfred bryr sig dock inte så värst om att han ofta har precis hela ansiktet fullt av sand. Och ett kex som ramlat i sanden knaprar han glatt vidare på. Inte särskilt kräsmagad vår lilleman.

Vi fick åka förbi tanten och killen även idag då vi glömt nappflaska där i går. 

Vi har fått smak för att grilla och äta ute. Denna kväll blev det fläskkarré som dock blev lite väl torr. Sandra somnade utan film - kors i taket. 

Vädret var jättebra. Det var 37 grader varmt i solen när vi satte oss i bilen.

Patrik fick första tjing på internetcafét medan Cath och barnen tog en sväng i gamla staden. Det är verkligen mysiga små gränder. De flesta hus är ljusgula - och det är många utsmyckningar. Två saker var fascinerande. Den ena att se all tvätt som hängs ut på tork precis utanför huset (det är trånga gränder där bilar även kör). . Ingen blygsel för grannarna här inte. Till en del underbyxor går det förmodligen åt en kvadratmeter tyg. Det andra att det är bilförbud under affärstid (dvs 9-13 och 16-21) - men ändå så körde det massor av bilar och vespor.

Lunch åt vi på ett café. När vi tidigare varit i Italien har vi ätit fler panini med pålägg, så det var verkligen dags för det nu. Glass förstås. Och kaffe. Cappucino kostar här ca 0,90€. Det är inte mycket om man jämför med de hutlösa priserna man får betala på svenska caféer.

Cath försökte sig på ett bankbesök men kom inte in i slussen med vagnen. Det är en sluss för att komma in i banken där den inre dörren inte öppnas förrän den yttre är stängd. Och det går bara in en person i taget i slussen. Småbarnsmammor kan alltså glömma bankbesök. Dessutom hade de inte lust att fixa ett kontatuttag med VISA (japp - koden till bankomaten är kvar i Sverige). Tänkte betala hyran för huset genom att betala till Mikis konto. Men nu kanske det blir kontant till Liljana istället. Vi får se. 

Åkte norr om Gallipoli till en strand för att invänta Caths tur att besöka internetcaféet på eftermiddagen. Det var en fin och ren strand. Patrik gick en riktig mastodontpromenad och höll aldrig på att komma tillbaka. Alfred blev kanske inspirerad för han gick sedan ett tiotal steg och höll bara i sig i Patrik med en hand. Vid stranden fanns en låg barrskog och det passade Sandra bra. Inspirerad av Bullerbysagan i bilen ville hon leka affär i Bullerbyn vilket sysselsatte Cath och Alfred en lång stund medan Patrik tog siesta på stranden.

Så var det tid att åka tillbaka på internetcaféet och Caths tur att använda internet och kolla mail. Patrik och barnen köpte badbyxor till Patrik och åt glass. 

Vi hade bestämt oss för att äta middag på en restaurant vi tidigare besökt. St Lucia nära Taviano. Cath åt som vanligt en god frutte di mare måltid medan Patrik provade Ravioli (som inte alls smakade konserv). Det fanns ett fotbollsspel utanför restauranten som Sandra kollade in förra gången och pratat om sedan dess. Men den som var gladast över spelet var Alfred. Han skrek i extas när bollen rörde sig och spelarna snurrade. Och självklart skulle han sköta några pinnar. Lillemannen.

Kom hem sent förstås.

Vädret var mycket bra även denna dag. Vi har förstått att vädret i Sverige har börjat bli vårlikt - men har Ni musöron än?

Efter en sen lunch hemma åkte vi till stranden i Torre San Giovanni. Fördelen med den stranden är att det är nära till caféer om man vill ta sig en glass och kaffe. Men det är mycket längre att gå än på Gallipolistranden. Det gick vågor och då blir Sandra lite ängslig och vill inte bada så hon och Patrik byggde mest med sand i strandkanten. Patrik diggar dock vågorna skarpt. Alfred var lite låg och satt mest vid Cath och petade i sanden och åt sina kex. Det verkar nästan som han gärna vill att de ska vara doppade i sand innan han äter dem.

Cafébesök på hemvägen. Provade ett nytt café som hade mycket bättre glassorter - men sämre läge. Men det gjorde inte så mycket för det fanns inga människor att spana på. Var var alla? Lördag kväll klockan sex och staden är folktom. Märkligt. Sandra hade hoppats på en karuselltur - men karusellen var förstås stängd. 

När vi kom hem grillade Patrik olika korvsorter och vi åt under stjärnorna. Barnen var mycket trötta och vi lade dem att sova på nedervåningnen. De är så väldigt söta när de ligger och håller om varandra. Cath skrev på hemsidan - snart dags att uppdatera igen.

Vädret var jättefint. Varmt och sol. Och lite blåst.

Planen var att Alfred skulle vara väckarklockan och att vi skulle väcka Sandra med sång och paket. Men det var förstås födelsedagstjejen som vaknade först och petade på Cath som förklarade att hon måste somna om. Och det gjorde hon förstås. Låg och knep ihop ögonen och öppnade dem då och då och påminde oss viskande om att vi inte skulle glömma presenterna. Patrik bytte på Alfred som alltid släpper en morgonbaj det första han gör. 

Men sedan sjöng vi och kom med paketen. Från oss fick hon som vi tidigare skrivit ny klänning och italienska böcker. Från Sverige hade vi med oss en bok (Sigge surar) och en musiksaga (Robin Hood) från Anna m familj samt två pysselböcker från momme. Majsan m familj skickade med oss en liten gummibåt från Schweiz. Dessutom hade det kommit födelsdagskort från momme o co (inkl tassavtryck från Bonna), moster Christina o co samt mormor Märtha och Morfar Olle. Breven innehöll också små klistermärken och ett litet album att sätta dem i. Av Hans m familj hade Sandra i Sverige fått en DVD-film med Pelle Svanslös. Så det var riktigt många paket.

Sandra hade önskat att vi skulle äta frukost på taket - men det gick ju inte eftersom det regnade.

Så det blev frukost inne. Sedan höll Sandra på med sina presenter. Klistrade klistermärken, pysslade i boken och hörde på Robin Hood. Moster Christina ringde för att säga grattis och Sandra berättade stolt att hon nu var en stor flicka som slutat med napp. Napparna skulle hon skicka till Bonna så hon kunde leka med dem. Patrik och Cath trodde inte sina öron. Visst hade vi pratat om att hon skulle sluta med napp när hon blev fyra. Men då hon blev så väldigt olycklig vid jul så hade vi legat lite lågt.

Vi fixade ordning lite inför eftermiddagens kalas. Patrik bytte exvis toasitsen... (Se den 22 april om Du inte läst om det). Sandra ritade en teckning att ge till gästerna. Vi plockade blommor till bordet.

Vädret blev bättre och vi åkte till Gallipoli för att se om hoppborgen var öppen. Så bra väder var det tydligen inte för det var helt dött i hela staden. Vi fick istället äta glass på ett café med några åkdjur utanför.

Tanten och killen (systern till hon vi hyr av och hennes man, båda pensionärer och förmodligen närmare 70) skulle komma klockan fem på kalas så när vi kom hem bar vi ut bordet på eftermiddagsterrassen, hängde upp girlanden och ballonger och dukade. Kanske tycker Ni det är en märkligt tid för fikakalas. Jo men vi har ju fattat det här med siesta och att italienarna inte äter förrän när solen gått ner. Majsan ringde för att gratta Sandra och kolla hur vi hade det.  Sandra berättade återigen stolt att hon slutat med nappen.  

Så blev det dags att byta om och invänta gästerna. Sandra blev jättefin i sin nya klänning och "Askungenband" i håret (detta blev en paniklösning med ett band från en kjol). Tanten och killen hade med sig två presenter. Det ena var en fin liten kartong med choklad och det andra var en liten hund med magnettassar som var svart och vit liksom deras ena hund, Birillo. 

Lite mousserande vin och sedan glass och jordgubbar. Jättemumsigt. Sandra sa alla sina italienska ord där de passade in (tack osv). Sedan hämtade Sandra ett kinderägg som hon sparat för att tanten skulle hjälpa henne bygga ihop figuren. Killen och Sandra lekte med ballongerna och Sandra skrek av skratt. Vi pratade lite och Sandra visade sin koja samt lekte kurragömma med killen. Tek och momme ringde och önskade grattis.

Det är Sandra som kallar dem tanten och killen. Nu när hon ropade på dem så använde hon några av de italienska uttryck hon hört. Tanten kallade hon för Altalena (=gunga)  och killen för St Giovanni (=där vi badat och där karusellen finns). Tanten och killen hade nog lite svårt att förstå varför hon ropade det hela tiden. Tanten heter annars Liljana och vad killen heter trodde vi vi hade grepp på  - men nu tror vi han heter något annat mer i stil med Guennio. 

Allt roligt har ju tyvärr ett slut och Sandra blev jätteledsen när det var dags för uppbrott. Nu saknade hon verkligen nappen och fick tröst i famnen. Det räckte dock inte riktigt och så småningom gick hennes ilska ut över stackars lillebror. Det kommer nog bli kämpigt i några dagar det här med nappen - men vi ska verkligen försöka hjälpa henne så mycket vi kan.

SMS kom från kusinerna i Årsta Havsbad och farmor.

Sandra hade önskat spagetti och köttfärssås till middag. Och sedan Askungen förstås. Somnade sen hos mamma utan napp. Vår stora fyraåring!

SMS från Hans 

Vädret  var regnigt på förmiddagen men sedan tittade solen fram mellan stora svarta moln. Lagom till kalaset blev det dock jättefint väder och varmt.

Grattis till Sandra förstås!