Fick allstå ändra planerna och åkte istället till en strand norr om Gallipoli. Som vanligt en ännu så länge sovande stad. Vi hade några sköna timmar på stranden innan vi åkte ytterligare lite längre norr ut till St Maria de Bagna för att äta sen lunch på ett café.

Kl 17 hängde Cath på låset när internetcaféet öppnade. Läste mail, Aftonbladets hemsida och Gästbok medan övriga familjen åt glass. Sandra kom så småningom och fick kolla sina födelsdagshälsningar vilka hon gillade jättemycket. Vi fick läsa upp dem ur minnet hela kvällen. Anja hade skickat digitala kort från dagis - det var lite konstigt men förstås kul  att se barnen tyckte Sandra (och vi noterade att de hade vantar på sig...). Sedan var det Patriks tur.

Åkte hem och åt pasta med baconsås. Sandra spelade Freddie Fisk. Badade barnen. En nappkris uppstod igen vid läggningen - men det löste sig. Så sov vi sista natten i huset i Italien.

Vädret på morgonen var morgonskirt och fint. När Cath vaknar ser hon ut genom den lilla balkongen - ut mot medelhavet. Denna morgon kunde man urskilja det blå havet från himlen. När det har varit mulet är det bara en jämngrå utsikt. Det här blir nog en dag med fint väder... Och det blev det varmt och sol. Över 25 grader.

Rester av spagetti och köttfärssås till lunch vilket visade sig vara en dålig idé då Alfred spred spagetti i halva huset vilket förstås gjorde Cath galen.

Lite lätt panik den sista halvtimmen - men vi var nästan klara när tanten och killen kom för att få nycklarna och ta farväl. Vemodigt. 

Vi hade ca 25 mil till Bari - så det var dags för en lång biletapp igen. Alfred somnade ganska snart - men Sandra hade blivit ovan och frågade var femte minut om vi var framme snart.

Vid femtiden kom vi till Bari och hittade hamnen. Bari är en väldigt stor stad och det kändes lite ovant (minst 10 olika avfarter från motorvägen). I hamnen fanns ett stort Guarda de Financa-palats. Vi har inte skrivit om det tidigare tror vi - men Guarda de Financa verkar väldigt viktigt här. Släkt med skattemyndighet/kronofogde? Maffiabekämpning? Hur som helst så har vi sett väldigt många bilar och till och med bussar märkta "Guarda de Financa". I städerna, i byarna, vid hotell...

Hur som helst. Vi hade tid för en pizza i hamnkvarteret. Den sista vedbakade 4ostar på ett tag (snyft). Så körde vi på båten. Den var mindre än den vi åkte från Sverige till Tyskland med - men det var fullt med folk. Nästan direkt ville Sandra gå till lekrummet. Även Alfred, som egentligen är för liten, var överlycklig när han fick stå vid kanten till bollhavet eller klättra i trappan till rutschkanan. Klockan 20 åkte båten och vi vikande på återseende till Italien.  Så småningom gick Cath och barnen och lade sig medan Patrik sökte nya äventyr.

Vädret var mulet. Några regnstänk. Bättre på kvällen i Bari.

Idag säger vi lycka till till  Lena som sitter ordförande för första gången på brf Adelsös stämma.

Vi skulle ringa till vår hyresvärd Nikos (som pratar engelska) när vi var i Patras så det gjorde Patrik. Kalldusch. Han trodde inte vi skulle komma förrän den 12e men vi kunde ringa igen nästa dag. Vi ringde till Helene (Patriks kompis Nalles fru som kommer från Grekland - det är en vän till hennes föräldrar som förmedlat kontakten till Nikos). 

Vi åkte i alla fall mot Kalamata. Ca 20 mil. Mycket sämre vägar. En fil i varje riktning med lite vägren. Inga motorvägar här inte. Tog en lite oplanerad extra tur runt Olympus. Det är väldigt mycket mer berg här än i Italien.

Stannade i en liten stad mitt i landet och åt en riktigt grekisk måltid. Vi trodde vi beställde tre rätter (makaronipudding till barnen, souvlaki till Patrik och fyllda tomater till Cath) vi fick dock även en fjärde rätt - lamm med någon slags pasta. Samt greksallad och tzatziki. Vi blev supermätta. 

Så ringde Helene som hade ryckt i alla trådar för att det skulle ordna sig för oss. Vi skulle ringa Nikos igen när vi kom till Kalamata. Vi blev på svenskt sätt lite oroliga för att Nikos skulle vara arga på oss. Men Helene sa att det ju var vi som skulle vara arga. Det var helt klart så att det var han som inte skrivit upp datumet ordentligt. 

Kalamata har en liten flygplats som vi stannade vid för att kolla hemresan för Cath och barnen. Det var lite lustigt - där inne kunde man köpa olivolja, sprit, tidningar samt hyra bil. Men det fanns ingen disk för flygbolag/resebyrå. Cath fick tag i en av tjejerna med gul tröja som verkade jobba för flygbolaget. Hon såg väldigt frågande ut när jag frågade var man köpte biljetter - alla som kom till flygplatsen hade nämligen biljetter - och vad de fått dem ifrån hade hon ingen aning om.  Sen frågade hon vart jag skulle åka. När jag sa Sverige såg hon ut som hon i alla fall, någonstans långt där inne, hade hört talas om det landet någongång... Så det projektet fick vi lösa en annan dag.

Patrik hade så länge ringt till Nikos igen - jo vi kunde åka ut mot lägenheten. Vi såg framför oss hur de slet som galningar för att få det hela färdigt. Vi åkte längs ostkusten på den mest västra av Pelopnoesos uddar. Nikos mötte oss i Petalidi (som är en mysig liten stad med restauranter, affärer och lekplats) och vi körde "som galningar" på den slingrande vägen söderut. Sandra blev illamående (första gången på hela resan) och kräktes när bilen äntligen stannade. 

Nikos (som är knappt 60 år) var väldigt ursäktande över missförståndet - men det skulle fixa sig. Hans bror har ett hotell på andra sidan vägen, ner mot stranden, och vi tillbringade några timmar där i trädgården och fick fika. Så småningom hade i alla fall frun och Nikos slitigt färdigt och vi kunde inkvartera oss. 

Beskrivning av huset

Patrik åkte iväg och köpte pizza till sen middag. Sedan stupade vi i säng.

Vädret var varmt och skönt. Känns lite varmare än Italien.

Grattis till Titti Bratt som fyller 32 år

Välkommen till världen säger vi till Sandras dagisfröken Linas bebis!

Åkte till Kalamata som är en ganska stor stad. Det tar ca 45 minuter att köra dit (i vår takt). Orienterade oss lite och åt lunch nere på strandpromenaden. 

Handlade mat och diverse annat på en stormarknad. När vi kom tillbaka hade Nikos dykt upp igen. Han är mycket gästvänlig och väldigt mån om att vi ska trivas. Vi fick lite extra förnödenheter (typ diskställ). Han arbetar (med EU-frågor för jordbrukare) inne i Kalamata där han också bor - men detta verkar vara hans oas. Nikos är också väldigt barnkär och Sandra och han blev snabbt kompisar. Hon hjälper honom i trädgården där han pysslar mycket.

Sandra hade blivit lovad att besöka lekplatsen i Agios Andreas så vi åkte dit en sväng innan middagen. Cath tog en sväng i de tre affärerna innan vi åkte hem och åt middag som bestod av spagetti och köttfärssås.

Vi fullkomligt stupade i säng alla fyra - det var många nya intryck.

Vädret var fint och varmare än i Italien.

Lunch åt vi uppe i huset - premiär för standardrätten grekisk sallad (tomat, gurka, lök och feta) samt bröd och tzatziki. Vi bestämde oss för att feta faktiskt är lite godare än mozzarella. 

Cath tog det lugnt uppe i huset medan Alfred sov. Sandra och Patrik gick tillbaka ner till stranden. När Alfred vaknade gick vi ner med saft och kex. 

Nikos kom tillbaka och Sandra hjälpte honom att plantera. Han är väldigt öppenhjärtlig och berättar om allt möjligt för oss. Han har oftast också med sig sin son som är drygt 20 år. Han är däremot inte så frispråkig utan är lite mer åt det grubblande hållet. Vi åt köttfärsröra med morot i till middag.  Det är lite märkligt med morötterna både här och i Italien. Vid kärnan finns ett skikt som har en träaktig konsistens. Det är därför ganska jobbigt att äta och tillaga morötter här. 

Efter middagen (Nikos tycker nog att vi är lite märkliga som äter medan det är ljust ute) frågade han om vi ville åka med till Koroni som ligger någon mil längre söderut. Det hade varit någon slags högtidsdag för ett helgon och han ville åka och tända ett ljus. Vi följde förstås med. Vi kom fram lite för sent och kyrkan höll på att stängas. Vi fick dock sätta ljus i ljusstaken som skulle tändas nästa dag. Nikos och sonen visade oss staden. Även här finns en jättefin lekpark. Nere vid hamnen finns restauranger som påminde mycket om Kreta - borden nere på kajen och själva köket på andra sidan gatan. 

Barnen åt glass och vi delade lite mat för sällskaps skull med Nikos och sonen innan vi letade oss hem längs småvägarna.

Vädret var mycket bra även denna dag.

Handlade mat och åkte hem för att äta. Barnen fick en pastaröra på tomat, lök, vitlök och citron och vi vuxna åt grekisk sallad. Vi hade köpt färdig tzatziki men den smakade inte alls lika bra som den man (=Patrik) gör själv. 

Patrik och barnen gick till stranden medan Cath var kvar hemma och väntade på tvättmaskinen. Det finns tvättmaskin här!!! Lycka! På eftermiddagen mörknade himlen och det blev ett ruskigt åskväder med regn. På kvällen klarnade det dock upp och vi åkte till Agios Andreas för att leka i lekparken och äta middag. Olika sorters souvlaki (biff, kyckling och fläsk). Fläsk var favoriten. Medan vi väntade på maten tog Patrik en sväng med Alfred och då var slaktarbutiken öppen. Köpte lammkotletter och köttfärs. Köttfärsen är inte särskilt billig - det är helt enkelt malt "vanligt kött" som man ser när han maler. Inga slaggprodukter här inte.

Vi trodde Sandra skulle vara trött när vi kom hem men hon hade kommit in i en andra andring och var hur pigg som helst till trötta föräldrars "stora glädje". Säga vad man vill om napp - men den underlättade helt klart för Sandra att komma till ro. Men vem har sagt att det ska vara lätt att ha barn?  

Vädret var instabilt. Sol på förmiddagen och åska på eftermiddagen.

Grattis till alla Märthor i Caths familj (och alla andra också förstås). 

På eftermiddagen gick vi till stranden. Patrik tog sin promenad. Det var mycket svårare att gå här eftersom det är en del sten på stranden och i vattnet. 

På kvällen var det "stora stekarkvällen". Patrik gjorde köttfärsbiffar och sedan stektes lammkotletterna. Det blev lite sent innan det var mat och barnen nästan somnade innan. Sandra invigde datorn och gjorde Freddie Fisk nästan alldeles själv.

Premiär för TP på datorn i Grekland.

Vädret  bra denna dag. Vi har inte riktigt kollat temperaturen - det kommer så småningom.

Grattis till Alfreds nätkompis Hanna som fyller 1 år