Den 16 maj skulle momme komma
och vi skulle hämta henne på flygplatsen. Sandra hade i flera dagar
frågat när det var dags. Och nu var det alltså dags.
Vi hade två alternativ vid frukosten - det ena var
att gå dit hela familjen och hoppas på att barnen skulle vara helt
hopplösa för att ge hotelldirektören möjlighet att få riktigt spel
- vi skulle ju ändå åka. Även om det var lockande så valde vi dock
att hålla Alfred borta från frukostmatsalen. Cath gick först och tog
med sig lite skinka tillbaka till Alfred. Sedan gick Patrik och Sandra.
Vid utcheckningen var Cath tvungen att berätta för hotelldirektören
att han inte behövde känna sig orolig för att vi skulle komma
tillbaka då vi uppenbarligen inte var välkomna på hotellet. Han
förstod inte så mycket engelska utan de andra i receptionen fick
översätta. Han såg till vår stora glädje lite stukad ut. Ha.
Redan kl 9.30 hämtade vi ut bilen. Det visade sig
vara värre än vi trott att åka ut till flygplatsen. Den är nybyggd
och infrastrukturen dit är inte riktigt klar. Det är bara motorväg
den sista biten. Istället åkte vi slingriga vägar i utkanten av Aten.
Inte förrän kl 11 var vi framme (planet skulle landa 10.40). Så
mötte vi äntligen momme. Sandra var förstås jätteglad och Alfred
lite reserverad i början. Cath pratade med Apollopersonalen som lovade
se om det fanns några platser hem i mitten av juni.
Kl 12 började vi den långa resan tillbaka. Det är
inte bara motorväg som saknas - även skyltar saknas. När vi åkte
till flygplatsen åkte vi nordväst om Aten och det var så vi skulle
tillbaka. Men bristen på skyltar gjorde att vi hamnade nordost och
sedan sydost om Aten. Plötsligt var vi vid Akropolis. Och sedan nere
vid hamnen där vägen tog slut. Kl 14 hade vi äntligen snirklat
färdigt och var på väg till Korint. Vi hade alltså gott om tid och
höra alla nyheter hemifrån. Både om familj och vänner och andra
"vanliga nyheter" typ Juha och taxikidnappning. Vi åt lunch
på samma ställe som sist. Gyros var slut och vi blev istället
rekommenderade en stor bit nygrillat lamm. Alfred kommer nog aldrig att
bli vegetarian. Han äter kött med stor njutning.
Så började motorvägen ta slut och vi åkte de
slingriga bergsvägarna igen. Momme som hade varit vaken sedan kl 3
somnade i bilen efter att ha njutit av utsikten. Vi andra fick nöjet
att lyssna på Bullerbyn hela tre gånger. Kl 18 var vi framme i
Kalamata och handlade på stormarknaden innan vi fortsatte färden
hemåt.
Nikos skulle till sjukhuset i Aten och verkade inte ha
varit vid huset då flera av de nyplanterade växterna hängde lite för
mycket vilket gjorde att vi vattnade.
Det var spännande att se vad momme hade med sig i
väskan. Det var födelsedagspresenter till barnen (kläder och en bok
av Astrid Lindgren "Alla mina barn"). Det fanns också ett
paket till hela familjen från familjen Cedergren. Det innehöll
födelsedagspresenter till barnen (kläder) samt tidningar. Bamse till
Sandra, Damernas värld till Cath och VM-tidning till Patrik som
dessutom fick en Sverige t-shirt. Det var också nappar, välling,
dagstidningar samt blöjor (de är ju skitdyra här).
Till middag åt vi fläskkarré, greksallad och
tzatziki. Sandra såg på Askungen. Det blev ganska tidig kväll.
Vädret var varmt och skönt