Cath skriver:

Jag börjar nerifrån havet. Ovanför havet kommer stranden. Det är sandstrand med en del stenar. Den är kanske 10 meter bred. Sedan kommer en liten trappa upp till hotellområdet (det är Nikos bror som har hotellet). Det är en stor gräsmatta med en liten fontän samt lite planteringar. Det finns också en utebar som dock inte är öppen än. Sedan kommer själva hotellet. Hotellet har väl ca 20 rum och är vitt och fräscht. På framsidan av hotellet finns en grusplan och sedan kommer vägen. Bilarna kör som idioter och det är dold sikt åt båda hållen pga av kurver så man måste också lyssna efter bilar.

På andra sidan vägen är det en liten backe som utgör uppfartsvägen till "vårt hus".  Vårt hus lite ligger lite dolt mellan träden. Det är olivträd, daddelpalmer mm. Huset har två våningar. Det slingrar sig växter  med röda blommor upp till terrassen som går runt nästan hela huset. Trappan till oss går på baksidan av huset och för att komma dit går vi under träden och på plattor mellan Nikos planteringar. Det finns två träd som ger gula goda plommonliknade frukter.

På övervåningen finns tre lägenheter eller vad man ska kalla det. Vår är störst.

Först kommer man in i en lång, smal hall. Direkt till vänster ligger toaletten. Den har en helt normal dusch vilket känns skönt efter Italienhuset. I hallen finns några stora garderober samt kylskåpet med frysfack.  Rakt fram ligger köket. Det är väldigt litet. En gasspis med två lågor och en liten diskbänk. Det finns också en litet bord som vi kan flytta ut och sitta runt. Men då kan man inte gå i köket.

På höger sida ligger två sovrum med en dubbelsäng i varje rum. Det första är lite större och där ligger barnen. Det får även plats ett litet bord där vi kan ha datorn. Alfreds resesäng får också plats. Det andra är då förstås lite mindre och där ligger vi.

Från alla rum kommer man ut på terrassen som går runt hela lägenheten och är L-formad. Den är kanske 1,50 bred. Vi har bord och stolar ute på terrassen.

Detta är liksom allt. Inget vardagsrum eller så. Men det är nog meningen att man ska sitta på terrassen på kvällen antar vi. I guideboken står att hyreslägenheter i regel saknar allmänna utrymmen så det är nog helt normalt att det ser ut så här.

Då det är ganska mycket träd på tomten så är inte utsikten så tydlig. Men från köksdelen av terrassen ser vi havet och bergen på andra sidan havet skymta mellan träden. Vi har sol på förmiddagen och tidiga eftermiddagen. Sedan är det faktiskt skönt att det är skugga.

På eftermiddagen är det däremot sol på baksidan av huset och då kan vi låna den terrassen där eftersom det inte är några andra hyresgäster. Från den terrassen har man utsikt upp över bergen.

Tomten runt huset är alltså träd och planteringar. Sedan är det olivträd. Nikos har röjt mellan olivträden så där är det rödbrun jord. Det finns en rutschkana och nu också 2 gungor åt barnen. Nikos andra bror har ett hus längre bort på egendomen. Och vi ser även två andra grannhus. Det är ganska tomt här nu - men i juli och augusti kommer det att vara "folk i varenda buske".

Sandra berättar:

Skriv att jag fyllt 4 år. Jag är tycker Grekland är fint. Huset är också fint. Utanför lägenheten finns buskar. Nikos vattnar blommorna ibland då hjälper jag honom.

Nu skriver vi ingenting annat. Nu ska jag skriva själv:

UWUIWUTYUYWYGTYHY3uREHEHJJWEDHE4HDEAHWDJHHJJHJDJDJWHUUDDJWHHUID

SANDRA

Patrik skriver:

Lägenheten som vi bor i ligger i ett tvåvåningshus med flera större och mindre lägenheter. Huset ägs av Nikos, som vi berättat om tidigare. Vår lägenhet består av två stycken sovrum ett litet kök en lång hall och en toalett. Utmed hela lägenheten går en ganska bred terrass, som används flitigt. Det känns naturligtvis lite trångt efter vår vistelse i Italien, men det var bara i början eftersom vi nu har hittat ut.

Första intrycket av denna lägenhet är svår att beskriva eftersom det var mörkt när vi kom. Men dag två fanns det möjlighet att skärskåda denna facilitet. 

Huset ligger mycket vackert på andra sidan vägen med knapp utsikt över havet, eftersom träden är så många och gröna. Den känns inte alls lika "långt ifrån allt" som huset i Italien gjorde. Kan bero på att vi bor närmare havet och att Nikos och hans son nästan alltid är här. Det är fullt av växter och träd i olika storlekar och färger, en stor olivlund runt knuten.

Toaletten vågar man knappt spola på eftersom det låter som om hela huset skall rasa, när tanken skall fyllas med vatten igen. Sandra håller för öronen och Alfred tittar klentroget, medan man själv försöker se så glad ut som möjligt för att inte skrämma barnen.

Summa summarum, så känns detta ställe mycket bra. Speciellt med läget så nära vatten samt närhet till restauranger och lekplatser m.m. Det fina vädret, maten och vinet gör naturligtvis sitt till också.