Reseberättelse Sydtyskland 021007-021010

Bakgrund

Vi, 4 ST-läkare från psykiatriska kliniken i Borås, tog oss med hjälp av regattpengar till trakten sydost om München i Tyskland för att besöka två psykosomatiska kliniker. Studiebesök hade arrangerats i förväg via e-post kontakter. Intresset för dessa kliniker föddes hos en av oss redan för ett år sedan. När något gemensamt projekt för ST-gruppen skulle planeras visade det sig finnas ett stort intresse för att besöka denna typ av kliniker som ej finns i Sverige idag. När resan skulle ordnas sökte vi flera olika alternativ, men på grund av osäkerhet kring det upphandlingavtal som finns med Lingmerths resebyrå, (gäller det även arrangemang av detta slag?) , beställdes resan via denna resebyrå. Detta blev säkerligen inte det billigaste alternativet men trots allt ett bekvämt arrangemang. ( Tack till bokningsansvarig, Berit Ekelund, på Psykkliniken.)

Dag 1, 7/10

Samling på Landvetter för avresa mot München 15.10. Efter incheckning och sedvanliga nervösa kontroller av pass och biljettinnehav lyfte planet mot destinationen. Två timmar senare landade vi och letade oss fram mot biluthyrningen. Där erbjöds både större och dyrare bilar vi lyckades få nycklarna till en Opel som motsvarade den förbeställda bilen. Redan här utsågs resans chaufför eftersom en betydande kostnad tillkom om försäkringarna skulle gälla för ytterligare bilförare. (Tack Christine.) Förväntansfulla gav vi oss ut i rusningstrafiken kring München. Efter ca två timmars bilfärd på autobahn och även betydligt mindre vägar hade vi letat oss fram till den lilla orten Nesselwang där vår logi var bokad. Nesselwang är en ort med 3600 invånare vid randen av alperna. I byn finns linbana till närliggande alper och mängder av turister sommartid som utnyttjar linbanan för att komma upp och vandra i alperna. Väl framme letade vi upp Hotel Alpenrose men blev raskt guidade till ett hotell i andra änden av stan av en portier iklädd tyrolerväst eftersom man troligen överbokat hotellet. Hotel Alpspitz blev sedan vår fasta punkt i tillvaron de närmsta dagarna, ett turisthotell med stillös inredning med stark doft av 70-tal. Vi installerade oss på rummen och gjorde sedan en snabb räd mot det lokala köket. På ett gasthof hamnade vi bredvid de lokala bönderna som spelade kort och vi lärde oss att den sydtyska kosten var stadig och inte riktigt motsvarade grönsakvana svenskars önskemål. De lokala bryggerierna, två stycken i denna lilla by, gjorde lysande affärer att döma av vad som intogs runtomkring oss på detta lilla gasthof. En kort kvällspromenad tillbaka till hotellet avslutade dagen och vi somnade sött i våra sängar.

Dag 2, 8/10

Frukost vid 07-tiden. Därefter tidig start för att via slingriga alpvägar ta oss till Adulakliniken i Oberstdorf.

ADULA-klinikens ingång med Göran, Nini och Mats

Vi välkomnades med kaffe och introduktion av Peter och Johan. Båda var engelsktalande och under utbildning till specialister. De berättade om vilket koncept som man arbetade med. I Tyskland har man efter 2:a världskriget byggt upp kliniker för psykosomatisk medicin, vilket också är en egen specialitet (d. v. s. man skiljer mellan specialist i psykiatri och specialist i psykosomatisk medicin). Försäkringskassan, alternativt försäkringsbolaget, betalar för vistelsen, som varar 6-8 veckor. Remitterande är i regel patientens husläkare. Man vänder sig framförallt till patienter som ej tillhör ett tyngre psykiatriskt klientel, framförallt medelsvåra depressioner, kriser, personlighetsstörningar, ej aktiva missbrukare och ätstörningar. Behandlingen sker i grupp. Kliniken tog emot 120 patienter som delades upp i 2 terapeutiska grupper. Nya patienter anlände en gång i veckan. Själva kliniken var ett f.d. lyxhotell och patienterna bodde i 2-bäddsrum. Man var också nöjda med att ha fått behålla kocken!

Efter en stund anslöt sig också Dr Godehard Stadtmüller. Han är chef och en av grundarna av Adulakliniken 1996.

Resedeltagarna och Dr Stadtmüller samt Peter

Efter att ha fått en bakgrundsbild inbjöds vi till en föreläsning som var öppen för de inneliggande, anhöriga, intresserade och nyanlända. Alla som var med för första gången fick resa sig och tala om sitt namn och varför de deltog.

Vi fick dels en engelsk översättning, som Peter gjort kvällen innan, dels simultantolkade Godehard hela föreläsningen till engelska. Ämnet för dagen var relationer - vänskap som ett sätt för mänskligt växande.

Efter mötet var det dags för lunch som avåts tillsammans med personal och patienter. Därefter vilade vi en stund på solterassen, innan vi fick vara med på nästa möte.

Solterassen på ADULA-kliniken

Innan patienterna lämnar kliniken har man ett avskedsmöte i sin terapigrupp. Avskedet sker en vecka innan hemresan, detta i syfte att ge tid åt bearbetning. Mötet var mycket känsloladdat och varje patient som skulle lämna fick en sammanfattning av sin tid av en medpatient. Man fick också en avskedsgåva, och det sjöngs en sång som den som skulle lämna valt ut.

Dagen avslutades med kaffe och wienerbröd samt en sammanfattande diskussion med Dr Stadtmüller. Vi reste sedan åter till Nesselwang via de slingrande alpvägarna.

Dag 3, 9/10

Denna dag låg vi och drog oss länge i våra sängar, Inte förrän kl 8.00 möttes vi för frukost i hotellets matsal. Dagen skulle ägnas åt lokala sevärdheter och reflektion. Portiern på det hotell där vi först skulle bo hade blivit förvånade då vi ej var turister och tyckt att ett besök på slottet Neuschwanstein var nödvändigt även för icke turister. Efter frukost sökte vi upp det lokala turistkontoret och fick vidare vägvisning. Genom ett skönt landskap färdades vi mot Füssen och vidare till Oberschwangau. Vi möttes av stora parkeringar nedanför alptoppen där slottet byggts, efter en vådlig bussfärd uppför bergsidan möttes vi av dimma och slingrande promenad vägar. Efter en kort promenad skymtade vi ett sagoslott med tinnar och torn. Neuschwanstein byggdes av Kung Ludwig den andre av Bayern, byggnationen påbörjades 1869 och avbröts 1886 efter att kungen avsatts p.g.a. sinnessjukdom och drunknat under mystiska omständigheter ett par dagar senare. Slottet byggdes med inspiration av Wagners operor och teman från dessa går igen i alla rum som färdigställdes. En guidad tur är enda sättet att få tillgång till insidan av slottet och efter en timmas väntan gick vi runt i denna sagomiljö som gränsade till en orgie i smaklöshet.

Efter avslutad rundtur sökte vi oss till staden Füssen för att beskåda den medeltida stadskärnan och inta en måltid. I Füssen gamla centrum finns det mängder av stenhus från medeltiden och mysiga gågator. Efter en kortare rundvandring återvände vi till Nesselwang och intog middag i hotellets matsal efter att ha suttit en stund och försökt sortera intrycken av det första studiebesöket och förberett morgondagens. Trötta lade vi oss tidigt för att orka med morgondagens strapatser.

Dag 4, 10/10

Denna dag besökte vi Grönenbachkliniken i Bad Grönenbach, ungefär en timmes bilfärd från vårt hotell i Nesselwang.

Grönenbachkliniken grundades i slutet av 70-talet, och är inhyst i två byggnader som tidigare tillhört Sanatorium Am Stiftsberg, och då användes för vård av TBC-patienter. Grönenbachkliniken är således ca 20 år äldre än Adulakliniken i Oberstdorf, och båda klinikerna är idémässigt avnämare till Bad-Herrenalb-kliniken, vars grundkoncept - ursprungligen främst inriktat mot missbruksvård - man byggt vidare på.

Vi togs emot av kliniköverläkaren Jürgen Klingelhöfer och psykolog Paul Markert, som över en kopp kaffe berättade om grunddragen i klinikens arbetssätt.

Behandlingsmodellens fundament beskrivs som ett djuppsykologiskt förhållningssätt med tyngdpunkt på upplevelseaktiverande metoder som bygger på den humanistiska psykologins grundsatser. Arbetet bedrivs i självhjälpsgrupper, indelade i kärngrupper om (8-)10 - 12 personer, vilka uppgår i en större grupp, s. k. TLC (Teaching-Learning Community), om 50-60 personer. Man tillämpar i stor utsträckning metoder och erfarenheter från s. k. 12-stegsprogram för anonyma självhjälpsgrupper (t. ex. AA), med program anpassade för de olika patientkategorier man behandlar. Kliniken benämns psykosomatisk, men vad vi kunde förstå behandlar man inte patienter med psykosomatiska besvär, med den betydelse vi är vana att lägga i begreppet. I den mån patienter med psykosomatiska störningar i anamnesen behandlas, är det i ett stadium när patienten har accepterat tanken på psykiatrisk genes till lidandet.

Man har program för depressioner (utan suicidalitet), ätstörningar, beroendesjukdomar (utan pågående missbruk), ångestsyndrom, personlighetsstörningar (huvudsakligen borderline) och posttraumatiska stresstillstånd (med viss tyngdpunkt på sexuella trauman).

Kontraindikationer för vistelse på kliniken är bl. a. svår somatisk sjukdom och handikapp som hindrar deltagande i de olika aktiviteterna inom behandlingsprogrammet, akuta eller kroniska psykoser, organiska psykosyndrom och pågående drogmissbruk eller florida abstinenssymptom.

Efter kaffet blev vi guidade genom lokalerna av Paul, varefter vi inbjöds att deltaga i ett möte som utgjorde en avskedsceremoni för de patienter som skulle lämna kliniken inom kort, och där även dagens nyanlända patienter hälsades välkomna och presenterades för sina faddrar.

Kliniken drivs av ett världsomspännande konsortium - Fresenius Medical Care - och flertalet av patienterna kommer via motsvarigheten till Försäkringskassan (Bundesversicherungsanstalt für Angestellte, BfA). Vårdtiden var ursprungligen 12 veckor, men har på grund av ekonomiska inskränkningar successivt minskat och är nu 4 - 6 veckor för de flesta patienter. Patientgruppen spänner över åldrarna 17 - 75 år, genomsnittsåldern är ca 30 år. Beställarnas krav på kvalitetssäkring och vetenskaplighet har gjort att man utvecklat ett omfattande datorbaserat testbatteri som huvudsakligen bygger på självskattningsprotokoll. Tester genomförs i början och slutet av vårdtiden, samt enligt ett uppföljningsprogram även en viss tid efter vårdtiden. Vi fick en pratsund med psykolog Volker Bracke, som var huvudansvarig för kvalitetssäkringsprogrammet, och fick även tillfälle att - under viskande kommunikation - bevista datorsalen, där de nyanlända patienterna hade bänkat sig för de inledande testerna. Ett testbatteri tar ca en halv dag att genomföra.

Det terapeutiska arbetet bedrivs som sagt till största delen av och inom patientgrupperna, och personalen har huvudsakligen en stödjande/övervakande roll i det gruppdynamiska vårdarbetet, men man använder även individuell terapi. Psykoterapikonceptet har en psykodynamisk grundorientering, där man strävar efter att avtäcka omedvetna konflikter och motiv för ett dysfunktionellt handlingsmönster samt att förbättra patientens förmåga att bemästra följderna av ett genomlevt trauma. Härvid använder man sig bl. a. av gestaltterapi, psykodrama, transaktionsanalys, kropps- och kreativitetsterapeutiska metoder.

Efter en intensiv dag satte vi oss, något omtumlade och möra, åter i bilen för den avslutande färden tillbaka till Münchens flygplats, och flygresan till Göteborg.

Sammanfattning

Att se hur man betraktar och behandlar problem som vi själva ser dagligen har varit otroligt nyttigt och givande. Dessa intensiva dagar har gett oss nya infallsvinklar. Öppenheten för olika terapiformer och arbetet i grupp är det mest utmärkande för dessa verksamheter och det som vi har med oss hem i första hand. Förhoppningsvis går detta efter anpassning till vår verksamhet att använda i vårt dagliga arbete

Mats Lööf, Christine Ostwald, Göran Svegler, Nini Winberg