Så minns jag

MITT BARNDOMS GLAVA

sida 2

Föreg sida

Nästa sida

av
May Lundqvist

•  Första barnet

 

 

May

Jag föddes fredagen den 5 juni 1914 uppe på det lilla rummet, där vi sen bodde kanske ett par år.

Jag vet att jag kunde gå innan vi flyttade ner, för farfar hade sagt att om mina små steg däruppe skulle läggas ihop, då skulle vi förmodligen komma till Amerika.

 

 

 

Farmor

Så dog farfar. Han satt i stolen i köket, fick antagligen slaganfall som man sa då. Allt gick så fort. Kanske var det då som farmor flyttade upp och vi bodde där nere. Farmor var född 1850, så hon var ej så gammal. Minns att hon var en duktig husmor. Hon lagade god mat och var så snäll mot oss barn.

Våra föräldrar var unga och ville gå ut då och då. Då var farmor den som grejade och styrde med oss. Hon sjöng mycket minns jag, jämt satt hon vid spinnrocken.

 

•  Nya syskon

Eva

År 1916 föddes Eva. För att vara mer exakt, lördagen den 18 november. Då var jag drygt två år.

Vivan

 

Tre år senare, år 1919, föddes Vivan.

Hon föddes måndagen den 28 juli. Anna Aster Viola, hette hon egentligen. Jag tyckte det var ett sånt vackert namn.

 

 

 

 

 

•  Utlånad

Hos moster Gerda.

Vid den tiden fick jag följa med moster Gerda hem och var sen där ett år. Jag fyllde fem år medan jag bodde där.

Minns den tiden med glädje. All kärlek jag fick uppleva från moster Gerda och morfar och mormor. Allt spännande man upplevde bland olika djur i lagårn och ute, oförglömliga minnen.

Jag ville inte åka hem till Glava igen. Moster Gerda ville inte heller att jag skulle åka, utan önskade ha mej kvar. Men min far kom och hämtade mig till sist. Då satte jag mej under bordet och vägrade komma fram. Men efter övertalningar och löfte om vardagspepparkakor som man fick äta av när man ville därhemma, så gav jag efter.

Nu var vi tre barn därhemma och jag fick börja hjälpa till med olika arbetsuppgifter.

 

•  Ett tredje syskon

Alva

År 1921 föddes Alva. Det var en kall vinterdag, närmare bestämt onsdagen den tolfte januari.

Vid den tiden var jag sex och ett halvt år. Minns så väl när mamma satt vid spisen och lindade henne. Spisluckan var öppen för att spisvärmen skulle nå henne. Vi barn stod i en ring runt omkring och beskådade underverket. Så stor jag kände mig då.

Alva var för tidigt född. Hon grät mycket. Minns att vi vaggade och vaggade henne, både farmor och jag. Farmor satt ofta och höll henne medan hon sjöng: ”Vyssane lull för mitt lelle gull, tänk om ja hadde stuga full, me tockne små elake onger”.

Men det var mycken kärlek i de sånger som farmor sjöng.

 

Upp!