Så minns jag

MITT BARNDOMS GLAVA

Register

Nästa sida!

•  Hembygden

Glava är en socken belägen i västra Värmland. Den ligger vid Glafsfjorden och breder ut sej några mil med Glava kyrka i mitten. Närmaste stad är Arvika. Om jag minns rätt är det 3,4 mil mellan Glava kyrka och Arvika.

När man står vid kyrkan i Glava och ser rakt fram där den stora skogen börjar, ser man en underbar tavla. Först bygden med åkrar och ängar samt gårdarna med omkringliggande växtlighet, där bakom skogen med de höga bergen som går i vågor upp mot skyn. Att det är så vackert, det ser man bäst efter en tids bortavaro när man kommer hem igen.

Om du går vägen rakt fram ett stycke och sen tar av till vänster, går in på en bygata som går utefter åkrarna, lyssnar på fågelsången som är riklig just där, då kommer du så småningom till byn Svenserud. Där ligger gårdarna nära varandra. Så nära, att man kan stå och prata med varandra från ladugårdsbackarna. Alla har ju ladugård med olika djur. Självförsörjande till stor del alltså.

Så var det tänkt när gårdar och uthus byggdes för mer än 80 år sedan. Men än idag står husen där lika envist, fast en del är tomma, utom på sommaren förstås, när barn, barnbarn och andra släktingar brukar bo där en kortare tid.

Men naturen är i alla fall lika vacker som förr.
 

-  Lyckan
När du nu ändå gått ända upp till skogsbrynet, då kan du se en rödmålad stuga med vita knutar och veranda med snickarglädje. Du har då kommit till mitt barndomshem, ”Lyckan”. Min far påstod att stugans veranda och kyrktornets spira var i samma höjd.

Vårt hem som är en 1 1/2 plans byggnad, byggdes av farfar Nils Persson och vår far Karl Nilsson. Vet ej säkert vilket år, men förmodligen 1910.

•  Rötterna

-  Nils-Pers & Maria

Farmor Maria o farfar ”Nilspers” bodde där och skötte sitt jordbruk och ladugård med några kor. I köket var det skomakareverkstad med skomaskin och skodisk till höger när man kom in. Där satt farfar och lagade skor, men han tillverkade även nya åt sina kunder, när han inte arbetade i skifferberget förstås. Kanske han var mer skomakare när han blev äldre.

Farfar var mycket språksam och blev aldrig svarslös. Han frågade alla sina kunder om de var Guds barn, ingen blev utan den frågan. Jag har hört berättas att farfar ofta gick med mej i famnen och bad: ”Gud ta hand om flecka, Gud ta hand om flecka”.

-  Karl Nilsson, född 11 april 1885.

Vår far Karl N for till Göteborg och fick utbildning som slaktare och charkuterist. Ett yrke som var användbart på den tiden då man slaktade på gårdarna och tog reda på allt kött. Sen kom vår far till bibelskolan i Örebro, där han blev evangelist och for därefter till Julita och till Lännäs. Han var ganska musikalisk och spelade fiol så vackert.

I Lännäs övade han in sång och musikstycken med ungdomarna.

-  Anna Pettersson, född 17 maj 1892

I Lännäs fanns då en ung flicka som hette Anna och som sjöng mycket bra. Hon blev solisten i kören. Anna var yngst i en syskonskara på sex syskon. De bodde långt upp i skogen och ägde ett ganska stort jordbruk. Dit bjöds evangelisten ibland och därmed blev det som det blev. På den tiden fick ej en evangelist gå i sällskap med någon flicka på den plats han arbetade, därför blev konsekvensen många hemliga möten. När Karl, evangelisten, vid ett tillfälle hade köpt en klocka som han ville ge Anna i present, då gällde det att kunna ge den utan att någon lade märke till det. Stunden kom vid avskedstagandet efter ett mötes slut, då smusslade han den obemärkt ner i hennes hand.

Mor Anna har berättat mycket av romantik från den tiden, som ingen fick veta då.

-  Karl & Anna

Så blev det dags för bröllop och Karl hämtade sin brud till Glava. De var tveksamma först om de skulle kunna bo ihop med farfar och farmor, men farfar ville förstås att de skulle ta hand om den lilla gården. Det var nog inte så lätt för Anna, en ung 20:årig flicka, van att bo hemma utan eget ansvar, att nu bo hos svärföräldrarna. De bodde i ett litet rum på övre våningen. En spis, en säng, ett bord och kanske en byrå, var de inventarier de ägde. Nere bodde farmor och farfar i två rum och kök.

Upp!