| Ibland
åker vi på utställning och då skall jag
uppföra mig, stå stilla hemskt länge och sedan
springa runt i en ring. När jag var liten, då
hoppade jag på domaren, varenda en, de var ju
intresserade av mig, det var mig de tittade på,
inte på husse, men då blev husse bara sur.
Sedan när vi springer runt, då hämnas jag lite
på husse, inte kan jag då springa så snällt
som han vill efter att ha stått blick stilla så
länge, det bara inte går, energin bara flödar.
Han kan ju inget göra med allas blickar på
oss. Hämnden är ljuv! |
|
|
| Många
av boxertikarna på utställningarna är
underliga, de skall bara flyga på mig, förstår
inte vad de har emot mig, har inte gjort dem
något, har inte ens sett dem innan. De bryr sig
inte om att jag tycker det är jättekul att se
dem, viftar på svansen och ser glad ut, så
bedrövliga är de. De måste ha stora
mindervärdighetskomplex. Men mig provocerar de
inte, livet är stenkul, så det nedlåter jag
mig inte till. Kvinnor skall ju vara emot våld,
åtminstone fysikt, konstigt att deras mattar
inte lärt dem inse det. |
|
|