Blixtra Impressive's Jolly'N Sweet

I mitten av oktober 2001 fick jag e-post från Landskrona med bl.a. detta "goa" foto. Äntligen fanns min valp inte bara i sinnevärlden utan på riktigt. Den gula valpen i mitten med vit krage skulle bli min och så småningom lystra till namnet Blixtra. I november var jag nere för att konfirmera valet, ty det finns ingen anledning betvivla en mycket erfaren uppfödares val, denne känner valparna av sin uppfödning allra bäst.      En kulen decemberdag en vecka innan jul styrde jag kosan till Landskrona och på vägen ner låg dimman bitvis tät i Halland med ytterst dålig sikt. Anneli, som samtidigt hämtade sin Jorma, fick på kvällen en tuff hemresa de över 40 milen till Strömstad. Men jag skulle fira julen i Malmö hos min systers familj och i Skåne fanns som tur var ingen dimma. Välsignade min automatväxellåda vilken medgav att jag kunde köra och ändå hålla en hand på lilla Blixtra och på så sätt hålla ordning på henne och samtidigt ge henne den trygghet hon behövde efter att så brutalt ha skilts från sin invanda miljö och stoppats in i en mörk bullrande "plåtlåda" tillsammans med en helt främmande människa. Nere i Malmö släppte jag av henne på köksgolvet och där låg genast flera vuxna människor runt henne. Snabbt fann hon sig tillrätta och redan

nästa dag var det full fart på henne, som om hon aldrig varit med om något annat.      Hon lärde sig snabbt gå i trappan upp till andra våningen och hon tvekade inte att ta sig ner för den (till uppfödarens stora förfäran), den borde för en sådan liten varelse tett sig som en avgrund men hennes mod visade sig då liksom senare i livet, hon tvekar sällan och är inte rädd för något. Snabbt lärde hon sig var dörren till trädgården fanns och sprang dit när hon var nödig. Det gällde då "bara" att uppfatta det och hinna dit i tid, inte alltid lätt för en människa!      En gång kom hon ihåg att det låg en tidning på golvet i köket och sprang dit, tvärs genom hela huset, minst 10 m, en lång sträcka för en nödig tvåmånaders boxervalp. Halsband och koppel, ja det var som om hon fötts med dem, tvärtemot alla andra jag haft innan. De har de första gångerna varit mer som rodeotjurar!      Hon vill helst ta alla i världen i famn, men, ur hennes synvinkel tyvärr, uppskattar få detta. Mot andra hundar är hon snäll och intresserad, mot hundar av andra raser först oftast försiktig, tyvärr är inte alla likadana tillbaka. Men med andra boxer är det helt annorlunda, dem vill hon leka med direkt. Hon mötte sin bror Jorma nästan 5 månader efter att de skildes åt, men de kom ihåg varandra och satte direkt igång med att busa.

Blixtra är redan en liten personlighet och kommer säkert utvecklas till en större.      Hennes första sommar när det blev varmt nog, kopplade jag henne ute. Hon stortrivdes med det, fick leka som hon ville med sin älsklingsleksak, en boll typ amerikansk fotboll, med "pip" i, och annat, kunde ha dragkamp med "kopplet" hur mycket hon ville, annars var "stygga" husse framme och bannade henne. Dessutom fick hon besök av traktens barn och ungdomar.      Relativt snabbt kom hon på hur markera att hon ville vara kopplad där, hon drog mig dit och fällde benen. Så gjorde hon i vintras när det bara var få plusgrader ute. "Kopplet" är, eftersom plätten är liten, alldeles för kort, skulle nog få anmärkning på det, men jämfört med alternativet ligga inne tydligen ett himmelrike för henne, det viktigaste! Mina tidigare boxer har varit mindre köldtåliga och fruset om de varit kopplade ute och det blivit mulet och temperaturen krypit under femton grader, men inte Blixtra.      När vi är utomhus på min systers torp, då är det någon som sätter sig så fort jag närmar mig ytterdörren och när vi låg över där i samband med uppfödareträffen, då var det någon som direkt på morgonen höll sig i närheten av bilen och inte hade bråttom uträtta sina behov, talade om att hon tyckte att vi skulle åka, det var så roligt igår att träffa alla människorna.

År 2002

Blixtra deltog i kullens MH (Mentalbeskrivning Hund) den 30 mars 2003 i Helsingborg. Bara en i kullen saknades.      Hon genomförde sitt MH mycket bra, tog allt med en klackspark.      Inget bragte henne ur fattningen, skramlet nosade hon direkt på, overallen var något jätteroligt som dök upp.      Men, till Blixtras stora sorg: Tyvärr gjorde ingen av dem något mer, ville inte leka med henne!      Och tänk att få springa lös bland en massa människor och hälsa på dem utan att husse sa ett ord, han som annars bara skäller på mig för det, det var toppen, tyckte Blixtra!      Vill du se mallen för MH med Blixtras omdömen markerade?      Vill du se foton på kullsyskonen tagna den dagen och på dem som valpar?