Läder Klubbens inofficiella hemsida

Preludium.

Läder Klubbens andra årligt återkommande kanotpaddling genomfördes under Pingst helgen i Strängnäs. Östblocket av klubben stod för arrangemang och inkvartering under begivenheten. Så det var endast för västalliansen att pallra sig dit. För ändamålet hade sekretariatets bättre hälft, fixat en hyvens minibuss från sitt jobb (Inslaget sponsras av NorDicom) att färdas i, med alla miniorer(3), juniorer(1) och seniorer (3). Avfärden skedde under ordnade former på torsdag eftermiddag kl. 15.00 – 16.00, varvid ett stycke vulpes vulpes avlämnades vid centralstationen i Göteborg.

Sedan rullade milen förbi.. förbi.. förbi.. Mil efter mil efter mil…. Man kan fundera över vilken hastighet som ljuset färdades med denna dag, för sällan har väl en bilfärd mellan Göteborg och Strängnäs varat i 8 länge timmar än denna dag. (Den du Einstein, knäck den om du kan). Trots detta utbröt inte tredje världskriget ut mellan miniorer, juniorer och seniorer (kanske tack vare att sekretariatet satt bakom ratten mest hela tiden).

Vid framkomsten vid 23 tiden på kvällen låg redan natten tung över Stängnäs. De flesta av miniorerna och junioren slumrade redan i den varma bilen.

Västalliansen, som kände sig ganska möra efter dagens övningar, blev mottagna av delar av Östblocket (de som inte redan sov eller var ute på rai, rai med Fyrst) med, om inte varma fiskar, så varma nygräddade bullar. Heder åt detta!

Därefter väntade?!.. , sängar och madrasser!! Vart tog tälten och de obefintliga liggunderlagen vägen? Skall detta verkligen kunna kallas ett LäderKlubbs äventyr?

Nåja, sekretariatet tog igen skadan genom att sova på en vägbula till luftmadrass från Kina. Detta återgav någorlunda känslan av obekväm kamping på en byväg i Billdal, med rätt efterföljande ömhetskänslan i ryggen inför nästa dags övningar.

Första dagen.

Den första dagens paddling skulle genomföras i sjöarna Visnaren och Marviken söder om, Åker (styckebruk) SSV om Strängnäs. Gänget var inte alltför snabba på morgonen, utan frukosten inmundigades i behagligt tempo och man tog det lugnt, tills man insåg att det kanske skulle vara ide att röra på häcken. Annars skulle man över huvuttaget inte hinna doppa paddeln i vattnet denna dag. Kanoterna skulle egentligen hämtas på uthyrningen. Men efter att man konstaterat, att en liten men viktig detalj glömts av gänget från Väst, fick planerna ändras.
Takräcke? Vadå takräcke?? På vanen??? För att transportera kanoter???? Nääe…, det har vi inte med!!!

Vad gör man med tre kanoter och ett takräcke och en transportsträcka på ca 1 mil. Helena visste råd. Man ringer helt enkelt till uthyraren och mutar dem med en mindre förmögenhet att köra kanoterna till start platsen, vilket de gjorde. Rasans trevliga prickar de där!

Kanoterna med utrustningen lastades av, och uthyrarna med släp avlägsnade sig för att leverera resten av traven med kanoter till andra dårar i Sörmland. Efter lite dividerande kom man även överens om att båtarna skulle ner i vattnet och vi i dem.

Första kanoten ut var sekretariatet med oäkta hälfter och miniorer. Miniorerna var faktisk hyfsat lugna i båten. Sekretariatet upptäckte någonting som sprang omkring som en gasell på stranden. En kronhjort, tror väl den snabbtänkte genast?! Nehej då, det var LäderKlubbens filmsektion från Östblocket som försökte föreviga tillfället när sekretariatets kanot skulle kapsejsa , vilket den inte gjorde.

Nästa kanot dröjde ett bra tag, innan den dök fram under den fallfärdiga järnvägsbron som spände över den lilla å varifrån sjösättningarna gjordes. Havssektionen i denna kanot gjorde bra fart fram till vassruggen där sekretariatet ankrat upp.

Därefter kom ingenting… och ingen ting… och ingenting.

Sedan kom ett hiskeligt vrål, när Östblockets minsta minior högljutt ifrågasatte bärkraften i det våta element som skulle tyglas. Detta spörsmål klarades upp efter en stunds diskuterande inom Östblocket, och plötsligt var vi på väg. Alla tre kanoterna. I lagom solsken, lagom temperatur och lagom blåst, gjorde styrkan bra fart de 2 första kilometrarna av paddlingen. Därefter kom en smal landtung på ca 30 meter som skilde Visnaren från Marviken. Någonting annat som även kom i samma veva var regnet. Det strilade på i god takt medan trossen försökte ordna lunch och varma, vattentäta kläder åt alla.

Var de någon som hade sett väderleks rapporterna? Hade vi tillräckligt med kläder med oss?? Hur startar man en brasa i regn??? (Jag menar verkligen, är inte detta ett äventyr, så vad annars är det?! Sekretariatet kom på den goda iden att man kan få fjutt på brasan med t-sprit varvid han nästan höll på att bränna arslet av junioren).
Lunchen puttrade i kokkärlen och elden sprakade lätt, samtidigt som regnet försvann, och med det även det andra gänget som varit först på platsen. Bortmotade av den 11 man starka truppen.

Efter en välförtjänt vila sattes kanoterna i vattnet på andra sidan landtungan. Åter gjorde vi god fart över det blanka vattnet, me de roliga plaskande ringarna på?! Solen hade just bytts ut mot ett sakta strilande regn som höll i sig ganska tappert. Sjön Marviken är en smal, långsträckt och cirka 5 km lång. Utefter sjöns stränder fans det små ängar med betande kor och branta klippor med intressanta formationer. I slutet av sjön var det som om en jätte kastat ut ett par klippor i vattnet varav den ena spruckit itu. Genom denna spricka kunde man paddla med kanoten på vägen tillbaka till Åker, vilket även sekretariatet gjorde. I änden av sjön fanns en liten rastplats som vid detta laget var tämligen plaskblöt. Vi försökte få igång en liten eld att värma sig vid samtidigt som kaffe kokades på spritköken. Sekretariatet, vis av sina erfarenheter, kom på att de enda torra brännbara material i trakten faktiskt var gammalt granris som låg under yviga granar. Detta fick fjutt på elden.

På grund av bristen på lämpliga klädesplagg och små mängder fikabröd fick de som frös mest i princip sitta på den lilla brasan för att inte frysa ihjäl. Detta resulterade även i beslutet, nu har vi paddlat nog långt åt detta hållet idag. Vi vänder hem!

Paddlingen tillbaka mot Åker blev ganska händelselös. Miniorerna och junioren hade fått "godispåsar", vilket höll deras humör på god nivå, trots att de frös. Nelly hade bytt båt efter rasten och försökte övertyga Östblocket om att varje träd och gren som hon såg var ett trädmonster, som var ute efter deras liv. Efter trädmonstren kom det hajar överallt i vattnet.

Sekretariatets kanot fick ett gott försprång de sista två kilometrarna till Åker. Jag hade fått dagens bästa idé! Så fort kanoten tagit mark sprang jag som en gasell till den väntande vanen, startade upp motorn, drog på värmen för fullt och körde bilen i position. Därefter var det bara att lasta in frusna miniorer och juniorer i bilen alltefter som det tog mark vid stranden. Gud vad en varm bil kan vara skön! Därefter var det bara att återtransportera hela gänget till Strängnäs med en kanot på Östblockets biltak.

Dagen avslutades med lite gymnastiska övningar i form av kanottransport från Åker till Strängnäs. Jörgen tillsammans med Sekretariatet slet i 2 ½ timme med att lyfta, surra, slita däck för och att lasta av. Allt för att kanoterna skulle finnas på rätt sida om broarna i Strängnäs den andra dagen.
Under tiden slet de personer som avdelats till trossen med att utfodra miniorer och juniorer, för att de inte skulle börja käka på varandra, bokstavligen.
Kvällen kunde avslutas med en sen superb middag med gott vin till, vid ett bord, under tak och utan regn .

Andra dagen.

Den andra dagen grydde med ett grått solsken och hyfsad temperatur. Kanot besättningarna masade sig upp ur sängarna, (alltså inte ut ur tälten som det egentligen borde vara) och gick till angrepp mot frukost bordet. Efter den snabba frukosten, som var överstökad till ca 11 tiden började vi fundera på vad som skulle göras denna dag. Paddla eller lata sig? Beslutet föll på att göra ett försök att paddla över sundet mellan Tosterön (där LäderKlubbens Östblock har sitt högkvarter) och centrala Strängnäs, för att köpa glass. Har ni hört på maken? Är detta äventyr?!. Ja det är det!!! För det blåste minst sagt storm ute på sundet, mellan fastlandet och ön. Jörgen hade tänkt till lite, och hade tagit med sig sin lilla, portabla segelbåt.

Det visade sig vara nästan omöjligt att ta sig ut på vattnet med kanoter och minisegelbåtar. Alex och Kim var de första ut och pröva lyckan i kanot, och de fick vända knappt 10 meter från land. Sekretariatet och Jörgen trotsade vädrets makter. Jörgen rodde för glatta livet för att komma runt den segelbåt som låg ankrad vid bryggan. Och väl runt hindret, lätt tagen av stundens, alvar fick han endast med sin son i båten. Jag kämpade ensam med kanoten som betedde sig som en vildhäst på rodeo, och kom även jag runt den störande fiskebåten.

Därefter mojnade vinden något och jag och Kim kunde komma ut i farvattnet med kanoten och paddla runt lite, samtidigt medan Jörgen och Erik gjorde god fart med segelbåten. Segelbåtar skall ju kryssa fram och tillbaka över vattnet som vilsekomna vattensländor en blåsig dag. Men kanoter? De måtte ha sett lustigt ut, med en kanot som försöker leka segelbåt medelst paddling!

Trossen hade under tiden beslutat sig för att cykla bort till kiosken, för att inhandla glassen. Det var nog det säkraste alternativet denna blåsiga dag. Den andra goda idén var fikapausen som blev lång och god. Därefter gjorde Alex och Helena en djärv attack mot det rasande elementen igen, (Vinden hade mojnat avsevärt!) varvid en kortare paddling efter stranden gjordes. Vid den efterföljande landstigningen gick någonting väldigt snett. Medan Alex satt kvar i aktern på kanoten drog Helena i fören med sådan frenesi att kanoten började kantra. Sekretariatet slängde sig fram för att hinna gripa in, men det var för sent. Där satt plötsligt Alex, i en fot djupt vatten och förstod inte alls vad som hänt. Men hon satt inte kvar i vattnet mer än ca 1 röd sekund, på grund av nordhavskylan i vattnet.

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att tvätta kanoter, muta kanotuthyrare igen för hämtning av flytetygen, lagning och ätning av mat. Den andra årligt återkommande kanotpaddlingen var över för denna gång. Snacka om äventyr, va!

Epilog.

Det mesta av söndags morgonen gick åt till förberedelser inför återresan till västkusten. Grejer packades och stuvades i det oändliga. Men tillsist så var vanen full igen och efter varma avsked började Västalliansen rulla tillbaka till sina hemtrakter igen. En sak som slog sekretariatet under återresan var att det var fasligt vad Vägverket hade dragit igång många vägarbeten under helgen. Så hade det absolut inte sett ut på resan upp, eller?! Det enda som återstod att göra under vägen tillbaka var att ta dt lugnt och hämta upp ett stycke vulpes vulpes, från sin inkvartering på Tjörn. Äventyret var definitivt slut för denna gången.

Upp