Vad ligger problemet?

  Ett av målen i vår utbildningspolitik här i Sverige, säger att kvinnor och män ska delta i samma omfattning och på samma villkor i utbildningen, dvs. vi ska ha en jämställd arbetsplats. Varför är det då en större andel män än kvinnor som väljer att ägna sig åt matematiken? Matematiken borde vara ett neutralt ämne. Finns det ett tyst motstånd hos männen för att släppa fram kvinnor?
  Eftersom många anser att matematiken är manlig, stimuleras pojkar till att tro att matematiken är viktig för deras framtid, medan flickor stimuleras att tro att det är naturligt att de inte ska välja matematiken. Flickorna kan påverkas genom omedveten överföring från män, då flickor inte ser matematiken som manlig från början.
  I grundskolan och även på högskolan presterar flickor lika bra eller bättre än pojkar då det gäller betyg i matematik. Pojkarna har däremot något bättre resultat på olika slags tester, denna skillnad ökar i takt med att de blir äldre. Att skillnaden ökar kan ha att göra med att pojkar generellt har lättare för problemlösningar medan flickor har lättare för beräkningar, eftersom matematiken övergår allt mer från beräkningar till problem. Skillnaderna, man har funnit, i prestationsförmåga mellan könen är mycket små.

Hur uppkommer skillnader?

Flickor väljer ämne mer efter intresse och social tillämplighet.
Fler pojkar ser matematiken som betydelsefull i deras framtida liv.
Både pojkar och flickor anser att matematiken är viktigast för de vuxna männen.
Flickor bryr sig i mindre utsträckning om matematiken som merit och behörighetsgrund, för vidare studier och arbete.
Skolmatematikens inslag av tävling och konkurrens gynnar pojkarna.
Flickor är osäkrare på sin förmåga.
Pojkar överskattar ofta sin prestation, medan flickorna underskatta sig.

Matematiken är en vetenskap som är uppbyggd av män, den har därmed helt automatiskt även blivit byggd för män. Detta märks redan i dagens grundskola. Exempel och uppgifter innehåller oftast manliga namn, och manligt språk. Man använder ett språk som är rationellt, objektivt och aggressivt, t.ex. talar man om att bryta ut och att använda olika strategier. Det kvinnliga språket är mera symboliskt, vackert och för eleganta bevisföringar.
Lärarnas mål skall inte vara att begränsa flickor till att välja traditionella manliga yrkesvägar, utan att ge dem en chans att upptäcka att matematiken är fascinerande. För i och med att de tidigt väljer bort matematiken, väljer de också bort naturvetenskap och teknik, och minskar därmed sitt urval för framtida studier. Tekniken blir allt viktigare i takt med att datorernas betydelse ökar, medan de "kvinnotraditionella" yrkerna försvinner allt mera. Vilket gör att det med all sannolikhet kommer att finnas betydligt fler anställningsmöjligheter i de teknikbaserade yrkerna i framtiden.

  Grunden till problemet är nog i störst delen inre faktorer, t.ex. flickornas självskattning och attityder utifrån. Flickor tar ett misslyckande mycket hårdare än vad pojkarna gör, och saknar i stor mängd självförtroende. Mycket unga matematikbegåvningar får ofta en status, vilken är mera eftertraktad hos pojkar, eftersom yrkesplanerna är viktigare för dem.
  Pojkar ser ofta misslyckandet som bristande ansträngning, medan flickorna ser det som bristandet förmåga, vilket har sin grund i självförtroendet. Då det går bra, anser pojkar det beror på förmåga, medan flickor ser det som ansträngning. Även att det är pojkarna som har självförtroende är det oftast de som får uppmuntrande av sin familj och omgivning.
  Samtidigt som matematiken blir svårare, på högstadiet, kommer många flickor in i puberteten, detta gör att de känner sig förvirrade, splittrade och fulla med känslostormar. Pojkarna däremot utvecklas senare och långsammare, och deras intellekt kan fortsätta utvecklas i fred.

Ett annat stort problem är just övergången mellan gymnasiet och högskolan. I Göteborg gjorde man, år 2000, en uppföljning av 83 nya studenter, som skulle läsa Matematik 1 (20p) och Matematik för naturvetare 1 (20p). Av de 83 var det endast ca 30 % som var klara med sina 20poäng vid vårterminens början. Alltså är det viktigt att kontakten mellan gymnasieskola och högskola/universitet hålls kontinuerligt.
Många tycker även att basundervisning som nu drivs vid högskolor/universitet ska bedrivas redan på gymnasiet så att både kunskaperna där blir större och att entusiasmen för ämnet ökar.

Till startsida