Historiken

*******

I och med invandring till Amerika, med början på 1600-talet, samlades nybyggare av ett flertal europeiska nationaliteter. För att lätta upp den hårda vardagen, och för att minnas gamla tider, samlades man emellanåt till dansaftnar. I ladorna förekom folkdanser från en mängd länder. Med tiden blandades de olika turerna till en internationell kompott och stegkombinationer namngavs för att lättare bli ihåg komna. En person utnämndes till caller (utropare) och fick till uppgift att efter eget huvud ropa ut de olika stegkombinationerna (callen). På så vis erhöll dansarna en extra utmaning, då de inte i förväg visste vilken kombination som skulle komma härnäst.

Utvecklingen har gått från traditionell squaredance till dagens moderna squaredance. Henry Ford gjorde inte bara bilar utan bidrog mycket till squaredancens standardisering, så att den kan dansas på samma sätt oavsett var i världen man befinner sig.

För att kunna dansa SD krävs minst 4 par (8 personer) och en caller. Paren står i börjar uppställda i en ”fyrkant” (en square). Callern anger (i sin sång) de olika turer (call) som skall dansas. Variationerna kan därför bli hur många som helst! Som dansare vet man alltså inte med vem man kommer att dansa och inte heller vet man i vilken ordning turerna (callen) kommer.

Dansen är indelad i olika program eller nivåer där Basic är grundnivån. Caller'n anger alltid vilken nivå som han tänker calla. På det sättet vet dansaren om han/hon behärskar den aktuella nivå. En ganska vanligt förekommande nivå-kombination på våra svenska danser är B-M-B-P, alltså en ”tip” Basic en ”tip” Mainstream en ”tip” Basic en ”tip” Plus. En tip är två danser.

I Sverige finns drygt 7900 dansare organiserade i 141 klubbar