PLATS: S1/Fo47 (Upplands Signalregemente) Enköping, Sverige

TID: 21 maj 1997 11:30 CET

Den 21 maj 1997 markerar slutet i en epok för omkring 200 tappra sambandssoldater på 3:e kompaniet, S1/Fo47. Tillsammans har dessa krigare åstadkommit ett av Svea Rikes mest speciella förband genom tiderna, åtminstone om man får tro kompaniets ärade kompanichef. 3:e kompaniet huserade såväl KB-elever som PB, GB, E och F/G- soldater som gjort allt från 15 till 7,5 månaders värnplikt.

När alla dessa människor marscherade ut genom Lejongrinden och stannade utanför var humöret på topp, och när kompanichefen till slut gav den slutgiltiga ordern utbröt ett enormt glädjetjut från 200 glada nyblivna civilister - "HÖGER VÄNSTER OM - MARSCH!!!".

När de värsta glädjetjuten hade lagt sig invaderades de tre inhyrda bussarna som skulle ta de nyligen frisläppta till Stockholm för en kunglig avslutningsfest. När så alla hade kommit på plats kunde så den legendariska Buss 9 rulla ut från S1 för sista gången, i alla fall med de människor som nu var ombord.

Från denna stund kommer berättelsen att inskränka sig till att berätta om den pluton där undertecknad gjorde sin värnplikt, nämligen 32:a sambandspluton på 3:e kompaniet.

En dryg timme senare anlände bussarna till Cityterminalen i Stockholm. Förberedelserna för Den Stora Festen kunde börja. Turen gick från T-Centralen till McDonalds (föda), till Systembolaget (dryck), till Åhlens matvaruavdelning (picknickmat såsom bröd, ost och vindruvor), till Systemet igen (mer dryck) och så till sist till Plattan för att där samla ihop alla de från 32. sambandspluton som hade följt med på denna sista resan.

Från Plattan begav sig den tappra skaran festsugna människor medelst buss till Djurgården. Väl där intogs en bit gräsmatta vid vattnet och man grupperade snabbt för picknick i det gröna. Fram kom den blå picknickduken, och tätt efter följde bröd, kex, ost, vindruvor, jordgubbar, öl och cider i en tät följd.

Snart visade det sig att grabbarna inte var ensamma om att gruppera på denna plats. På samma gräsmatta, en bit bort, var 35:e närskyddspluton i full färd med att spela brännboll, och under ett träd en bit bort satt ett gäng med okänt ursprung och festade glatt - det enda som var uppenbart var vår gemensamma nämnare - MUCK!

Efter ett tag gjordes en snabb omgruppering till en alternativ festplats på andra sidan vägen, närmare Vasamuséet. Anledningen till detta var att det blåste mindre på denna plats. Här påträffades även en ny bekantskap - en nymuckad infanteripluton som glatt kallade oss för "kabeltattare" utan att egentligen veta vad vi hade för tjänst i det militära. Snart utbröt stridigheter i form av en vänskapsmatch i volleyboll, och vi skiljdes senare som vänner sedan upptäckten gjorts att två av infanteristerna hade ett förflutet som miltexoperatörer på S1!

Klockan hade nu hunnit bli 18:00 och tiden hade kommit för nästa omgruppering. Målet - Gröna Lunds nöjespark! Lagom berusade och lyckliga begav vi oss således till Stockholm stads grönaste nöjesfält för att förlusta oss i ett par timmar. Besöket inleddes med en gratistur med radiobilarna för alla 16 närvarande sedan någon hade upptäckt att tjejen som skötte radiobilarna var syster till furiren Olsson på vår egen pluton! Många tack från oss som fick åka denna tur utan att behöva betala ett korvöre.

Efter denna uppvisning i diskret fyllekörning under kontrollerade former bar det vidare till Lustiga Huset, en otrolig upplevelse när man har några promille i kroppen! Aldrig förr har någon breakat så hårt på det roterande golvet - eller fallit så graciöst för den delen... En riktig ravekänsla infann sig när man upptäckte att rotationens hastighet helt berodde på hur fort man sprang omkring på den snurrande skivan. När varken Lindqvist eller undertecknad klarade av att stå på fötterna längre kunde man säkerligen ha noterat ett hastighetsrekord på denna åktur. Efter att ha susat runt ett par varv liggandes på golvet skrattande vi så att vi höll på att gå av på mitten, och det var nästan så att vi inte ville gå vidare till nästa station.

Snart uppenbarade sig dock en liknande upplevelse i form av en roterande trumma där man, om man inte aktade sig, kunde falla omkull och slå frivolter utan dess like. Efter att ha tumlat omkring i denna bisarra miljö ett litet tag begav vi oss vidare på nya äventyr, för att till sist avsluta besöket i Lustiga Huset med en tur på den Flygande Mattan - en hisnande nedfärd i en tunnel som ledde oss ut ur huset och tillbaka till verkligheten.

Samtliga som hade varit med inne i huset kunde glatt konstatera att det var värt de två åkbiljetter det hade kostat, och detta påtalades även ljudligt för de stackare som hade avstått från att följa med in.

Nu inträffade det ofrånkomliga, nämligen det faktum att alla inte hade samma entydiga vilja om vad som skulle bli nästa begivenhet. Truppen delades därför upp på två täter där undertecknad följde med den tät som skulle åka Go Cart. Efter att ånyo ha utövat fyllekörning i om inte än mer kontrollerade former begav vi oss tillbaka till ÅSA* vid Lustiga Huset. Klockan hade nu hunnit bli 19:30 och tiden på Grönan började lida mot sitt slut. Men än fanns det ställen att besöka, och nästa anhalt kom att bli spelhallen. Där fanns bland annat ett boxningsspel där Strand fick möjligheten att bokstavligen slå skiten ur en digitaliserad bild av sig själv... Efter detta prövade ett flertal människor på att flyga "Propcycle" i en grym flygsimulator som på ett mycket snyggt sätt försökte återspegla hur det kan vara att flyga en luftburen cykel i jakten på röda ballonger, allt medan man var tvungen att både trampa runt pedalerna och styra den propellerdrivna cykeln genom luften. Detta spel fick höga betyg av alla som provade, även om Risveden nog inte skulle ha överlevt alla de krascher som han lyckades med under sin vansinnesfärd mellan bergväggar och flodvågor om det hela hade utspelat sig i verkligheten...

Innan vi gick från spelhallen hann Ericsson dessutom bli galen på en spelautomat som erbjöd söta leksaksdjur under förutsättning att man kunde styra gripklorna rätt. Han försökte en gång men missade. Han försökte igen, men djuret hann hade lyckats greppa föll på kanten av hålet och han förblev lottlös. Precis när han hade börjat leta efter en femma till för att kunna peta ner djuret i hålet gick en liten femårig parvel fram till maskinen, lade i ett mynt och petade ner djuret nästan av misstag... Ericsson blev vansinnig och började gå bärsärkagång med hammaren till ett grodbonkarspel för att få utsläpp för sina aggressioner.

Nåväl, efter denna lilla episod gick vi så tillbaka mot ÅSA för att avsluta vårt besök på nöjesfältet. När vi åter mötte Laine var han lyrisk eftersom han nyss hade åkt den så kallade Flygande Mattan. Alla som hade biljetter kvar hängde således med för en ny tur på mattan, en tur som var minst sagt utmanade för den som hade tendenser till att må illa... Under den magsugande färden med mattan han vi dessutom sjunga en trevlig sång, vilket minst sagt överaskade de övriga ombord. Visan gick så här: "Martin Urban Caesar Kalle, chalalalala chala la la!" En härlig bit att sjunga när man är tio meter över marken och på väg ner i högsta hastighet!

Nu hade så tiden kommit för att bege sig från Grönan till en klubb på Stureplan vid namn Collage. På väg tillbaka till utgången fick vi den stora äran att se sångerskan Dilba i aktion på Grönans scen. Det var fullt med folk som hade samlats för att lyssna på henne, och fotmarschen gick därför inte särdeles fort. Klockan hade blivit 20:30 och vi var tvungna att komma dit innan 21:00, då åldersgränsen höjdes till 23 år. Vi började med andra ord bli en aning stressade. Det var bara ett problem - var var Gedin någonstans!? Ingen hade sett honom på ett tag, och ett frenetisk letande inleddes. Han var vid detta tillfälle inte särkilt nykter, och vi fruktade att han kanske hade däckat någonstans inne på nöjesfältet.

Vid 20:45 upptäcktes han dock inne på området där han satt och drack öl tillsammans med Lindahl från närskydd. Det hade nu blivit ganska knappt om tid, och vi gjorde därför raskt insittning i ett antal taxibilar för en snabb färd till Stureplan. Vi kom fram precis i tid för att komma in, och snart hade alla festsugna människor från 32:a pluton grupperat inne på klubben Collage.

Genast inleddes arbetet med att reka festställningar och objekt av det motsatta könet. Festställning intogs efter ett tag utomhus under tak, där man kunde sitta på någonting som liknade lavar i en jättebastu. Vi hade nu en timme på oss att utnyttja Happy Our-priserna, och ett frenetiskt handlande påbörjades i en av klubbens fem olika barer. Snart hade vi alla kommit i form igen, och runt 23:00 röjde man undan bord och stolar från ett utrymme som snabbt förvandlades till dancefloor. Klubbens diskjockey spelade sedan dansmusik hela natten lång, tills klubben stängde vid tresnåret. Vid den tidpunkten hade de flesta av oss fått pikar från vakterna att "Om ni inte kan hålla er vakna är det lika bra att ni går!"...

Vi var med andra ord ganska slut efter en hel dags festande, men lika lyckliga som tidigare över att ha tagit det slutgiltiga steget utanför portarna och avslutat den epok i livet som kännetecknas av hårt slit, intensiv gemenskap och ett oräkneligt antal nya erfarenheter - Lumpen.

Kapten säger att vi har blivit män.

Framtiden får utvisa om han talar sanning.

Till början av texten | Tillbaka till hemsidan