Dagen då människan försvann

-Ahh, det är grönt, sade han medan han skar bort den mjuka delen av sin näsa.En tår rann nedför hans vänstra kind, inte på grund av den smärta han uppenbarligen vållade sig själv utan snarare som ett tecken på oerhörd lycka. Meirano hade precis sett ett extra insatt nyhetsprogram på tv där en läkare visade de vanligaste symptomen på "Ewsauto-pesten".

Det hela började för bara en dag sedan då några utomjordingar helt oväntat dök upp hos den dåvarande statsministern i Sverige. Dom kom i fred, utan vetskap om att de bar på ett virus som orsakade en fruktansvärd sjukdom hos människosläktet. Smittan spred sig som en löpeld genom landet. När varningarna nådde folket och utegångsförbudet började gälla vad det redan för sent. Inkubationstiden var under en timme, och ofta hade man bara några minuter av friskt tillstånd kvar när man blivit smittad. Många valde då att skjuta sig, eller att på något annat sätt försäkra sig om att inte vara i livet när sjukdomen bröt ut.

Läkaren på tv hade nämnt att ett grönt, tjockflytande slem från näsan var ett av de första symptomen på sjukdomen "Ewsauto", även kallad "den gröna döden". Andra tidiga tecken var vansinne varvat med konvulsioner. Hur länge man levde berodde oftast på hur mycket skada man tillfogade sin kropp.

Meirano satt i den öppna spisen i vardagsrummet med kniven i höger hand. Under honom lågade elden, som slickade hans ben samtidigt som lukten av bränt kött fyllde rummet. Han skrattade till och började sedan att skära upp kinderna, från läpparna till öronen. Om det inte vore för hans sorglösa skratt skulle det vara omöjligt att veta att han försökte le. Hans ansikte var oerhört groteskt och ögonen brann av vansinne. Meirano tittade ner på de glödande kolen som han satt på, rynkade sedan pannan och sade med en väldigt svårtolkad röst;
-Ojsan, här sitter jag och låter elden slockna. Han slet av sitt hår och lade testarna på den glödande kolen och grät av lycka. Så glad som Meirano var nu, hade han aldrig varit förr.

Slut

Tillbaks till dikter