Ett litet troll där i skogen gick Han ville hem innan solen kom En stor längtan fanns i hans blick Trött var han, ja sova ville Trom

Jäktande sprang han in i en gren Stannade upp, tog sig för pannan Men Trom ville inte bli en sten Den äran överlät han någon annan

Så han sprang snart mot sitt hem Tittade mot månen, som övergett sin plats Bråttom blev il, han lade på en rem Snart kom solen upp, nu tog den sats

Trom var snart hemma i sitt hus Bara några meter saknades nu Solen var på väg, genom trädens sus Hans varma hjärta var snart itu

Dörren var nära Ett skydd för hans liv Skulle hans ben honom bära Innan solen gjorde sten av hans kliv

Nu var han äntligen bakom lås och bom Fri från den lysande kraftens klor Aldrig förr hade han känt sig så dum Det är i alla fall vad jag tror