| Huvudsidan | Böcker och författare | Översiktskarta |
|
Information om författaren Stephen Donaldson är en av de första när det gäller modern fantasy; de första krönikorna om Thomas Covenant kom skrevs i slutet av sjuttiotalet (den första kom ut 1983 på svenska), alltså en bra bit innan Eddings skrev sina första renodlade fantasyböcker. Sedan de båda krönikeserierna om Covenant kom ut har Donaldson skrivit en mängd andra böcker, till exempel Kampen om Mordant, serien om Terisa som på något underligt sätt kommer till landet Mordant. Vidare har han skrivit en massa böcker som ännu inte blivit översatta till svenska, till exempel The Day All Gods Die och Chaos and Order. Dessa böcker hör mer till SF-genren än till fantasyn, men de bör dock uppmärksammas. Krönikorna om Thomas Covenant, den Klentrogne Thomas Covenant är en författare som har fru och barn. Han har precis gett ut en roman och allt är bra tills han märker en liten lila fläck på ena handen. Efter att ha gått till en läkare och frågat vad det är får han reda på att det är spetälska. Hela livet faller ihop för Thomas, och hans fru lämnar honom i rädsla för att spetälskan ska smitta deras barn eller henne. Några månader senare tvingas Thomas amputera två fingrar på ena handen, eftersom spetälskan gjort att de i princip ruttnat bort. Dyster går Thomas på gatan i staden han bor i då han blir påkörd av en bil, och han tappar medvetandet. Då han vaknar upp befinner han sig högt uppe i ett torn i ett underligt land. Förvirrad tappar han medvetandet igen, och när han vaknar upp för andra gången finner han sig omhändertagen av en ung kvinna vid namn Lena. Hon visar honom runt lite grand i detta underliga land, och efter att ha behandlat honom med någonting som kallas värklera återfår han mirakulöst sin på grund av spetälskan förlorade känsel. Senare visar det sig att Thomas är mycket lik en gammal hjälte i Landet, som det kallas. Folket tror att Thomas är denne hjälte, kallad Berek Halvhand, som har kommit tillbaka för att bekämpa furst Nid, som är den Onde i berättelsen. Furst Nid har nämligen fått Ondskans sten i sin ägo, och med den hotar han att förgöra världen. Hela tiden är Thomas mycket motvillig att göra vad som krävs av honom, men till slut tar han sig an uppgiften att bekämpa ondskan och furst Nid. Några ord om krönikorna På detta vis fortsätter serien (Det ovan är en liten resumé över de första händelserna i Furst Nids förbannelse, den första boken av tre i Krönikorna om Thomas Covenant, den Klentrogne) med att Thomas, bärare av det vita guldet, bekämpar den onde furst Nid. De tre böckerna i serien heter Furst Nids förbannelse, Onskans sten och Kraften som bevarar, och de följs av De andra krönikorna om Thomas Covenant, den Klentrogne, som består av Det sargade landet, Det enda trädet och Det vita guldets herre. Det främsta intrycket man får av dessa böcker är att det känns gammaldags på något sätt, och världen känns inte lika levande som till exempel Robert Jordans värld. Dessutom stör man sig ordentligt på att han inte är en hjälte av vanligt slag som är duktig och stark och verkligen vet vad han vill, utan han är en medelålders man som inte känner sig det minsta övertygad om att han måste hjälpa folket i Landet. Hela tiden känns det även som om Landet inte är så verkligt, eftersom Thomas själv tvivlar och tror att det är som han drömmer eller hallucinerar (det är därför han kallas den Klentrogne). Visserligen kommer det även andra människor från den "riktiga" världen, men när Thomas försöker söka upp den senare misslyckas han med det, så det finns inga bevis överhuvudtaget om att den andra världen verkligen finns. Vidare tycker jag att världen de kommer till känns lite som om det var till stenåldern de kommit till; folket bor inte i vanliga hus i vanliga städer eller byar, utan de bor i mycket primitiva hus gjorda av lera och liknande, och det finns inga större städer alls, utan mest en massa kringströdda hus överallt. När man läser detta kan man få intrycket av att det är mycket dåligt, det han har skrivit, men så är inte fallet helt och hållet. Det finns många intressanta inslag, som furstarnas boning Furstavärn (Revelstone på engelska). Furstavärn är helt enkelt en mycket hög klippa som folket genom åren huggit ut en mängd bostäder i. Blodsvakten kallas de som vaktar furstarna, och de har svurit att lämna allt bakom sig för att bistå furstarna. Blodsvakten är en ganska lyckad skapelse, enligt mig. Namnen i krönikorna om Covenant Som många andra fantasyförfattare verkar Donaldson ha problem med att hitta på egna namn, så han har helt enkelt lånat namn från diverse religioner. Den ondes tre följeslagare har alla namn som till exempel Sheol (betyder helvete på hebreiska), och man frågar sig hela tiden: "Kunde han inte ha hittat på någoting bättre?". Dessutom tyckte jag att den unga kvinnan i början, Lena, hade ett ovanligt "jordiskt" namn, men visst, någon gång kan ju faktiskt det påhittade landets namn sammanfalla med våra namn. |
Senast uppdaterad 980216. träffar. merc@swipnet.se |
