Svärden under medeltiden
Inledning
Hugg- och stickvapnen delar man in i ett flertal kategorier, bland andra svärd, värjor,
sablar, rapirer, dolkar och floretter, men vi kommer endast att behandla de som är typiska för
medeltiden, alltså svärden och en del sablar, och så småningom en del dolkar. För alla
vapnen är klingan slipad antingen längs ena kanten eller längs båda. Hos svärden är klingan
ofta även försedd med längsgående rännor.
Lite historia om svärdet
Svärdet har mycket länge varit det absolut viktigaste vapnet på slagfältet, och detta mycket
tack vare att det är så effektivt i förhållande till sin storlek. Till en början var svärdet
ganska kort, eftersom det bars vid höften och för att det inte fick vara alltför skrymmande.
Senare blev det mycket längre allteftersom riddaren blev den viktigaste och effektivaste
personen på slagfältet, och han var tvungen att kunna strida från hästryggen.
Olika typer av svärd
Det typiska för svärd är att de har en helt rak klinga, som är slipat på båda sidorna. Detta
vapen användes både till att sticka och till att hugga med, men främst det sistnämnda.
Engelsmännens svärd under medeltiden
Engelsmännen använde under medeltiden svärd som var 95-100 cm långa, med en rak, dubbeleggad
klinga som smalnade av neråt. Parerstången var för det mesta helt rak, och svärdet var i
princip ärvt av vikingarna som lanserade svärdet i England på 1000-talet.
|