| Krönika: Guldet som aldrig kom |
| Guldet
man väntade på men som aldrig kom Leksand hade under åren 1994-98 ett lag som var moget att ta SMguld. Det kan nog även många som inte är leksingar hålla med om. Med spelare i laget som Tomas Jonsson, Magnus Svensson, Roger Johansson, Jan Houkko och Örjan Lindmark på backplats. Forwards som Jonas Bergkvist, Anders Carlsson och Per Erik Eklund. Lägg därtill landslagsspelare som Tomas Forslund, Niklas Eriksson, Markus Åkerblom, Stefan Hellkvist och Andreas Karlsson. Dessutom två mycket bra målvakter i Johan Hedberg och Åke Liljebjörn. Klubben hade under dessa år tre kompletta femmor och laget var samspelt. Tack vare att man fick ha i stort sett samma trupp under dessa säsonger. Säsongen 1993-94 vann laget elitserien efter ett mycket bra seriespel där laget gick från klarhet till klarhet. Att det gick så bra gjorde att många spelare blev aktuella för landslagsspel. I OS turneringen hade klubben inte mindre än sju representanter. Fem spelare i tre kronor, en i Kanada och en i USA. Det satte sina spår och laget tappade sin kraft efter OS turneringen och det blev flopp i slutspelet. 1994-95 spelade laget bra offensivt, dock inte lika bra defensivt då man tappade Roger Johansson från fjolårets lag. Ersättaren Jercus Baca höll helt enkelt inte samma klass som Roger. Det var alltså inget fel i det offensiva spelet. Per-Erik Eklund, Markus Åkerblom och Tomas Forslund låg bakom det mesta. En kanonkedja som även fick spela ihop i landslaget. Liksom säsongen innan åkte man ut redan i kvartsfinalen. 1995-96 hade man kanske den bästa truppen under 90talet när man värvade Anders Carlsson och Stefan Hellkvist från Västerås. En dålig inledning på säsongen gjorde att man bara hamnade på sjunde plats i grundserien. En klar missräkning, åter blev laget utslaget i kvartsfinal. Det var sista säsongen med Wayne Fleming som tränare som hade en tendens att toppa laget väldigt mycket. En förklaring till att Leksand aldrig nådde längre än till kvartsfinal kanske. 1996-97 blev det serieseger igen med en ny tränare vid rodret. Torgny Bendelin som matchade laget helt annorlunda än Wayne Fleming. Leksand spelade ofta med fyra femmor och höll en bättre kvalitet än tidigare säsonger. Laget parkerade i toppen under hela säsongen. Man lyckades också bättre i slutspelet. Klar seger mot Malmö i kvartsfinal, man mötte Färjestad i semifinal där det blev stopp med 2-3 i matcher. Ett tufft möte som går till historien som en av de jämnaste någonsin. Hade Leksand slagit ut Färjestad är jag övertygad om att det hade blivit guld den säsongen. 1997-98 sista chansen kändes det som, många av de rutinerade närmade sig 35års åldern. Laget gjorde åter ett fint seriespel och man slutade på en tredje plats. I slutspelet orkade man inte samla kraft och det blev respass i kvartsfinal igen. JASkedjan Anders Carlsson, Stefan Hellkvist och Jens Nielsen gladde många supportrar med ett bra offensivt spel. Efter säsongen tappade klubben flera nyckelspelare och laget blev tunnare vilket har visat sig de två senaste säsongerna. Leksand är i uppbyggnadsfasen av att bygga upp ett nytt lag, kanske kan vi skörda frukterna av det om några år och få vårt efterlängtade SMguld. Det var allt för den här gången, har du kommentarer om denna text kan du maila mig eller skriv gärna i gästboken. Mvh Joachim Danils |
 |