Sri Lanka - konflikten

Lite fakta om landet

Sri Lanka är en f.d. brittisk koloni som ligger på en ö sydost om Indien. Huvudstaden heter Colombo. Där bor 614 000 av landets 18 miljoner invånare, varav 74% är singaleser, 13% är ceylonesiska tamiler, 5% är indiska tamiler och morer och övriga står för 8%. Singaleserna bor främst i landets södra delar, medan tamilerna är koncentrerade till de norra och nordöstra delarna. Jaffna (133 000 inv.) på Jaffnahalvön längst i norr är ett viktigt kulturellt centrum för tamilerna. Det officiella språk är singalesiska, tamil och engelska. Statsskicket är republik och deras president är Chandrika Kumaratunga.

Historisk bakgrund till konflikten

När engelskmännen drog sig tillbaka 1948 så hade alla befolkningsgrupper och religioner blivit lovade samma rättigheter genom grundlagen. Detta förhållande ändrades dock ganska snabbt och tamiler av Indiskt ursprung blev fråntagna sin rösträtt och medborgarskap.

Efter yttligare bakslag mot tamilernas rättigheter, urartade situationen i upplopp mellan tamiler och singaleser och det hela resulterade i att premiärminister Bandaranaike mördades 1958. Hans änka tog sedan över makten och fortsatte förtrycka tamilerna genom olika diskriminerande lagar.

Under år försökte tamilerna fortsätta med sina fredliga protester, men dessa möttes ofta med våld från regeringssidan. Missnöjet växte och kravet på en självständig tamilsk stat började höras. Det var också nu dom de militanta tamilska grupperna började dyka upp. Trötta på löftesbrott och våld från de singaleiska myndigheterna, tyckte de att det började bli dags att sätta hårt mot hårt. 1972 bildades den tamilska befrielsefronten LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam). Samma år antogs också den nya författningen och Sri Lanka blev republik.

Konflikten

Inbördeskriget bröt ut 1983 p.g.a. ett tamilskt angrepp på en singalesisk militärtrupp, vilket resulterade i rasistiska upplopp, där tio tusentals tamiler mördades och drevs på flykt till Jaffna eller utlandet.

I september 1986 rapporterade Amnesty International att flera hundra människor de senaste två åren försvunnit i Sri Lanka, i flertalet fall efter att ha förts bort av landets säkerhetsstyrkor. Rapporten nämnde också en rad bevisade fall av tortyr och misshandel till döds av politiska fångar. Rapporten konstaterade också omfattande våld från tamilska gerillagruppers sida mot singalesisk civilbefolkning.

Vid sitt makttillträde i slutet av 1970-talet lovade landets president Junius Jayawardene att avskaffa den föregående, socialistiska regimens ofria kontrollsamhälle. Presidentens eget konservativa parti UNP (United National Party) genomdrev en författningsändring, som skulle lägga grunden till större frihet, kapitalistisk marknadsekonomi och orientering mot västvärlden. Författningen tog också hänsyn till moderata tamilska krav på självstyre och kulturell jämställdhet med den singalesiska majoriteten. Men utvecklingen kom att framstå som ett svek mot de uppställda löftena. UNP-majoriteten utnyttjade hänsynslöst sin maktställning. Oppositionen undertrycktes, och nya lagar fick Sri Lanka att alltmer likna en enpartistat. Också tamilerna kände sig svikna, sedan regeringen i praktiken avvisat också de moderata tamilernas krav på begränsad självstyrelse. Följden blev att man började kämpa mer för ett närmande mellan det moderata tamilpartiet Tamil United Liberation Front (TULF) och extrema gerillagrupper, som vill ha en egen tamilstat.

Indiens regeringschef Rajiv Gandhi försökte dock medverka till fredliga lösningar genom en medlande roll. Sommaren 1986 träffades en uppgörelse mellan regeringen i Sri Lanka och TULF. Uppgörelsen handlade om begränsat självstyre i områden i norra Sri Lanka som inte skulle vara geografiskt sammanhängande. Detta underkändes av gerillan och de hotade i oktober 1886 att utropa en självständig tamilsk stat i norra Sri Lanka den 1 januari 1987.

Sri Lankas regering undertecknade sommaren 1987 ett fredsavtal under Indiens förmedling för att göra slut på det blodiga inbördeskriget mellan singaleser och tamiler. Men avtalets bestämmelser om begränsat självstyre för tamilerna i norra och östra Sri Lanka godtogs inte av extremisterna bland vare sig singaleser eller tamiler. Den starkaste tamilska gerillarörelsen, LTTE (Tamilska Eelams befrielsetigrar), fortsatte gerillakriget och utkämpade blodiga strider mot de indiska trupper som sändes till Sri Lanka för att övervaka avtalet.

Samtidigt utspelades ett annat blodigt krig i landets södra del mellan regeringstrupper och den singalesiska gerillan JVP (Folkets befrielsefront). Mord, kidnappningar och andra övergrepp på civilbefolkningen utfördes i stor skala av båda parter. Striderna började 1987 i protest mot att regeringen ingått ett fredsavtal som förmedlats av Indien och som enligt de singalesiska extremisterna innebar alltför stora eftergifter för tamilernas krav på självstyre.

I juni 1987 tillfångatog den tamilska gerillan LTTE (Tamilska Eelams befrielsetigrar) 600 poliser och mördade alla som var singaleser. Därmed bröts den ettåriga vapenvila som rått mellan regeringen och LTTE. Massakern blev signalen till en regeringsoffensiv, som enligt armétalesmän syftade till att en gång för alla utplåna LTTE. Den indiska tillbakadragandet stärkte snarast LTTEs vilja att föra kampen vidare för att upprätta en helt självständig tamilsk stat.

I januari 1989 efterträddes Junius Jayawardene på presidentposten av Ranasinghe Premadasa, kandidat för regeringspartiet UNP. President Premadasa erbjöd förhandlingar med tamilerna, samtidigt som han krävde ett slut på Indiens militära ingripande. Under hösten ingick den lankesiska regeringen ett avtal med Indiens dåvarande premiärminister Rajiv Gandhi, enligt vilket de indiska trupperna skulle evakueras i etapper fram till årsskiftet. Samtidigt tilltog striderna i norr, bl a mellan LTTE och rivaliserande tamilska grupper, vilka beväpnats av indierna. Vid slutet av året hade gerillakrig och terror mot civilbefolkningen i de tamildominerade delarna av landet krävt 11 000 dödsoffer sedan den väpnade konflikten bröt ut 1983. Kriget mellan regeringsarmén och JVP i söder hade sedan 1987 krävt minst 6 000 döda. I mars lämnade den siste indiske soldaten Sri Lanka, och därmed avslutades en misslyckad insats som krävt mer än 1 000 indiska soldaters liv. Det blodiga inbördeskriget tog ny fart under sommaren.

I juni 1992 inledde regeringsarmén en ny blodig offensiv mot den tamilska befrielserörelsen LTTE (Tamilska Eelams befrielsetigrar) på Jaffnahalvön i norr. Offensiven nådde vissa framgångar, och talesmän för president Premadasas regering förklarade att armén nu hade kapacitet att erövra alla områden som behärskades av LTTE. Under hösten 1992 drabbades regeringssidan ändå av flera allvarliga motgångar. I augusti sprängdes nästan hela den militära ledningen för offensiven i luften av en landmina, och i november dödades flottans överbefälhavare vid en av LTTE iscensatt självmordsattack mitt i huvudstaden Colombo.

Trots det oroliga läget kunde i maj 1993 provinsval genomföras i hela landet utom de krigshärjade tamilska områdena i nordost. Regeringspartiet UNPs ställning försvagades, och Chandrika Kumaranatunga från Sri Lankas frihetsparti (SLFP) bildade regering i Västra provinsen. Hon är dotter till förre premiärministern Sirimavo Bandaranaike.

I mars 1994 hölls nyval till det nationella parlamentet. Där segrade Chandrika Kumaratunga. Hennes främsta vallöfte var att få slut på kriget mot den tamilska gerillan i norr. Omedelbart efter valsegern tog regeringen kontakt med gerillan, lättade på det ekonomiska beslaget mot gerillakontrollerade områden och upphävde det landsomfattande undantagstillstånd som varit i kraft sedan 1983.

Trots kontakterna med gerillan fortsatte striderna i norr, och efter ett sprängattentat i Colombo i oktober, då UNPs presidentkandidat Gamini Dissanayake och ett femtiotal andra dödades, avbröts förhandlingarna. Misstankarna riktades genast mot tamilerna. Regeringen avstod dock från att öppet göra gerillan ansvarig och erbjöd i december nya fredsförhandlingar. De ledde dagarna efter årsskiftet 1994/95 till ett avtal om ett slut på striderna.

Året 1995 började med vapenvila i kriget mellan armén och den tamilska gerillan. Fredsförhandlingar inleddes men strandade snart, när gerillan krävde mer självstyre för tamilerna än regeringen gick med på. I mitten av april bröt gerillan vapenvilan och anföll militära posteringar i den östra delen av landet. President Chandrika Bandaranaike Kumaratunga förklarade att gerillan skulle krossas till varje pris.

Kriget blev nu hårdare än någon gång tidigare, och armén fick stora problem. LTTE drog sig inte för konventionella markstrider och visade sig också ha utvecklat en liten men effektiv flotta, vars snabba attackfartyg lyckades sänka flera av den lankesiska marinens viktigaste örlogsskepp. Med raketvapen sköt gerillan ned flera militära transportplan. Gerillan lyckades också piska upp skräckstämning i Colombo genom en rad sprängattentat i huvudstaden.

Huvudstaden Colombos finansdistrikt ödelades den 31 januari 1995 av en bilbomb, som sannolikt var den tamilska LTTE-gerillans verk. Attentatet kom inte helt oväntat, sedan armén erövrat gerillans fäste Jaffna i december 1995 och LTTE sagt nej till ett erbjudande om vapenvila. Veckorna före explosionen, i vilken minst 80 människor dödades och mer än 1 400 skadades, hade hårda strider utkämpats i de östra delarna av landet.

Sedan dess har konflikten bara fortsatt och ännu fler civila människor har blivit dödade.

Olika förslag på lösning av konflikten

Anarkimodellen

Enligt anarkimodellen måste både tamilerna och singaleserna sträva efter att skapa en terrorbalans. Endast genom att båda parterna är lika starka skulle man kunna få fram fred, eftersom då skulle ingen av parterna ha en chans att utplåna den andre. Genom att få igång det här måste både tamilerna och sinngaleserna börja bygga upp sitt militärförband med både soldater och vapen. Ett annat sätt att få det hela att fungera skulle vara att de båda parterna bildade allianser med något annat land, på detta sätt skulle de inte våga angripa den andre, för då skulle denne genast få hjälp.

Världsamhällemodellen

Världsamhällemodellen går ut på att tamiler och singaleser måste sluta fred och kunna lösa konflikten genom förståelse, vänskap och samarbete. Båda parterna måste sätta sig ner och förhandla, och båda parterna måste få en chans att visa konflikten ur sin synvinkel. Tamilerna måste få säga att det är p.g.a. förtrycket som de vill bilda en egen stat. Och singaleserna måste få säga att de bl.a. inte vill förlora norra delarna av landet och att de tycker att alltsammans är tamilernas fel eftersom de är inkräktare och mindre värda.

Mina funderingar

Jag tror inte konflikten kommer att kunna lösas så att alla parter blir nöjda. Tamilerna har kommit i kläm mellan gerillan, som verkar vilja förhindra att fred uppstår, och regeringen som både hotar och lockar dem att ställa upp i en fredsprocess. Jag tror att man måste vinna tillbaka tamilernas förtroende och sedan försöka övertala singaleserna att rösta för fredsföredraget i en folkomröstning. Om tamilerna inser att regeringen menar allvar, kan det betyda slutet för LTTE. Men jag tror att även om fredsfördraget går igenom, så kommer orsaken fortfarande vara kvar.