|
Oh, min prins jag ser från tornet du slåss så stark med svärd och sköld. Slåss till det klara ljudet av stridshornet men själensglöd och sinnets köld Vad gör du när du satt svärdet i feindens utmattade kropp? Försvinner du då, så är det som försvinner mitt sista hopp Jag gråter och ber för dig du rider i mina drömmar. Du kämpar och räddar mig från ondskan strömmar Nu ser jag dig igen, min tappre prins du har krossat den man du mött. Du rider vilt till tornet där jag finns och blåser liv idet hopp som nästan varit dött Du slänger ditt svärd och klättrar lätt längs tornet till mitt förnster. Du tar mig i din famn på varmaste sätt och bryter min plågoandes mönster Du har besegrat allt som varit hot, den elaka häxan som hållit mig fången här. Och de sjuk och plågade, du givit bot du får min kärlek, jag har dig kär. Du kysser mig sakta till kärlekens sång mitt hjärta slog och smällte Som kärleken har sin gene stilla gång är du för alltid min hjälte |
|