1983 bildades Rövsvett. 1984 gjordes första spelningen. 1985 släpptes första skivan. Under kommande år släpptes ett antal skivor i olika format och ett antal spelningar avverkades. Under alla dessa år har ett namn följt bandet som en skugga; Poison Idea
Sedan deras legendariska deut-ep "Pick your king" kom till Rövsvetts kännedom har många helger och parties förgyllts av Poison Ideas alster. Så genialt, så brutalt och så rätt.
Ingen tvekan om vilka som är Kings of Punk.
Det råder heller inte någon tvekan om att Poison Idea har influerat Rövsvett på mer än ett sätt genom åren. Men bandens historia är mer sammanlänkande än så. Båda grupperna föddes tidigt i H.C.-punkens historia. Båda är sprungna ur avkrokar, inte direkt kända för sina blomstrande rockscener; Portland längst upp i nordvästra USA, respektive Tranås, Lennart Hyland Hell i mörkaste Småland.
Men kanske just därför kunde de båda banden i lugn och ro utvecklas i sin egen takt, oberoende av vad som hände ute i den stora världen och kanske speciellt i den lilla punkvärlden.
De kunde sakta bygga upp en stadig grund som de sedan kunde ta sats ifrån och samtidigt skita i rådande trender som speedmetal, S.E., käng- eller skatepunk. Kort sagt skapa sin egen profil. Tyvärr en ganska ovanlig inställning, framför allt nu för tiden.
Hur det gick vet vi ju alla. Poison Idea blev som sagt var King of Punk och Rövsvett, ja helt klart Bryns of Bräd. Poison Idea fick allt större och större uppmärksamhet och erkännande och blev snart ansedda som det största (tyngsta?) och bästa (enda?) punkbandet och Rövsvetts medlemmar fick i sin tur fly från hysteriska hemmafruar som ville slita av deras kläder i tron att de var Chippendales.
Poison Idea blev sedemera ett femmanna band och givetvis följde Rövsvett sina husgudars exempel. De värvade Pirre från mörkrockarna Son of Neverland som ställföreträdande gitarrgud och karriären tog ny fart med fler spelningar, nya fans, dyrare scenshow och udda, håriga groupies med dunkel bakgrund.
Allt verkade alltså gott och väl, men tyvärr är detta ingen saga med lyckligt slut. Vi skulle kuna dra en lögn för att trösta och lugna alla oroliga, gråtmilda och nervssvaga fans, som att de båda banden möts vid en obeskrivlig vacker solnedgång, tycke uppstår och de faller gråtande i varandras armar, högljutt framsnyftande sina hedersbetygelser och sin ömsesidiga beundran för varandra. Efter det trallar de iväg, ockuperar en rivningskåk där de delar glass, leker kull och lyssnar på Cult Maniax hela dagarna.
Men det vore en lögn, så det gör vi inte. Nej, verkligheten är mycket grymmare än så. Helt plötsligt var showen slut. Poison Idea lade av. Det var finito, över, adjö. Pungudarna från Portland hade somnat in och lämnat Rövhålen från Tranås i ett svårartat chocktillstånd.
Men när tårarna hade torkats, tvångströjan lämnats tillbaka och terapisamtalen betalts uppstod en idé. Att ge Jerry, Pig och co. En sista hyllning genom att spela in en tribute-cd.
Det borde ha gjorts för länge sedan, det måste göras och det kommer att göras. Givetvis är det Rövsvett som tar sig an uppgiften. Dock uppstod problem som vållade medlemmarna huvudbry. Titeln på skivan visade sig vara svårfunnen. Förslag som "Fem snygga snömaker" avfärdades snabbt. "Ett skepp kom lastat med rövhål" tilltalade inte heller någon och Harriet Colliander goes Brecht" möttes först av skrattsalvor följt av hätska utfall och till slut, en pinsam tystnad.
Men efter mycket beslutsvånda och extrem velighet enades bandet om titeln "Burn the gay nun", taget från J.Carrolls roman "A child across the sky". Allt för att ge bandet den intellektuella touch som går hem hos alla art-fags. Låtvalet är förstås utsökt med hits från det tidiga 80-talet fram till det bittra slutet.