En dag för några år sen i Ädelfors guldkamp träffade jag en göteborgare som jag inte mins namnet på. Vi pratade om guld naturligtvis, det visade sej att han hade en sommarstuga i Värmland, vi bestämde att han skulle höra av sej när han kom upp någon gång, så skulle vi försöka åka ut i skogen och se om vi hitta något guld.

En dag ringde göteborgarn.Vi åkte iväg till Nordmarksälven som ligger i närheten av Filipstad. Där skulle vi jävlar ta upp guldet ur älven. Hur som helst bar vi ner utrustningen till älven, det var spadar ,hinkar, vaskpannor, rännor, pumpar och en massa annan jävla bråte, göteborgarn och hans kompis kastade sej ner i vattnet för att gräva ett hål i botten så jag trodde att han försökte tömma hela Värmland på guld. Efter en halvtimmes grävande och siktande var det dags att finvaska lite av koncentratet. Och se efter en stunds vaskande, hojtar göteborgarn till, kom och titta "va fan är dä här för något" jag gick till han och tittade i pannan, och visst var det guld. Ett glädjetjut som hade gjort suporterskaran på Ullevi avundsjuka.

Vi fortsatte att vaska. Efter en stund fick jag se en syn som överraskade mej . Längre uppströms i älven fick jag se en älgko med sin 1månad gamla kalv stå uti älven, efter ett tag upptäckte dom oss och knallade in i skogen. Vi fortsatte att vaska, fullt upptagna med vårt guldletade. Nu började det att suga i kaffetarmen, jag tittade upp för fråga om det fanns intresse för en slurk kaffe. Och trot om ni vill, men älgkon stod ca 5m ifrån oss och stirrade på oss med sin stora ögon,efter en stunds tittade på varandra tog älgkon ett steg ut i älven imot oss. Då börjar jag åtminstone fundera på att dra mej tillbaka upp på land, göteborgarns kompis började prata med älgen,som det var någon han kände. Då tog älgkon några steg till i mot oss,då tog vi hals överhuvud och flydde upp på land. Älgkon fortsätter fram till våra grejer som ligger kvar i älven,och nosar intresserat på dom. Vi står på land och hojtar å skriker,kastar sten och har oss men inte bryr älgen sej något om oss inte, man kunde tro att hon hade guldfeber: vi ger upp och går till bilarna och dricker vårat kaffe och diskuterar varför älgen gör på detta viset, ingen vet? efter en halvtimme går vi ned tillbaka för å se om älgen ä kvar, men hon har gått sin väg, så vi fortsätter att vaska. Då börjar det att regna, jag packade ihop mina grejer för att åka hem för denna dag, då kom jag på att jag hade en hink med material från gruvan i Ädelfors med mej i bilen. Jag frågade göteborgarn om han ville ha hinken och vaska ur den,det ville han. Med guldfeber i ögonen kastade han sej över hinken och vaskade så det stod härliga till. Å gud vet om han inte sitter kvar där än.