 |
 |
Säj har du nånsin vart i Stockholms City och gjort affärer med hon och han.
Säj har du nånsin vart i Stockholms City och prasslat med stålar och fått på skann.
Har du nånsin gått på gatorna och spelat över och haft det bra.
Ja, har du nånsin vart i Stockholms City. Aha, då har du vart där i alla fall
Där finns det sköna kvinnor som har saft i köttet och grabbar med käft och cowboyboots.
Och se upp för näsan nobless i leopardpäls hon flår dig utan krus och snor dig på ditt blod.
Ja, har du nånsin vart i Stockholms City och slickat skiten från pressvecksben.
Ah då har du vart där i alla fall och skrattat och lidit och känt dig vlamm
Säj, har du nånsin vart i Bullshit City och stapplat spritstinn och lekt med tjack.
Har du sprungit som besatt på tricken och slagit nån på käften som tack, som tack.
Har du pröjsat allt du hade på plast och plock och virrat omkring i en drogad flock.
Ja, då vet du nog min vän hur det känns: Flugan mot fönstret, flugan mot fönstret.
 |
|
|
Nu har vi natten här igen kära Marie-Louise
och är det så att vattnet i natt fryser till is.
Då kommer jag och värmer dej.
Då kommer jag och värmer dej.
Frosten den kramar dig den kramar dig så hårt.
Månen är så kall och pusslet är så svårt.
Då kommer jag och värmer dej.
Då kommer jag och värmer dej.
På gatorna står folk och tuggar korv och tippar fel.
Ringer du och säjer: "Jag fryser snart ihjäl".
Då kommer jag och värmer dej.
Då kommer jag och värmer dej.
|
|
|
Sniglar och krut allting är slut inget finns kvar.
Gapskratt och tjut alla vill ut ingen blir kvar.
Kom och sätt dej här hos mej. Kom och sätt dej här hos mej.
Kom så ska jag viska nåt havet det är grönt och blått.
Kom så ska jag ge dej nåt. Du ska få en lyckolott.
Saffran och te någon tycks le bakom din mur.
Räkna till tre sen får du se fåglar i bur.
Kom och sätt dej här hos mej. Kom och sätt dej här hos mej.
Känner du en doft av sten. Du kanske hugger av din gren.
Vet du att din hud är len. Len, så len i månens sken.
Svala och mås anka och gås måne och hav.
Lås upp ditt lås rosenvind blås luften känns kvav.
Kom och sätt dej här hos mej. Kom och värm dej här hos mej.
Ser du inte livets gång. Hör du inte sommarns sång.
Vi kan älska natten lång. Har du gjort det förr nån gång.
|
|
|
Ska man ha det tryggt med godis och dalamössa,
eller ska man stoppa stålar i pastorns bössa,
sa jag till Bart när vi satt i hans citykvart en natt.
Inget dera, sa han, all you need is love
så låt oss blåsa på med Cream och Beatles.
Jag har syrrans halsband och morsans fårpäls
och farsan har sagt mej
att livet det ska levas glatt
så sitt inte där och lipa!
Så vi tog 46:an ner till Sture
för att öla upp en hundring eller två
och vakten släppte in oss med tvekan och sa:
För den här gången får det väl gå
och Löken snubbla ut och hosta:
Fröken fröken, all den här röken
och Bart han sa: Det är aldrig varför min polare
aldrig varför, men hur
och sen slängde vi oss i dom famnar som fanns
och Jonny va där och Mona och Mysan och Ben
och alla dom andra med.
Sextisju sextisju var har du tagit vägen nu.
Sextisju sextisju var har du tagit vägen nu
Jag sa: Bart det här är en hönsgård och vi,
vi är rävar. Han sa: Ge mig en klunk!
Du har rätt, ingen idé vi sitter här och bävar.
Och han reste sig med en skräll
och slog sig ner hos nån slags fotomodell.
Och jag hade sett henne sitta i sitt hörn hela kvällen,
med sitt trehundra mil långa mörka hår,
så ensam och vacker med bok,
verka svår så oemotståndligt svår.
Hon sa: Jag läser Kerouac, Jack Kerouac
har du läst honom nån gång?
Jag sa: Nej, men har du lust att hänga med
på litet stillsamt hålligång?
Och vi packa in oss i Jonnys PV
och stack hem till Ben.
Och vi tände turk och slog ihjäl våra nerver med Bolero,
och hon läste för mig ur sin bok Dharma-gänget
och jag viska mot hennes bröst:
Du är helig och skön
och vi låg med varann i köket.
Sextisju sextisju var har du tagit vägen nu.
Sextisju sextisju var har du tagit vägen nu.
Och klockan tre kom blodiga Bart.
Var har du vart? Kul att se dej!
Han sa: Hon sa det var grönt
men hennes snubbe kom och han höll på
att slå ihjäl mig.
I rummet i gryningen aska och fimpar och skivfodral
snarkande raggsocksfötter och pipor och grapefruitskal
och hon bredvid mej på vår hårda bädd,
jag vart ängslig och rädd!
Men Bart som satt i fönstret och tvätta sina sår
viska: va fan min vän?!
Här har du hittat nåt
så ring nu kontoret du har annat att göra idag än å sortera post
så ligg inte där och lipa.
Sextisju sextisju var har du tagit vägen nu.
Sextisju sextisju var har du tagit vägen nu.
|
|
|
Kanske du behöver mej
när premiären är över och en kniv av NEJ
darrar i bordet bland tömda glas
och blommorna har vissnat i sin vas.
Kanske du behöver mej
när facklorna slocknat
och blixtarna börjat slå ner.
Men min vän... behöver jag dig då.
Kanske jag behöver dig
när månen och stjärnorna skrämmer mig.
När golven knarrar under min fot
och pantern smyger i nattens sot.
Eller när vindarna doftar hav
och jag vill ha nån att del min längtan med.
Men, min vän... behöver du mej då
Åh, jag vill ha dej, vill ha dej, det är dej jag vill ha
inte hanar som spänns och väntan på en viskning: Dra!
Inte ekot igen av skotten som ljöd.
När duellen är över ligger en av oss död.
Snön är försvunnen, den försvann igår.
Gatorna dammar, snart är det vår.
Jag åkte upp i tornet och såg ut över stan.
Såg ditt hus i mängden och på taket sprang barn.
Kanske vi behöver nån
som fångar oss i flykten, gång på gång.
Men, min vän... behöver någon oss.
|
|
|
Du kanske säjer: "Norrköping,
det är en jävla stad"
då har du aldrig gått på stadens
södra promenad
Jag går på promenaden
jag dansar fram rentav
Jag går på promenaden
seglar fram på soligt hav
Jag börjar vid bensinstation
en dag då allt känns kass
Snart kommer jag till Halvars kiosk
där köper jag en glass
Och går på promenaden
och slickar på min strut
Jag går på promenaden
och väntar på att det ska ringa ut
Och runt sådär omkring en
femton och tjufem
då kommer alla tjejer ut
från pluggen och går hem
Jag går på promenaden
Jag dansar fram och ler
och jag blir på lemonaden
av alla tjejer som jag ser
Vid nya bibblan står Louise
med allt sitt blonda lurv
Jag tar'na under armen
och bjuder på en kurv
Vi går på promenaden
och tuggar varsin vurst
och springer ner till badet
och ser vem som kan komma först
I bastun är det hett som fan
i poolen finns Louise
Och när vi badat säjer hon:
"Du är en reko kis"
Och vi går på promenaden
med tre flaskor röd bourgogne
Vi går på promenaden
och rådhusklockan slår ding-dong
Nånstans på promenaden
minst fyra trappor upp
där ligger snart Louise och jag
och läser en Pin Up
Och ner för promenaden
kommer natten i mörk skrud
och Louise öppnar bladen
på blomman hon fått av Gud
Jag älskar min Louise
och hon älskar mig såklart
och när morgonen ar kommit
tar vi hissen ner rätt snart
och går på promenaden
och gnabbas litegrann
Vi går på promenaden
Louise och jag går hand i hand
|
|
|
I dom svala rummen med tallbarrsdoft
där bor småspararna
där schlagerradio och börspessimism
vaktas av karlarna
Vart kan du gå annat än till din egen dörr
och om du inte släpps in där
så får du väl gå till posten och fråga:
Finns det några brevvänner här
Till och med kakelgolven
med skit och fimpar förskjuter dej
och tunnelbanehallens viskande eko
vet vem som njuter dej
Du vill slänga tårarna på dom
som is och briljanter
och slänga dom hårt
Slänga dom på dom som har det lätt
för att du har det svårt
Det fina klirret från glasverktygen
har du vant dej vid
och alla tripper tog du
för att som du sa slippa bli gravid
Och din morsa hon ville du skulle va
nån slags konfekt i kartong
och din farsa han såg dig som flygvärdinna
och du blev rädd av allt tvång
Vem ska rädda dej, Bente
ifrån tillvarons hundar?
Så att dom aldrig mer
Så att dom aldrig mer,
ska få hugga dej
Dom kristna kom sjungande Barnatro
och bestal dig på din
och din brorsa på bågen
for av vid rondellen
när han skrek: "Stan är min!"
Och din vaksamma vän som lurar
sej själv med en mörkbrun peruk
och säjer: "Ta min trygghet... här,
ta min Mandrax och bli nu inte sjuk"
Du står där med dina Beckettrepliker
och tigger om råd
men avstånden är och förblir
i en tillvaro utan nåd
Nu när urhimlen mörknar över Centan
och biilarnas lampor tänds
bevakas du av tevekameror
som aldrig frågat hur det känns
Vem ska rädda dig, Bente...
Och när lamporna slocknat på Tysta Skriket,
vem ska trösta dej då?
När varuhusen har stängt
och snutarna går två och två
Nu när stadsborna sover sin trygghetssömn
i låsta kvarter
ska jag försöka hjälpa dig då
eller ska jag bara fortsätta
rulltrappan ner?
|
|
|
Jag köpte ett par stövlar med broderade skaft
Dom dyraste och tuffaste som jag nånsin haft
Jag drog dom upp på vaderna, polerade skinn
Jag hette Jesse James när jag i salen klev in
Jag skavde på parketten och spana ganska slött
Det var skumpa och raketer men min sa: "Va dött!"
Sen gick jag fram till baren: "En hela Whiskey, tack!" och drack
Sen drog jag mina skjutjärn, sköt ihjäl ett par och stack
Ja, kärleken kommer och kärleken går
och glad är väl den som kärleken får
Du kanske säjer: "Allt det där är bara romantik!"
Men innan du vet ordet av så åker du dit
Sen gick jag ut på stritan och sparka till en snut
Och in på kärringkondis där jag vrålade: "Vet hut!"
Sitta här och mumsa era feta tjocka vrak
Då slog nån mig i skallen och la mej på ett flak
Jag vaknade upp bland stjärnorna, min hud var gul och blå
Jag tänkte: "E jag dö så e jag dö med stövlar på"
Men inte va jag dö, jag satt förankrad i en häck
Jag hamra uppå gallret, men bylingen va väck
Ja, kärleken kommer...
"Vad hände sen, va hände sen, fort berätta hur det gick!"
Ja, mässing kom med nyckeln och hans tumme snacka: "Stick!"
Jag peka upp i taket och trampa'n uppå tån
Jag snodde deras fjällko och åkte därifrån
Sen bröt jag upp ett barnhem, tog en årgång Kalle Duck
Fann en flaska sprayfärg, överallt jag spruta: Fuck!
Jag satte på sirénerna och blåste till nån by
Nånstans i Luletrakten, en jävla konstig vy
Ja, kärleken kommer...
Sen blev jag knäpp i skallen och gick vilse på ett fjäll
Jag började må pyton, jag kände jag blev snäll
Och plötsligt när jag går där, bland mossa och bland lav
Jag mötte fäbodstintan, lika vilsen hon som jag
Min instinkt sa mej: Fara!, jag drog snabbt min stilett
Men hon vart inte rädd, hon bara log och sa: "Va snett!
Lugna ner dig Jesse James så ska jag tuta i min lur
Så skaru se han kommer snart, Hannibal, min tjur"
Ja, kärleken kommer...
Och bruden börja tuta som den värsta Putte Wick
Och långt där nere i skogen jag hörde nån som gick
Och Hannibal kom brölande ur skogens tysta vrår
Jag och stintan på hans rygg, vi red väl nåra år
Ja, resten vet ni, vi vart kära i varann
Satt mest framför brasan och höll varann i hand
Och åren kom och åren gick och ungar kom det med
Nu lubbar vi på fjället hela dan och trivs med det
Ja, kärleken kommer...
|
|
Nu har jag förpackat min längtan
och gömt paketen i en vrå
för jag fann snart under min väntan
att det nog skulle bli bäst så
Jag ville vara en ängel
och flyga till himmelen upp
Jag ville vara en ängel
men nu så har jag gett upp
För den som allt för gärna
vill till himlen i Hades hamnar
och den som vill ta ner en stjärna
snart den svarta mullen famnar
Makten att begära är den första
tvånget försaka den andra
Vad tjänar att svälta och törsta
vad tjänar att irrande vandra
© Pettson Senast uppdaterad den 22 Maj 1997
| per-anders.persson@swipnet.se |
|
| Denna sida visas bäst i upplösning 800x600 bildpunkter |