 |
 |
I Stockholms alla bingohallar
får folk gemenskap ikväll
och biograf-k-pistar knallar.
Upp i gränden vid Fyrans inkörsport
skriker förortstjejer
när dom sviker familjens
konfirmationskort.
På Riche och Grand sitter
vackra mänskodjur
synkroniserande sina ur.
Champagnen sprutar från balkongerna
ner över Mustangernas glittrande grin.
Över Stureplan kommer
Silver släntrande
med vingarna i kramp under jackan.
Gatans asfalt kromar sej och frågar:
Vågar du dej på allt eller går du
bara där och bågar?
Har du råd att va rädd,
råd att va vilseledd?
Du ville vara en fågel
nu är du en vildkatt
som fått pälsen svedd.
Det måste bli bra ensamt ibland.
Silver bara ruskar på skann.
Vräk borden över ända!
Vad som helst men inte torftighet!
Skjut! skriker dörren i varuhuset
han dömts att evigt vistas i.
Det var vi som drog ut i krig
med blåklockor och rosor.
Det var vi som trodde att
svaret fanns
i sötaktigt doftande dosor.
Och det var vi som
sprang rätt in i gryningen
med en glädje som gränsa till vanvett.
Och det är vi som står här idag
och undrar var det gick snett.
En väg upp, en annan ner
och det är så svårt att ta sej upp
så lätt att ramla ner.
Serieblaskor och vin
eviga samtal på ställen
försöka fylla tiden mellan tabletten
på morgonen och den på kvällen.
En plats vid svarven
ett tröstens sommarhus
och sen en medalj för att ha
stått ut med ledans lus.
Karriär atmosfär ozelotpäls
försöka hålla tåget kvar på sin räls
mitt i denna maktbalans
våld i trance.
Kanske en lösning vore
att ge herrarna nappen!
Det var vi som drog ut i krig...
 |
|
|
Jag vill ha ett Lejon
Mars och Jupiter säger så.
Att jag ska ha ett Lejon.
Det är dom enda jag kan lita på.
Det är rätt länge sen
men nu har jag gjort det igen.
Det har vart lugnt och skönt
men jag borde vetat att det
inte var lönt att tro att det skulle
vara för gott.
Nu blir jag skjuten igen
skott för skott.
Jag vill ha ett Lejon...
Man borde ju sitta i
rökiga rum och spela kort.
Och göra det i garderober
eller i nån mörk port.
Men nu när jag vet var du finns
har skylten slocknat
som blinkade: Minns.
Och jag vill inget hellre
än få reda på
vem du är
och hur det skulle gå.
Jag vill ha ett Lejon...
Jag satt i rummet helt aningslös
och strunta i musiken.
Och jag kände det
långt innan du kom
det blir snart kaos i trafiken
Den fula gula soppan
står där och glor.
Jag vet att jag kommer att
dricka av den
tills jag inte vet var jag bor.
Men tigern som vaknat
i djungelns natt
lockas snart hitåt
av fåglarnas skratt.
Och innan ens silvret
har hunnit ner
har han tagit sitt språng
och jag ligger på knä och ber.
Jag vill ha ett Lejon...
|
|
|
Buddha han sitter
på sin blundande tron.
För honom är hettan
som vassa stenar i skon.
Men Gunilla har feber
i sitt rum på söder
går hon fram och tillbaka
dom nakna fötterna blöder.
Jag såg på hans blick
att han undra varför
min mun såg tung ut.
Jag sa: Håll min hand hårt
nu när det brinner
snart har det brunnit.
Jag ville fånga in Sydvästen
och lägga den ner vid hans dörr
och ringa på och springa därifrån
precis som förr.
Du är med mej i den här
svartmuskiga djungeln.
Säj mej, säj mej,
vad ska jag ta mej till.
Gunilla den randige kungen
slår till närhelst han vill.
Det var om natten om natten
vi behövde varandra.
När morgonen kom var vi
genast på jakt efter andra.
Nu spricker det järn
och pansar omkring mej
och ändå så kan jag inte
förstå nånting nej.
Jag har setat så stilla och väntat
på svar med nåt konkret i.
Vi är alla på väg in i tystnaden
och det vet vi.
Jag har gått genom stan och ropat.
Vill se dej! Vill se dej!
Men allt jag såg
var den fallande snön runt om mej.
Du är med mej i den här...
Naglarna mot berget
du vet hur det slutar.
Fräls oss från kärlek
fräls oss ifrån knutar.
Fukt och grimaser
under luggslitna lumpen.
Och ingen att skylla på
inte ens slumpen.
Våra vänner från sommarn
dom sover numera på bussarna
och bär hem sina kassar
till middan och barnen och pussarna.
Du säjer: Det finns inga rosor
i dubbelsängar.
Men dina nycklar rasslar
som banditernas pengar.
Du är med mej i den här...
|
|
|
Birgitta hon dansar
i gasfyllt rum
med bibeln i hand.
Hon dansar och dansar
och svänger sin arm
tills hon faller i trance.
Elektriska chocker
det har hon fått
som satt hjärnan i brand.
Vem, säj vem har bjudit
upp henne till
denna sista dans.
Läkarn som står där
i lång vit rock
det är han, det är han.
Nej, han har inte tid
med nån dans ikväll
det får man förstå.
Pastorn som står där
med lockig lugg
det är han, det är han.
Nej ,aldrig på tin
för dans är en synd
det tror han på.
Månen går upp
över taken så gul
en sommarkväll.
Birgitta hon dansar
radion står på
hon bönar och ber.
Molnens diktator
han sänder ner
sin ljungande eld.
På gatan därute
kan ingen se
vad som händer och sker.
|
|
|
Hon steg på Jumbon
och flög sin väg
New York, USA
och höstens sekunder
tickade bort
en dag kom ett brev där hon sa:
Jag dricker en bourbon
i Edisons bar
på Forty Seventh Street
och allt jag kan säga är
Herre min Gud!
Allt går så fort här
och allt är så stort här
och det är precis som ett
dårhus ibland.
I dig ya man
gå inte vilse.
Det hade jag redan gjort
så gott som.
Åter ensam och rädd i min stad
satt jag och sippa min rom
Gryningens ljus
har du stulit från mej
förbannade land i väst
och inte nog med det USA.
Nu har du tagit den
som jag levde med
nu är hon borta och jag varnar dej
sänd henne hem till mej
välbehållen.
Jag har sett dina cowboys
och hört dina skott dödande bly.
Jag har läst dina böcker
och druckit din Coke
Jag har lockats och velat fly.
Ja, det fanns en tid då jag trodde på
vad du gjorde och vad du sa.
Men sen jag sett vem du är
föraktar jag dej.
Du går under nu.
Du faller sönder nu.
Jag sörjer det inte
ändå sitter jag här
i dina blåa jeans.
Jag varnar dej
var rädd om min vän
|
|
|
Kom så åker vi upp
i Kaknästornet
och sliter sönder molnen.
Jag sa: Kom så åker vi upp
i Kaknästornet
och sliter sönder molnen.
Och sen dricker vi en flaska vin
som säkert smakar terpentin.
Men vad gör det oss
vi åker ner igen
och går en stund på jorden
och går en stund på jorden.
Här har vi evigheten
runt omkring oss
det är bara att ta för sej.
Jag sa: Här har vi evigheten
runt omkring oss
det är bara att ta för sej.
Och har du lust att dansa vals
så finns det inget hinder alls
för jag hör dragspel där
och jag har dej kär
och vi går en stund på jorden
ja, vi går en stund på jorden.
Kom så ger vi
fan i debatten om
betydelsen i konsten.
Jag sa: Kom så ger vi
fan i debatten om
betydelsen i konsten.
Här har vi penslar och färg
det räcker till
och vi målar liksom som vi vill.
För livet är lek och spel
och vi leker våra spel
och går en stund på jorden
ja, vi går en stund på jorden.
|
|
|
Vi gkorde vad vi kunde för att
slippa höra stormen ryta.
. Men till slut var vi tvungna
ge oss för
provianten börja tryta.
Så vi vira in oss i dom
kläder som vi hade kvar.
Och gav oss ut på jakt efter
efter Lyckans Dar
Och vi köpte lite pulver
för vi märkte snart
att det var bråttom.
Och snart rusa vi omkring i city
snutar var det djävligt gott om
Men som Ron sa: Varför inte
se't såhär: Vi hade flax.
Det kunde lika gärna
ha vart Cobra Rax.
Vi kom till Velodromen
för att visa våra nya konster.
Och vi var helt överens om att
vi aldrig sett så mänskliga monster.
Mefistofeles han satt och
skaka livet ur en drink.
Ett helgon satt bredvid och hojta:
Trink, brüderlein, trink!
Jag sa: Här sitter vi igen
här sitter vi i samma satans snara.
Jag menar, nån jävla telepati
får det väl ändå lov att vara.
Ultraliberaler och rop om ax och max
och jointen som går runt
den stinker Cobra Rax.
Vi lufsa ut i snön igen
blodiga av rikoschetter.
Jag vill gå hem till Mona Lisa
älska, läsa Petter och hans Getter.
Hoppa över romantiken
hoppa över alltihop.
Du och jag och dom, sa Ron
vi skriker samma rop.
Ut i skärgårn, mitt i sommarn
där finns sol och hav
och vinda bryggor.
Till en ö kunde man fly, leva gott
allt som stör en det är myggor.
Ron han mumla nåt om att det
kunde vara dags
att äntligen få i sej lite Cobra Rax.
|
|
|
Snutarna snokar i Silvers bil
vinden vrider mot sydväst.
Sirénerna tjuter, mil efter mil
och våren kommer dundrande på häst.
Jag var nere i källarn
bland flaskor och löss.
Ja, jag drunknade i damm.
Jag har letat efter
Rampions trädgård
och i natt kom jag äntligen fram.
Snutarna lunkar tillbaka
till pappersplock och pistol.
Silver kan gömma sin kaka
han är ingen school-fool.
Och våren närmar sej city.
Gunilla borstar sitt hår
och det syns
att hon sovit i hundra år.
Kylskåpet läcker, värden är sur
och tapeterna är fulla av sår.
Förlorade pjäser ligger överallt
men med posten kommer en kvast
och i husets enda tevemast
sjunger vårens första trast.
Silver hör den och skrattar
Gunilla borstar sitt hår.
Är jag den ende som fattar
att det är vår.
Att våren närmar sig city.
Åhå, min törst är oändlig.
Åhå, min törst är så stor.
Och den läskande vinden
den vet var jag bor.
Och den kommer den kommer
med piskande man.
Den kommer den kommer till stan.
Snön den bubblar, solen är banal
men fan så märklig om våren.
Silver han dansar i sin vrålande sal
Gunilla stönar: Åh, den där dåren
Trastarna kommer i tusendetal
sjunger sej rätt in i såren.
Gunilla säjer tyst:
Ja, solen är banal
men jag tror det börjar
kittla i låren.
Snutarna snokar i myllan
hittar bara blåsippsblad.
Silver och jag blir på fyllan
och Gunilla börjar bli glad
för våren närmar sej city. Ja, våren närmar sej city.
|
|
Vi drog barken av den gamle eken
så han stod naken.
Det tyckte han inte om.
Sen, i enehagen
stod vi blickstilla
och fick se hur det går till
när rävar parar sej.
Åh, söndag
långt ifrån stan
hammarslagen ekar
nere från stugorna.
Söndag
långt ifrån stan
klockorna ringer bortom åkrarna.
Sen satt vi på ett berg.
Nere på den svarta åkern
sprang hararna som galna.
I dikesrenen stod
vår godsägare
i bayersk rock
och sköt av bara fan.
Plötsligt förstod vi
vart vår katt tagit vägen.
Då gick vi hem och harade
framför brasan.
Men när min hand
fann dina heta bröst
under din tröja
då gav vi upp
och låg med varann
så länge vi kunde.
Åh, söndag...
© Pettson Senast uppdaterad den 22 Maj 1997
| per-anders.persson@swipnet.se |
|
| Denna sida visas bäst i upplösning 800x600 bildpunkter |